Visst har du också åkt till USA och funnit att din fina gsm-telefon inte hittar någon operatör alls, så du varit tvungen att hyra en amerikansk telefon? För sim-korten är ju universella och fungerar i alla telefoner. Där är det minsann inga politiska problem. USA-läget har förbättrats på det senaste eftersom 3g-telefoner är mera universella, men det kan fortfarande vara problem med vissa tjänster, som mms.
Det är ungefär lika korkat som att USA ska ha 60 hertz växelspänning 115 volt i vägguttagen, medan Europa och Asien har 230 volt 50 hertz, medan man i Japan faktiskt har flera olika standarder, för att inte tala om Sydamerika. Ovanpå det kommer alla de märkliga stickkontakter man måste förse sig med när man reser i världen.
De rent tekniska möjligheterna har satt sig på tvären tidigare, men med modern radioteknik kan man enkelt tillverka en telefon som fungerar över hela världen. Frågan är om man vill?
Radioregionerna
Världen är indelad i radioregioner, sk ITU-regioner, och frekvensbanden och andra tekniska parametrar överenskoms vid möten inom WRC, World Radiocommunication Conferences (tidigare WARC), en del av FN-organet ITU, International Telecommunication Union.
Radioregionerna enligt ITU. Bild EI8IC. Det blir knivigt på Sydpolen.
Radioregionerna har uppstått av hävd och av politiska skäl. Sålunda är i princip Europa och Ryssland en region (ITU-region 1) Amerika en (ITU-region 2) och Asien en (ITU-region 3). Inom dessa regioner tänker man sig att frekvensbanden för de olika tjänsterna skulle vara harmoniserade.
De mest flagranta avvikelserna mot detta är exempelvis FM-banden (rundradio), som både har växlat med tiden och med de politiska händelserna. I USA låg FM-bandet ursprungligen vid 42-50 MHz, men det flyttades senare till 87,5-108 MHz, den så kallade CCIR-bandplanen. Sovjetunionen använde sig av den sk OIRT-bandplanen som låg mellan 65,8-74 MHz, men även i Östeuropa har 87,5-108 MHz börjat göra sitt segertåg. Ryssland, Vitryssland, Moldavien och Ukraina upprätthåller dock den stolta OIRT-traditionen. Japan är ett specialfall, som har sitt band vid 76-90 MHz. Australien hade tänkt följa Japans exempel, men på grund av den stora importen av västliga radioapparater, bestämde man sig till sist för 87,5-108 MHz.
En annan typ av rundradio är Digital Audio Broadcasting (DAB) som har det trögt i portgången. För att göra saker och ting värre finns en ny standard för digital rundradio kallad DAB+ och de båda är inte kompatibla. Frekvenser mellan 174 och 238 MHz har reserverats för DAB-sädningar, men de flesta av dessa frekvenser är redan upptagna för annat och det finns funderingar att gå upp till L-bandet kring 1400 MHz. DAB-radio är ingalunda stabilt ännu och få länder använder det. Sverige provade, men lade ned försöken, medan sändningar pågår reguljärt i Danmark och England.
Tv är lika tokigt bandplanemässigt och ännu tokigare har det blivit i och med att vissa delar av världen börjat med digital-tv där upp till 11 traditionella kanaler bakats samman i en MUX eller ”ensemble” som förbrukar en enda traditionell kanal, medan i andra delar av världen de vanliga analoga tv-kanalerna fortfarande finns och förbrukar lika mycket utrymme som tidigare. Med moderniseringen av tv-tekniken har myndigheterna på sina håll börjat stuva om i bandplanen och släppa in nya tjänster. Men det fungerar inte överallt, till exempel där analog tv finns kvar.
Ett litet exempel på hur otroligt många tjänster som ska trängas på radiobanden kan du få om du tittar på de amerikanska allokeringarna.
Den senaste skandalen var Apples Iphone 5 som inte alls fungerade på lte-banden i Sverige. Apple har gjort en annan, liknande miss i Australien. Det är inte bara att tycka att ”Operatörerna borde…” utan det ligger otroligt mycket arbete bakom ett harmoniserat radiospektrum. Runt 900 MHz hittar du många kanaler med beteckningen Fixed och Land Mobile (fast och landmobil) vilket är den tekniska beteckningen på basstationer respektive mobiltelefoner.
Däremot är kortvågsbanden av nödvändighet i stort sett lika över hela världen av den enkla anledningen att en kortvågssändare kan höras över hela världen.
Varför blir det så här, med ständiga omstruktureringar av radiobanden? Radiospektrum är en ändlig resurs, som är slut för länge sedan. Vill man etablera en ny tjänst måste en gammal flytta på sig, försvinna eller optimeras så att den tar mindre plats, Och så blir det undan för undan. Kommunikationsradio kan optimeras betydligt med olika digitala metoder som TETRA (där vårt svenska exempel heter Rakel) som förbrukar betydligt mindre spektrum än traditionell analog kommradio, samtidigt som man får nya tjänster, som talgrupper och nätverksanslutning, som ger ytterligare tekniska fördelar. Och tv håller som sagt på att krympas ordentligt.
