Så funkar kryptovalutor – och så handlar du med dem

Skulle du lägga dina sparpengar i svenska kronor om ingen riksbank eller regering garanterade att de skulle ha ett värde även i morgon? Kryptovalutor som bitcoin saknar helt ett centralt maktcentrum. Istället bygger systemet på ett distribuerat peer to peer-nätverk av frivilliga, som med sina datorer verifierar transaktioner och skapar nya pengar på samma gång.

Sådana datorer kallas kryptogrävare – miners – eftersom de i allt väsentligt arbetar med att gräva fram digitalt guld. Deras datorer arbetar dygnet runt med att lösa kryptografiska problem, lika tidsödande som komplicerade. När ett sådant krypto har knäckts så uppstår nya bitcoin. Men eftersom en valuta blir värdelös om den finns i oändlig mängd måste processen hållas nere. Det är löst genom att varje kryptoproblem blir mer komplicerat ju fler som deltar i processen. Dessutom halveras belöningen för ett knäckt krypto med jämna mellanrum, så tillströmningen av nya bitcoin går långsammare med tiden.

Nätverket säkerställer att en bitcoin inte används två gånger

En kryptogrävare spelar en dubbel roll. Processen som skapar pengar är densamma som verifierar och validerar transaktioner och håller koll på hela utbudet av bitcoin. Med andra ord: Man tjänar pengar på att bli en del av infrastrukturen som håller systemet flytande. Det är också detta nätverk som säkerställer att en bitcoin inte används för två betalningar, trots att “myntet” är digital information och därmed kan kopieras i oändlighet. Detta brukar kallas för dubbelspenderingsproblemet – double spending problem.

Denna metod att utvinna kryptovaluta, kallad proof-of-work, drar enorma mängder energi eftersom de specialiserade datorer som krävs för att hänga med i konkurrensen använder specialiserade kretsar som drar mycket ström. Men idag finns det även andra sätt att validera transaktioner och framställa nya mynt. Det vanligaste idag är ett protokoll som kallas proof-of-stake, och som går ut på att låna ut pengar till systemet, arbeta för systemet, och få tillbaka belöningar för nedlagt arbete. Processerna sker på helt vanliga servrar och drar inte mer energi än andra processer.

För en vanlig användare spelar det mindre roll hur pengarna skapas. Desto viktigare är var de finns lagrade. Det finns tre huvudsakliga alternativ. Antingen behåller man dem på sin egen dator, i ett plånboksprogram där en fil innehåller ens digitala mynt. Fördelen är att ingen utomstående får insyn i ens bitcoin-ekonomi. Nackdelen är att man själv får ta ansvaret att skydda sin plånbok. En lokal Bitcoin-plånbok kan närmast jämföras med att ha sina pengar i madrassen. Om de är säkra eller inte beror på låset på ytterdörren. Att skydda bitcoin på din egen dator handlar i praktiken om att hålla den fri från intrång.

Plånboken ligger på en speciell usb-sticka

Det andra alternativet liknar att ha pangerna på en plånbok på datorn med den skillnaden att plånboken är byggd på en dedikerad hårdvara i form av en speciell usb-sticka. Dessa kallas för hårdvaruplånböcker och anses vara de allra säkraste, eftersom de förvaras urkopplade från datorn, det man brukar kalla airgap, givet att plånboken inte tappas bort. Exempel på hårdvaruplånböcker är Ledger Nano, Keepkey och Trezor. 

Andra väljer att spara sin plånbok hos en online-butik eller framför allt inom ett konto på en kryptovalutabörs, på engelska kallas dessa för custodian wallets. Det gör att man själv slipper borga för säkerheten. Å andra sidan måste man bestämma sig för vilken tjänst man ska lita på. Flera har blivit hackade med förödande resultat, men säkerheten blir allt bättre och idag anses de stora börserna säkra. Dessutom har de seriösa börserna garantier och kapitaltäckning som gör att användarna får tillbaka pengar som stulits på grund av hacking eller andra yttre omständigheter.

Den underliggande blockkkedjan är öppen

När kryptovalutor som bitcoin väl har stulits är de i princip omöjliga att spåra. Detta eftersom valutan är utformad för att överföringar ska kunna hållas både anonyma och ospårbara. Ospårbarheten ligger dock i plånboksadressernas anonymitet – de är en lång hexadecimal sträng, en hash – men den underliggande blockkedjan är öppen och alla med rätt verktyg kan se alla transaktioner och vilka de inblandade plånböckerna är.

Idag är det dock svårt, men inte omöjligt, att växla kryptovalutor till vanliga pengar med full anonymitet. Det beror på att kontrollen över de börser som tillhandahåller dessa monetära gränssnitt mellan kryptovalutor och vanliga pengar, så kallade on-/off-ramp-handlare, blir allt tuffare på grund av risken för kriminella verksamheter och penningtvätt. I Sverige är dessa handlare kontrollerade av Finansinspektionen.

Det innebär också att man kan överföra pengar från sin egen plånbok till en annan användare var som helst i världen. Transaktionen tar inte längre tid än att skicka ett mejl och kräver ingen mellanhand i form av en bank eller liknande. I vissa fall när nätverket är hårt belastat, vilket ofta är fallet med bitcoin, kan en överföring ta uppåt en timme.

Relativt höga avgifter på en del tjänster

En uppsjö sajter erbjuder sig att ta hand om Bitcoin åt sina användare. De två mest kända svenska sajterna är bt.cx, Safello och fybse.se. Dessa kräver inloggning med BankID. Nackdelen med dessa är att de bara agerar mellanhänder vilket innebär relativt höga avgifter. Internationellt är de största börserna amerikanska Coinbase och Binace där även svenskar kan skaffa konton. Idag är dessa enkla att använda och anses säkra så långt man kan lita på molntjänster, och avgifterna är lägre. Det tar ett par dagar innan kontot kan användas eftersom sajterna behöver kontrollera din identitet, vilket inte är lika smidigt som i Sverige.

Både Coinbase och Binance kan växla vanliga pengar (dock inte svenska kronor) mot kryptovalutor, och speciellt Binance har ett enormt utbud av kryptovalutor. Coinbase satsar lite mer på användarvänlighet och är mer konservativa i sitt utbud och erbjder de största och mest kända kryptovalutorna som bitcoin, ethereum, XRP, bitcoin cash, litecoin, EOS, med flera.

Läs också: Libra: Så fungerar Facebooks egen kryptovaluta