Aggregatets delar


Nu är det slut. Det här aggregatet går aldrig mer!

Så här ser moderkortet ut, med nästan alla perifera enheter anslutna. Man kan se att den vänstra delen nästan helt ägnas åt digital elektronik, mikrocontroller, displayer och andra interface. Mitt på kortet sitter fyra från varandra isolerade kylflänsar av aluminium som hyser två switch-FET-transistorer av typen hexfet IRF 3205 vardera. Transistorerna må se små ut, men är riktiga kraftpaket. De klarar 110 ampere och har reaktionstider kring 100 nanosekunder (http://www.irf.com/product-info/datasheets/data/irf3205.pdf).

Moderkortets högersida tas i princip helt upp av EMC-skydd, alltså olika typer av störningsbegränsande komponenter, som antingen ska hindra elektriska störningar att komma in i aggregatet, eller smälla sönder det, eller ska förhindra att de störningar eller orenheter i sinusvågen som aggregatet skapar under batteridrift kommer ut på utgången och orsakar radiostörningar. EUs EMC-direktiv är mycket hårt, men ser å andra sidan till att våra radioapparater faktiskt fungerar normalt i ett hus fullt av datorer.

Alla jordledningar (pigtails, gröna, gulgröna) hänger i luften i denna bild, eftersom chassit används som jordledare. Den svarta fyrkanten som sitter på ledningen till uttagslisterna är en ferritklump som ska begränsa inkommande och utgående radiostrålning.

Notera att de båda uttagslisterna är parallellkopplade i denna aggregatmodell. I senare modeller är de båda listerna individuellt styrbara för att aggregatet exempelvis ska kunna starta en server först och vänta en stund och sedan slå på kringenheter, eller tvärtom.

Transformatorn kunde inte vara med på förra bilden. Primärlidningarna slutar mitt i gyttret av avstörningskomponenter vid utgångskretsarna. Sekundärlindingen sitter skruvad direkt på två av kylflänsarna. Det ger kortast, stöddigast möjliga anslutning till switchtransistorerna.

Transformatorn används både för laddning av batteriet och för upptransformering av den pulsbreddsmodulerade batterispänningen till 230 volt. Den väger 6,6 kilo och ser aningen liten ut för att klara 980 watt. Mäter man kärnvolymen ligger den på dryga 200 kubikcentimeter. Generöst räknat med 1,5 watt/cm3 klarar den 300 watt kontinuerligt. Med kylfläkt och en smula entusiasm klarar den säkert 980 watt i de sju minuter specifikationen anger, utan att bli farligt varm, bara den får kallna ett tag efteråt. Du kommer att höra att aggregatet brummar ordentligt när det växelriktar hög effekt, samtidigt som fläkten går på.

Ledarna från transformatorns sekundär och till batterierna är ordentligt grova. De ska klara 41 ampere vid full last.

EMC-filter


Aggregatet har omfattande störningsdämpning på in- och utgångar, radiofrekvensfilter på utgångarna och omfattande silning av den syntetiserade 50 hertz nätspänningen.

Ingången har en varistor för att ta de värsta transienterna och ett pi-filter med en toroiddrossel och två kondensatorer. Enligt specifikationerna ska detta sammantaget klara 480 joule stötenergi. Utgången har två tunga drosslar på laminerad järnkärna och en kondensator på 2,2 mikrofarad som ska ta de rester av switchfrekvensen som inte silas bort i transformatorn.

Det finns två strömtransformatorer, en på ingången och en på utgången, som mäter strömmarna. Vid överström finns ett relä som kan bryta bort utgången helt och hållet. Då återstår bara fyra kraftiga reläer som används vid omkopplingen mellan nät- och batteridrift.

Uttagslisterna för nödkraft är skyddade mot inkommande radiostrålning med en 4,7 nanofarads kondensator mot chassi. För att störskyddet ska fungera optimalt måste aggregatet ha korrekt nätjord. Det saknas i många lägenheter, men kan lätt fixas av en elektriker. (Elementet är inte korrekt nätjord!)