En ny bläckstråleskrivare? Gäsp, tänker du. När skrivaren är fabriksny brukar allting fungera utan mankemang och utan ränder i bilderna, men hur ser det ut efter ett halvår? Det är då skavankerna börjar komma, papperskvaddarna, ränderna... Epson presenterade i början av året sin modell WP-4525, en maskin för det lilla kontoret som ska klara 20.000 sidor i månaden och vi beslutade oss för att plåga den. Hur gillar den att skriva ut tusen sidor på raken? Blir det extra svårt med denna modell eftersom skivhuvudet inte byts ut tillsammans med bläckkassetten och därför löper större risk att sättas igen eller behäftas med avlagringar av torkad färg.
Epson WP-4525
Äsch. Jag är så nöjd efter att ha kört i ett halvår och den bara fungerar. Reklamen säger att den är snabbare än en laser till halva kostnaden. Det beror givetvis på vilken laserskrivare man jämför med, men den är utan vidare lika snabb som en liten bordslaserskrivare. Driftskostnaderna beror på vilken sorts återvunnen laserskrivarkassett man kan jämföra med och där tör jag nog säga att skulle man montera en extern bläcktank, a la Continuous Ink System (nedan) skulle jag påstå att bläckstråleskrivaren vinner på alla parametrar, men med återvunna bläckkassetter är det måhända jämt upp. En punkt där den slår en laserskrivare rakt av är effektbehovet. Den drar bara 17 watt i drift, medan en motsvarande modern kontorslaserkombination (som HP LaserJet Pro M1212nf) drar mellan 240 och 375 watt i drift. Standbyeffekten är lika i båda fallen, kring 2 watt.
Man kan börja med en aningen förvånad sammanfattning. En kort provning på en dag brukar inte visa särskilt mycket, men under de sex månader jag provat har den:
- Varit mycket, mycket snäll
- Inte någon gång kvaddat papper
- Inte torkat
- Skrivit ut dubbelsidigt nästan helt utan tråkiga bläckplumpar
Utskriftskvaliteter
Skrivaren kan prestera en hel mängd olika kvaliteter på utskriften. Vid normal utskriftskvalitet är det svårt att skilja en bläckutskrift från WP-4525, från en 600 dpi laserutskrift med kantutjämning.
Här ser du de fyra kvaliteterna, så väl det nu låter sig återges genom en webbläsare. Alla utskrifter har gjorts på ordinärt kontorspapper. Man kan inte direkt se någon skillnad på de två bästa, utom att de förbrukar mera bläck och tar längre tid att skriva ut. Det blir givetvis skillnad när man tar till fotopapper, men det skulle inte göra sig på bild via webben. Epson bistår säkerligen mer än gärna med prover.
Fotoutskrifter i högsta kvalitet på fotopapper lämnar verkligen inte mycket övrigt att önska. De är helt i klass med fotografiskt framställda pappersbilder. Väljer man, tvärt emot trenden, att skriva ut på matt fotopapper, är svärtan och därmed kontrasterna något i hästväg. Det finns ingenting att anmärka på i den vägen. Det är dock svårt att återge på webben, så jag avstår. Problemet är snarare att få användarna att förstå att man inte får fantastisk kvalitet från usla bildfiler, som bilder de tagit med mobilkameran. För högkvalitativa bilder behövs en högkvalitativ kamera.
Förstorar man ett 24 punkters tecken ordentligt ser det ut så här. I normal kvalitet, till vänster, blir det tunna vita ränder i tecknet, medan den högre kvaliteten till höger inte uppvisar ränder, men väl bläckstänk runt omkring, sannolikt för att skrivaren sprutar på mera bläck för att fylla ut ränderna. Men dina ögon har inte sådan upplösning att de kan se detta i verkligheten. Bläckdropparna är på ynka 3 pikoliter.
Sämsta kvaliteten, Economy (Utkast), går givetvis fortast att mata ut, tar bara några sekunder per sida, och nyttjar minst bläck, men är å andra sidan så grådaskig att den inte riktigt kan kallas för utskrift, snarare spökskrift. Enligt min ringa mening duger den inte till något egentligen. Man kan knappast lämna en sådan sida till en medarbetare utan att denne undrar om det är något fel på skrivaren.
Dubbelsidig utskrift är standard. Du behöver inte köpa någon tilläggsmodul. Och det går att skriva ut dubbelsidigt på 80 grams kontorspapper utan att skriften på andra sidan blöder igenom.
