FM-radiokanaler
Med det lite ologiska alternativet RADIO i menyn Program, kommer du till dialogrutan för förprogrammering av vanliga FM-radiostationer. Det går att förprogrammera med flera värdesiffror än du kan göra från apparatens numeriska tangentbord.
Växla till FM-radio med knappen FM och gå tillbaka till amatörradiobanden med samma knapp. Med knappen EXIT kan du växla mellan VFO- och kanalläge. I kanalläge visas kanalens nummer med små tecken till höger om mottagningsfrekvensen.
Andra inställningar
Med alternativet Program > Optional Features kommer du till dialogrutan med radions grundparametrar. Det viktiga finns under MainSet > Function Settings.
Den viktigaste parametern är brusspärren Squelch, som gott kan stå på högsta värdet. Är du osäker på om det ändå finns något att lyssna på på kanalen, kan du alltid trycka på knappen MONItor.
Scan modes Time innebär att radion stannar på en kanal med bärvåg, men går vidare efter en viss tid.
I rutan VOX anger du lämliga parametrar för röstaktiverad sändning, så att radion inte sänder hur som helst bara för att du råkar harkla dig.
I rutan Power On anger du vad radion ska visa på displayen när den slås på. ”DC” är en mycket bra parameter som innebär att den visar batterispänningen, som en liten påminnelse om när det är dags att ladda batteriet. Batteriladdningsikonen är inte särskilt noggrann.
När du får radion har den röstbekräftelse av alla åtgärder påslaget och det är väldigt irriterande. Stäng av pratet genom att välja Voice Prompt Off i meny 19.
Sen finns det en massa annat du kan fortsätta att leka med själv. Glöm inte att spara med knappen Save innan du väljer Close.
Skicka och spara
När du har fått ihop en bra uppsättning kanaler och andra parametrar väljer du File > Save as och hittar på ett bra filnamn.
När filen är sparad ska data skrivas till radion. Du kan antingen klicka på verktygsikonen som ser ut som en liten radio, välja Transfer > Write to radio eller trycka Ctrl-W.
Om du är ovan vid HF-energi
Om du är nybliven radioägare eller ovan vid höga HF-energier i allmänhet kan det vara på sin plats med en varning för sk LF-detektering. De flesta har säkert hört hur datorns högtalare, stereon, TVn, ja snart sagt allt som har en högtalare inbyggd, låter ”rattattattatt” när en närliggande mobiltelefon identifierar sig mot mobilnätet, sänder eller tar emot SMS och så vidare. Fenomenet kallas för LF-detektering och innebär att radiofrekvensenergin tar sig in i störoffret och likriktas i någon av de miljoner likriktande övergångar som finns i alla halvledare, blir till likspänning och ställer till elände med alla de noggrant bestämda spänningsnivåer som redan finns i apparaten.
En mobiltelefon sänder med på sin höjd en watt och bara i korta pulser. En amatörradiosändare sänder kontinuerligt och med betydligt högre effekt. TH-UVF9 matar ut 4 watt och det klarar din dator inte. Jag lovar. Varken dator eller aktiva högtalare är skärmade för klara sådana uteffekter utan resultatet blir ett våldsamt brummande och att datorn eventuellt kraschar. Undvik att trycka på sändknappen i närheten av datorn, särskilt när du ska till att programmera radion.
En radioamatör som sänder på kortvägen använder ofta en till två kilowatts uteffekt. Det mesta av detta strålar visserligen ut från antennen på taket, men det finns en obehaglig biverkan som kallas för stående vågförhållandet (SWR), som får en viss sändareffekt att studsa tillbaka från antennen och ned på koaxkabelns utsida och in i huset och ut bland apparaturen där. Även med ett bra SWR kommer ofta tillräckligt mycket effekt tillbaka för att ställa till oreda med vanlig hushållselektronik.
Varför är vanliga elektroniska apparater inte skärmade för att klara HF-energi? Mobiltelefoner är trots allt ganska vanliga idag och rattattatt-fenoment erkänt irriterande. Det kostar några kronor extra att zinkspruta ett plasthölje inuti och sätta HF-skydd på signalingångar och el-intag, eller HF-täta ett befintligt plåthölje. Problemet är inte alls nytt, svårt eller outforskat, utan stavas ”skärmburk” och korrekt jordning. Tillverkarna räknar med att vi tål problemet och att antalet radioamatörer är få och att de vet hur man åtgärdar saken. Det trista är när problemet drabbar medicinsk utrustning, hiss- och scenmaskineri, publika ljudanläggningar mm. Saker med livsuppehållande funktion, som trafik- och stridsflygplan, är redan skärmade.
Nöjet med amatörradio
Amatörradio har blivit lättare. Du tvingas fortfarande visa att du vet vad du håller på med genom att klara ett licensprov, men numera har de årliga avgifterna slopats och certifikatet gäller livet ut. Kravet på morsetelegrafering har också tagits bort. Det finns inga olika klasser längre, utan alla kan använda alla frekvenser, från långvåg upp till de högsta mikrovågsbanden.
Visst. Man ska inte sticka under stol med att det finns både en och annan LA8PV (Rolv Vesenlunds berömda ”radiot” http://www.youtube.com/watch?v=9sNdzf_U6zE) därute, men skulle du stöta på en irriterande typ blir du snabbt av med honom genom en lätt knyck på VFO-ratten. Allt är glömt på en sekund, till skillnad från internettrollen, som fortsätter skrika.
Bild: Polarn Pawel Chominsky
Något av det mest illustra man kan ägna sig åt, alla kategorier, är att studsa radiovågor mot Månen och kommunicera på det sättet. Bilden ovan, som är från wikipediaartikeln om EME (Earth-Moon-Earth, http://en.wikipedia.org/wiki/EME_%28communications%29) föreställer en antenn byggd av min gamle arbetskamrat Pawel Chominsky, numera WA6PY, Paul, i Kalifornien. Jag har distinkta minnen av hur han kom till jobbet en dag på åttiotalet och visade en svartbränd teflonbit, som han hade ”behandlat” med ett par kilowatts mikrovågor i sitt, då, begynnande månstudsprojekt. Han hade matartratten på sitt tjänsterum, en tvåmeters tratt i koppar.
