Det finns ingen mäktigare känsla än att trycka på sändknappen. Den som inte provat, vet inte hur det känns.
Pfft, säger du. Vi använder alla radiokommunikation varje dag utan att ens tänka på det, med mobiltelefon och trådlösa nät. Vad är det för speciellt med det?
Då är det nätet som bestämmer om det vill släppa in dig och får du ingen anslutning är det inte mycket du kan göra. Väl ansluten överförs din röst i små, hårt komprimerade datapaket som du varken kan eller får styra över. Radioamatörerna däremot, är de fria viddernas män och kvinnor, stigfinnare i stil med Amundsen eller Shackleton, med sändknappen som piska till hundspannet.
Anledningen till dessa lovord är att undertecknad funnit en ny kamrat i etern: TYT Electronics TH-UVF9, en mycket kompakt, tvåbandssändare med passning på 144 och 432 megahertz samtidigt. Dessutom finns inbyggd FM-mottagare, som också kan arbeta samtidigt med de två andra, samt VOX, en hel hord med olika metoder för tonsignalering, programmering från dator, med mera. Det är inget unikt för just denna apparat, men priset är det. 40 dollar! Bräck det, den som kan!
Apparaten har fått väldigt bra reaktioner från andra radioamatörer. Den har fått beröm för sin klara modulation. 16 kilometer från en repeater i stockholomsområdet kommer den in klart och starkt. På 18-20 kilometers håll är det för det mesta hörbarhet etta.
Internet inget alternativ
Det går visserligen att skicka ett ebrev vart som helst i världen gratis, och vem som helst kan, nästan utan kunskap, lägga upp en webbsida som vem som helst därute kan läsa. Och hacka. Och håna. Det behöver man heller ingen kunskap för.
För 390 kronor kan du skaffa en licens från Svenska Sändaramatörer och betala 200 kronor till en provförrättare. Därefter krävs inga abonnemangsavgifter, inga avtal, inga kronor per minut eller megabyte och inga SIM-kort. Det är alltid flat rate: noll kronor. Men det finns en stor skillnad mot Internet: Du måste visa att du kan något om radio, antenner och elsäkerhet, att du vet vad du håller på med.
Den enda utrustning du behöver är en radiosändare. Det brukade vara den dyra biten förr, men numera är de faktiskt billigare än licensen. Handapparaten TYT TH-UVF9 kostar endast 272 kronor (40 dollar) i USA. Den kostar alltså mindre än licensavgiften för att få använda den. Visst, det är inte Icom, det japanska prestigemärket, men våra prover har visat att kinesiska TYT Electronics fungerar lika bra.
Motsvarande apparat från Icom, exempelvis en IC-T70E kan kosta 1900 kronor från Swedish Radio Supply. De båda är inte helt lika. TH-UVF9 kan ta emot FM-radio också, så du inte behöver ha tråkigt mellan anropen. Vill du ha en lite fräsigare modell, med GPS och digital trunkradio (D-Star) kan du få lägga ut mellan 3000 och 6000 kronor i Sverige. Då framstår TH-UVF9 som ett mycket trevligt alternativ.
Grunderna: VHF, UHF och repeatrar
Amatörradio i storstaden innebär i princip alltid kommunikation kring 145 eller 430 megahertz. Sådana radiosändare är numera lätta, handhållna, programmerbara och får plats i fickan. Kommunikation vid dessa frekvenser är nästan alltid korthålls, 5-10 kilometer, för det mesta inom en stadsdel. Räckvidden betydligt bättre än med en mobiltelefon i samma storlek.
Räckvidden utökas rejält med hjälp av repeatrar, reläsändare som företagsamma radioklubbar satt upp på höga platser, för allmänt utnyttjande. Sänder man till en repeater kan man utan vidare höras över en hel stad. I praktiken är man med en handapparat beroende av att nå en repeater för att få tillförlitlig kontakt med någon annan. Mobiltelefoni fungerar ungefär på samma sätt, men nätet av ”repeatrar” (basstationer) är betydligt tätare än vad radioamatörerna har råd med.
Amatörradiobandet kring 145 MHz kallas för VHF (Very High Frequencies) eller ”2-meter” efter våglängden. VHF har relativt lite problem med armeringsjärn i hus och man kan utan vidare nå en mil med bara ett par watts effekt, given en lämplig antenn. Bandet kring 430 MHz kallas för UHF (Ultra High Frequencies), eller ”70-centimeter”, av samma anledning. I och med att vågutbredningen är sämre vid UHF finns det flera repeatrar tillgängliga på detta band.
Repeaterskift är en parameter att känna till. I och med att repeatern måste sända samtidigt som den tar emot, kan det inte ske på samma frekvens. Man har normalt ett repeaterskift på 600 kHz där repetern lyssnar 600 kHz lägre än den sänder. Ta exempelvis repetern i Mariefred kallad SKØMK. Den sänder på 145,700 MHz och tar emot på 145,100 MHz och man säger att den har ett negativt repeaterskift på 600 kHz. Din radio ska göra tvärtom, lyssna på 147,700 och sända på 145,100 MHz.
Radioamatörer gillar att använda slashad nolla (Ø) istället för vanlig nolla som lätt kan förväxlas med ett O. Ø ska uttalas ”noll” och inte ”danskt Ö”.
Det var grunderna. Nu är det dags att kasta sig över radion!
