Man kunde tro att den ekonomiska nedgången i Europa skulle ha stoppat alla nyinvesteringar, särskilt på ett företag som Viking Line (VL) som är beroende av vårt behov att roa oss, som i sin tur är helt styrt av våra ekonomiska möjligheter att lägga ut pengar på sagda nöjen. Men kanske är det så att vi trots allt försöker kryssa och shoppa oss ifrån oron, för VL har nyligen beställt ett kryssningsfartyg som är större och lyxigare än alla de andra man har, som dessutom är fullsmockat med ny teknik, som lysdioder, jättebildskärmar, flytande gaser, switchaggregat och annat som en teknikälskare kan finna tilldragande.
Detta är del 2 av 2
Innehåll
| Del 1 Från förbrukare till återbrukare Gastankfartyget Seagas Svallet förstör (förhoppningsvis inte) skärgården (längre) Redundans och SOLAS Tvärsnitt och ritningar Framdriften Gasdriften Elkraftsystemet Frekvensomriktaren Drivmotor Tvärmotorer och småförbrukare Nödkraft Maskinkontroll ABBs glada dagar | Del 2 Nätverken Datornätet A/V-näten Hytt-tv Stor-tv Microsoft-rummet A/V-nätet Konferensanläggningen Nödljud Nätverket torrsimmar En tur ombord Baren Hytterna Jättedisplayerna Bryggan Bildäcken Specialutrymmen Varvet Avslutning Läs mer Data om fartyget Tack till |
NÄTVERKEN
Datornätet
Bild: Audrone Vodzinskaite
Dan Söderlund har jobbat med nätverk i många år på VL, Kaj Sundström är ansvarig för nätverk och telefoni inom VL och Alexander Östergård är it-ansvarig för VL klienter, support och köpta system.
Datornätverket ombord är inte över sig komplicerat. Datatrafiken har i princip två syften. Dels är den till för passagerarnas surfning och underhållning, dels är det för rederiets kontorstrafik och datatransport till reklam och kommersiella meddelanden (digital signage). Det viktiga är att nätet är snabbt, eftersom det ska fungera som stamnät för alla skeppets digitala funktioner. Anslutningen till skeppets fem huvudswitchar är därför 10 Gbps fiber. De ska försörja allt, inte bara kassor, persondatorer, inpasseringssystem och wifi-nät utan även för distribution av strömmande video och telefoni till alla hytterna, samt videodistribution till alla fartgets väggmonterade bildskärmar och mood screens.
Notera att larmsystem och maskinstyrning från bryggan inte visas på ritningen.
Datorhallen har sin ingång på övre bildäck. Under uppbyggnadsfasen ser det mest ut som ett råttbo.
Allra längst upp sitter antennerna för kommunikationen med omvärlden. En intressant punkt är hur man upprätthåller dataförbindelsen mot land under hela färden. ”Satellit” hade varit svaret tidigare, men numera sträcker sig lte-nätet så långt ut från land, åtminstone på rutten Stockholm-Åbo, att man sällan blir utan 4G-förbindelse. Det finns bra lte-förbindelse från Stockholms innerstad och ända till Kapellskär. Avbrottet handlar bara om ett fåtal minuter, strax utanför Kapellskär och strax söder om Åbo. Finska lte-nätet sänder på högre frekvenser än det svenska och cellerna når därför inte lika långt. Finska operatörer favoriserar 1800 och 2600 MHz, medan 800 och 900 MHz är vanliga i Sverige. Mäter man bandbredden med Bredbandskollen har VL som bäst kommit upp i 30-40 Mbps. Men förbindelsen har dagsvariationer. Ena dagen kan det vara bra, andra dagen dåligt. I hamn använder man sig av trådlöst Wifi-nät för att få ännu högre fart.
Satelliten fungerar mera som en backup. Bandbredden från Marlinks (fd Telenor) satellit är dynamiskt uppdelad så att man alltid har 3 Mbps, som delas mellan sju fartyg.
Dataförbindelsen från de tre mottagarna kommer till en router på däck 12 och tar sig sedan via fiber ned till serverhallen på däck 5. Routern väljer den för stunden bästa förbindelsen.
Besättningens kontorsnät är fortfarande fast anslutet på grund av alla stålväggar. Skulle man stänga alla branddörrar skulle det trådlösa nätverket inte räcka till. För att alltid har bra överföring, särskilt via satellit finns en WAN-komprimerare från Juniper som håller nere bandbredden på kontorsprogrammens kommunikation med huvudkontoret i Mariehamn.
Det är mycket kablage i datorhallen! Den som sålde buntbanden till Viking Grace gjorde sig nog en bra hacka. Bild: Audrone Vodzinskaite.
Till skillnad från äldre fartyg har man inte längre några internetcaféer och liknande, utan alla förväntas ha sin egen terminal med sig. För att bromsa stortankarna upprätthåller kommunikationsroutern Quality of Service och ger prioritet till kontorsprogrammen. Man avser inte att exempelvis sätta stopp för Skype ifrån fartgets sida.
Hytterna ansluts i grupper om fyra och fyra till en switch som tar hand om all ip-telefoni och video. Det finns dock inte Wifi i varje hytt utan accesspunkterna sitter i hyttkorridorerna och signalen får ta sig in genom hyttdörrarna. Fartyget har en lokal-webb avsedd för gästernas orientering ombord, med kryssningsprogram, ruttpriser, tidtabeller, erbjudanden, restaurangmenyer mm.
När allting är klart ska servrarna in i rackskåpen i bildens mitt. De grå skåpen till höger är UPS.
