Geggigt


På plattan vid foten av tornet, och ännu mera inuti tornets botten, flyter det en väldig massa svart, smetig smörjolja. Den släpps ned längs skenorna uppifrån maskinrummet och används för att smörja de glidskor som håller fast gondolerna vid rälsen. Ska det vara fritt fall måste gondolerna glida lätt. Oljan rinner nedåt och måste ersättas uppifrån hela tiden. Den tas om hand av en oljeavskiljare längst ned.

Men det hade varit ännu värre om tornet varit kvar i originalutförande, för då satt det metallbackar av en bronslegering i glidskorna. Backarna nöttes så väldigt att GL bytte ut dem mot backar i polyetereterketon (PEEK), en mycket slittålig konstruktionsplast. Plastbackarna var dyra, men å anda sidan minskades förslitningen till ett minimum. Man vill helst undvika underhållsåtgärder på tornet och skenorna, om det går.

Säkerhetsföranstaltningar


Alla system säkerhetskontrolleras dagligen av KTH-studenter som fått gedigen utbildning i Fritt fall. Naturligtvis lyder apparaten under samma säkerhetsföreskrifter som en personhiss och kontrolleras av ett inspektionsföretag. Dessutom åker man med en serviceplattform och kontrollerar räls, bromsknivar, fästanordningar och sensorer fyra gånger årligen. Bromsar och vinschmaskineri kontrolleras vid två- och fyraveckorskontroller.

Nödutlösaren – om olyckan skulle vara framme


Antag att det skulle bli strömavbrott just när gondolen hänger i topposition och ska till att släppas loss från kroken! Inget farligt händer alls, utom att gästerna blir hängande där uppe och hissmekanismen givetvis går i stå. Gondolen åker inte ens ned långsamt, av sig själv hängande i hisslinan eftersom motvikten precis motsvarar en normalbelastad gondol och vinkelväxellådan på motorn är av snäcktyp som är självlåsande. Det behövs ett sätt att enkelt få ned en gondol.

Det gängse sättet att få ned gästerna i sådana situationer är att ringa efter en stegbil och be gästerna klättra ned. Inte så trevligt och det kan ta en stund att få fram en stegbil mitt i natten, eller på en helg. UPS är inte att tänka på för själva hissmaskineriet på grund av den höga effekten.

Istället har GL varit finurliga och försett kroken i varje hämtare med en extra servomotor, en batteripack och en radiomottagare. Batterierna laddas varje natt när hämtaren står i övre läget, där den dessutom står för att skydda linorna. En bonus med detta är att linorna inte kan slå i vinden och GL sålunda får lägre ljudnivå ut mot sina grannar.


Peter Andersson med fjärrkontrollen till nödutlösaren

Skulle olyckan vara framme tar personalen fram en liten orange fjärrkontroll och begär att servomotorerna ska börja arbeta och öppna kroken. Då faller gondolen och falla, det ska den ju. Fjärrkontrollen är en radiosändare som går på friköpta frekvenser (vilka vi inte nämner. Haha.).

Det här är en toppenuppfinning som GL har sålt till andra nöjesparker i bland annat Australien, England, Italien, Japan, Kina och USA under namnet GLT Remote Control.

Batterierna kontrolleras en gång i veckan och för att alltid vara säkra på att ha kraft till denna reservmekanism står det extra batteripackar på ständig laddning inne i elektronikrummet till Fritt fall.

Om det motsatta skulle hända, alltså att gondolerna faller av kroken någonstans under färden då det inte var tänkt, spelar mindre roll. Den underbara virvelströmsbromsen tar hand om saken på ett beröringsfritt sätt.