Funktionsprincip
Dimi-O är imponerande eftersom allting är byggt i maskinvara. Det fanns inga mikroprocessorer i början av 1970-talet och därför används ingen programvara.
Principen är alltså en apparat som kan digitalisera en videobild och omvandla bildens koordinater i ett rutnät om 48 toner (4 oktaver) gånger 32 instanser till toner. Ursprungligen ska avsikten ha varit att göra en apparat som kunde läsa notblad och spela noterna direkt men det sprack förmodligen på för dålig upplösning. Kurenniemi är väldigt intresserad av helautomatisk musik. Inte minst visas det av hans komposition ”On/off” där han menar att i en framtid kommer den enda knapp som finns på våra underhållningsapparater att vara på-knappen. Allt annat kommer att bli automatiskt.
Liksom den tidigare Andromatic är Dimi-O en polyfon synt med sequencer. Indata kan komma antingen i form av en kraftigt kvantiserad videobild eller från en klaviatur. Videobilden läggs ut på de 48x32 positionerna och kan spelas av med en rörlig markör som är en ton bred. Se markören som ett sorts ”läshuvud”. Markören kan röras automatiskt framåt eller bakåt med ställbart tempo eller stegas steg för steg.
Alternativt kan man spela en melodi på klaviaturen. Tonerna läggs precis som videobilden upp på de 48x32 positionerna och kan spelas med samma markör som tidigare. Utöver detta kan klaviaturen naturligtvis ljuda i realtid.
Bilden och tonerna visas på en svartvit TV-monitor. Originalbild från 1970-talet. Dimi-O visar tonsättarens ansikte på bildskärmen.
De utmatade tonerna kan transponeras med flera olika metoder. Dels kan man transponera steglöst med glissandokontrollen, dels stega i rena halvtonssteg och dels kan hela melodin recirkuleras uppåt eller nedåt på skärmen en oktav per sekund så att hela melodin till exempel vandrar uppåt och när den kommit utanför skärmens topp kommer den in i botten igen, eller åt andra hållet.
Det verkligt intressanta är möjligheten att blanda bildinformation med toner inmatade från klaviaturen, det som Kurenniemi kallade ”Instant Ballet Music”. Det finns två lägen, nämligen [Kamera EXOR Minne] och [Inversen av Kamera EXOR Minne]. Det betyder att man kan lägga in en rad harmonier eller tonföljder i minnet just där markören står på skärmen, såsom C2E2G2C3E3G3C4E4G4C5E5G5 varefter en dansare kan göra olika rörelser som rör sig upp och ned längs markören. Dimi-O kommer då att spela de toner som "vidrörs" av dansaren, medan övriga toner förblir tysta. Det blir alltså inte ett sammelsurium av toner utan bara snygga harmonier. Alternativt kan man välja inversen och då kommer dansaren att släcka ut vissa toner som annars spelar hela tiden. Se Erkkis film i referenserna nedan.
Här håller Ralph klaviaturen lös. Det är han själv som målat den svart och lagt på guldflagor för att den ska se lite glamorösare ut. I Erkkis film är den mörkgrön.
Inuti är klaviaturen inte särskilt glamorös. Det är billigaste sortens klaviatur som Erkki mycket enkelt gjort till seriellt avsökt, scannad. På varje tangent sitter en glamorös entums träskruv som rör sig uppåt i bild när man trycker på tangenten. Den petar en tunn trådfjäder uppåt tills den tar i den jordade, gemensamma ledaren. Multiplexern syns i bakgrunden. Det är Dimi-O som stegar multiplexern.
