När polisens och brandkårens analoga nät lades ned, valde man att gå vidare med paketkopplad radio, alltså en digitalt modulerad radioform som kunde kopplas via ett ip-nät på marken. Ingen har väl tvivlat på att det var rätt att lägga ned de analoga näten, men var övergången till Tetra så välbetänkt? Kunde man inte använda mobiltelefonnäten istället?
För att få svar på det gick vi på mässan Critical Communicaitons World i Paris här förliden, för att hitta någon vi kunde överhopa med knepiga frågor.
Det visar sig att Tetra har en hel rad egenskaper som mobilnäten inte erbjuder, och då inte bara i form av handterminaler som tål att kastas i backen och dränkas i vatten, utan även trafiktekniska fördelar. Men tetraterminaler utvecklas inte i samma takt som mobiltelefonerna, där det kommer en ny variant månaden, nästan. Man kan fråga sig om inte Tetra med sina specialterminaler är förbisprunget av mobilnäten? Frågan som många ställt sig är: Varför ska blåljusmyndigheterna ha ett eget, dyrbart radionät, när de lika väl hade kunnat använda mobilnäten? Mobilnätens geografiska täckning är svår att konkurrera med och ska man bygga något liknande en gång till kommer det att bli väldigt dyrt.
Tetrasidan hävdar emellertid att de kommersiella näten inte är tillräckligt säkra i en katastrofsituation. Kapaciteten och robustheten räcker inte för både privat bruk och myndighetsbruk i en nödsituation. Så hur är det?
Undertecknad minns en intervju med Västeråspolisen som belyste problemet i liten skala (vi ska belysa det i större skala, senare). De hade provat att använda 3g-telefoner och hade givit upp: ”Folk stannar upp vid en olycka och börjar prata i telefon. Mobilnätet blir snart överbelastat eftersom det inte är beräknat för sådan trafiktäthet. När polisen ska börja arbeta får vi spärrton och kan inte kommunicera.” Därför provade man Tetra och hade detta att säga: ”Vi har provat så mycket vi kunnat, att överbelasta nätet, men inte lyckats.” Jag antar att det säger allt. Eller gör det det?
Tetrautrustad polisbild, med sladdar högt och lågt. Specialutrustade fordon är det populäraste utställningsobjektet på säkerhetsmässor. Bild: Audrone Vodzinskaite.
Det svenska rikstäckande tetranätet Rakel har fått en dålig start. Inte ur teknisk synvinkel, men införandet har kantats av en hel rad politiska komockor. Det har varit bråk om anslutningskostnader och tveksamheter om vilka myndigheter som egentligen ska vara med och betala kalaset. Detta har trollats och debatterats friskt på andra platser och vi ska inte ta upp det igen. Vi saxar istället ur tidningen Tetra Today 14/2013, ur en artikel om att MSB har anlitat Cassidian i ett underhållskontrakt för Rakel. ”Rakelnätet är ett av världens största tetranät. Det har 1800 basstationer och 22 växelstationer och täcker nästan hela den svenska befolkningen. Förra månaden hanterade Rakel fler än 3,3 miljoner samtal och 166 miljoner Short Data Services-meddelanden (ungefär detsamma som SMS) och höll en genomsnittlig tillgänglighet på 99,97 procent. Nätet betjänar alla större säkerhetstjänster i Sverige, som polisen, kustbevakningen, tullen, ambulanstjänster, försvaret, samt kommuner och privatföretag som el- och vattenleverantörer. Nätet har fler än 50.000 abonnenter och siffran förväntas stiga till 70.000 inom ett par år.”
Bara det faktum att myndigheterna i fler än 125 länder skaffat tetraradio för över 3 miljoner användare är ett bevis så gott som något på att ett nät avskiljt från de kommersiella näten behövs.
