Förbehåll


Detta är åtminstone Svenska Hackademiens Reverse Engineering Teams tolkning av schemorna. Vi kan ha fel. Det återstår en del olösta mysterier i kretsarna, ett antal bytare på panelen tycks inte fungera alls (förslitna?) och ett antal kontaktdon har ingen känd funktion. På apparatlådans sida sitter ytterligare några reglage som inte nämns i dokumentationen. Dem har vi helt enkelt låtit bli att trycka på. De saknas i schemat och vi har inte kunnat demontera Dimi-O tillräckligt detaljerat för att kunna följa allt kablage. Apparaten är gammal och skör efter så många års användning.

Idag sitter experterna och vrider och vänder på stradivariusvioliner och försöker avgöra hur gamle Stradi bar sig åt för att få sin fina ton. Var det lacken? Var det kurvaturen? Var det hundkiss? Om femtio år kommer elektroarkeologerna att sitta med scheman som dessa och vrida och vända på dem och försöka förstå hur de fungerar, varefter de kommer att implementera alltihop i programvara.

Frontpanelen, användning


Dimi-O har två frontpaneler, dels styrpanelen (El) där man kan sköta alla apparatens funktioner, dels kamerapanelen (Kp) där bildfångningen sker med TV-kamera och bilden av kompositionen visas upp. Klaviaturen (Kl) är också en sorrts styrpanel.

Frontpanelen bär spår av 42 års hård användning. Den bär också spår av en del sentida utbyggnader. Dimi-O var till exempel aldrig avsedd för MIDI eftersom MIDI inte var uppfunnet 1971. MIDI kom först 1983. På senare år har Dimi-O dock uppdateras med en microcontroller fastskruvad utanpå, under den ursprungliga lådan, som matar ut MIDI av det som Dimi-O spelar. Det har gjort att frontpanelen fått förstoras, för att MIDI-kontakten skulle få plats och microcontrollern skulle kunna döljas bakom.

Kontrollerna ligger utlagda i någon sorts logisk följd, så som man använder dem vid komposition, från vänster till höger.

Grundläggande videoinställningar görs med reglagen Video Threshold till Keyboard Transp., som är kontroller för att ange hur videon från kameran ska förbehandlas för att passa i processen. Man kan ställa in var någonstans på gråskalan man ska klippa mellan svart och vitt, mellan ton och tystnad och om bilden ska betraktas som negativ eller positiv. Dessutom kan man välja indatakälla: tangentbord eller videokamera.

Därnäst följer en grupp reglage för hantering av minnet, hur toner ska hamna i minnet, hur de ska spelas upp och raderas från minnet. Brytaren Q (Qryptisk?), alltså recirkuleringsfunktionen, får melodin att börja glida uppåt eller nedåt på skärmen, försvinna ovanför kanten och komma igen nedtill.

Därpå kommer omkopplaren för driftläge (Mode) som är den allra intressantaste. Dess sex aktiva lägen anger hur kameradata och minnesdata ska spelas tillsammans. Man kan antingen spela kameradata direkt, minnesdata direkt, [kamera AND minne], [kamera OR minne] och de mest intressanta [kamera EXOR minne] (se funktonsbeskrivning ovan). Temporatten avgör hur fort spelmarkören ska röra sig horisontellt för att spela av en lagrad melodi. Markören kan också enkelstegas.

Volymratten är måhända självförklarande?

Vibrato på utgående toner kan regleras till såväl sitt djup (amplitud) som sin frekvens.

De två rattarna för Transponering flyttar melodin upp eller ned i oktaven. Med Glissando kan man flytta tonen steglöst (scale shift) och med halvtonstegs-ratten kan man transponera just så, från C till ciss till D till diss osv.

Bildfångningsenheten sitter i ansiktshöjd i instrumentracken. Kameraobjektivet syns nedtill i mitten, under lampan som används för att belysa den som vill ”bli spelad”. Intill står bildskärmen.

Ralph har oerhört stor vana av att komponera musik. Medan jag tittar på gör han en välljudande musikslinga som tål att upprepas, på Dimi-O på fem sekunder. Medan slingan spelar, fyller han i bastoner och annat ackompanjemang på ytterligare fem sekunder och vips har han en radio-vinjett-snutt eller något liknande.

– Jag har ibland sagt ”Ge mig tio sekunder så ska jag göra en perfekt stipendiekomposition”, säger Ralph, och bevisar det omedelbart.

Här syns undertecknads ansikte inlagt och klart för avspelning. Återigen har Ralph en anekdot.

– Jag brukar säga att den här typen av avspelning borde användas som intagningsprov till musikhögskolor. Låter man bra, blir man antagen.

Framsidan på en ask programvara kan också spelas.

Undertecknads hand infångad av videofångaren.

Lite praktiskt spelbar musik från en större komposition.

– Jag har gjort stickmönster med Dimi-O också. På sjuttiotalet var det en dam som besökte mig och menade att Dimi-O visade perfekta stickmönster. Hon fotograferade av några mönster och gjorde dem till norska lusekoftor. Bilderna har också använts som modern konst på utställningar.