Destillering
Våning 2. Spritpannorna är av traditionell, päronformad typ, tillverkade av det skotska företaget Forsyths Coppersmiths i Skottland. De tillverkar i stort sett alla pannor till alla moderna destillerier. Uppvärmningen av pannorna har skiljt sig genom århundradena. Från början stod pannorna i en glödande kolbädd, men elektrisk uppvärmning och uppvärmning med ånga är vanlig idag. Mackmyra använder sig dock av närvärme från biobränsle som produceras precis utanför destilleriet. Svagspritpannan (Sv) står tillvänster och starkspritpannan (St) till höger. Deras kylkolonner (Ky) går ned i mitten, mot kärlen under golvet.
Om komplexiteten i jäsningen inte var särskilt hög är det desto komplexare här. Principen är att förvärmd vört rinner ned i svagspritpannan varefter innehållet i pannan får cirkulera genom en värmeväxlare som håller 115 °C och när vätskan kommer tillbaka till pannan får den avdunsta där (1 i systemskissen).
Det handlar inte om att hålla sig kring alkoholens kokpunkt på 79 °C utan man kokar så mycket det går och avbryter kokningen när alkoholhalten i destillatet blivit för låg och precis lagom många av de goda finklarna kommit med.
Svagspritpannan. Bild Audrone Vodzinskaite.
Det första som avdunstar är dock ”huvudet” som består av giftig metanol med mera och måste fläktas bort genom 30V118. Därefter passerar ”kropp” och ”svans” ned till intermediattanken (2 i systemskissen). När alkoholhalten blivit för låg, dvs det som finns kvar i svagspritpannan är alkoholfritt, får detta rinna ned i pannölstanken, varifrån det tas för att förvärma vörten inför nästa destillationsomgång.
Från intermediattanken pumpas svagspriten (wash) tills starkspritpannan och på vägen förvärms den av vatten från en annan del av processen, i värmeväxlare 30VX023. Sedan börjar samma process igen. Intermediatet vandrar runt i en fjärrvärmeuppvärmd slinga och får avdunsta i starkspritpannan (3 i systemskissen). Det första som avdunstar är återigen ”huvudet” som fläktas bort genom 65V122.
Sedan kommer yrkesskickligheten in, där starkspritarbetaren med hjälp av omkopplaren 35VX102 avgör när kroppen (hjärtat), som ska ned i middletanken, är slut och svansen kan skickas tillbaka till intermediattanken (grön ledare i skärmbilden) (4 i systemskissen). Se vidare nästa avsnitt. Avsikten med att skicka ned svansen i intermediattanken är att höja alkoholhalten i denna, med hjälp av den lågvärdiga alkoholen i svansen, för att utbytet i nästa starkspritdestillering ska bli bättre. För att det ska löna sig för Mackmyra att köra en slutdestillation måste halten i intermediattanken vara cirka 35%.
Jonas Berg och undertecknad lutar oss mot kolonnerna i destilleriet. Bild: Audrone Vodzinskaite.
Pannorna är de stora energiförbrukarna i destilleriet. Att bara släppa ut värmen efter destillationen vore ett oerhört slöseri. Så all värme som blir över i kylvattnet efter kolonnerna används för att värma andra delar av processen och dessutom för uppvärmning av fastigheten. Värmen från värmeverket, som står utanför fabriken och eldar pellets, vandrar tvärs igenom hela processen, återanvänds och återanvänds om igen och slutar som lokalvärme. Det som är kvar i pannorna när man kokat ur alkoholen kallas som sagt för pannöl och det används för biogastillverkning.
Bild: Audrone Vodzinskaite
Den som inte kan hålla sig tills spriten får kallas whisky, alltså tre år, kan dricka råspriten som kommer direkt ur starkspritpannan. Den kallar Mackmyra för Vit hund och säljer på flaska under det namnet. Direkt ur middletanken är den 68 %-ig och det tar en del valsande runt i munnen innan saliven har spätt ut den till drickbar styrka. Mnja, det är inget jag skulle njuta nedsjunken i en chesterfieldfåtölj, i något engelskt bibliotek, med en blodhund vid mina fötter, men den kan vara kul att blanda groggar med.
Efter avslutad starkspritdestillation rinner spriten rakt ned genom golvet från middletanken till starkspritlagret på våning 1 (5 i systemskissen).
