En titt inuti
Dimi-O är uppbyggd som en nittontumsrack med handtag på sidan så att den ska vara lätt att bära med sig.
Här har vi skruvat av topplocket på apparaten. Du ser de olika huvuddelarna av elektroniken. Som synes är allting utom nätaggregatet uppbyggt med TTL- eller CMOS-logikkretsar monterade i wire wrap-socklar. Här och där sitter också Erkkis små specialare, passiva komponenter på små veroboardsnuttar inpluggade i virsocklar. Så har han gjort med alla analoga kretsar, högpassfilter osv.
Notera de fyra brytarna ovanpå apparaten till vänster. Dessa brytare valde vi att inte pilla närmare på för de är odokumenterade.
Anledningen till att tongeneratorn tar så stor plats är att den är uppbyggd av diskreta binära delare, med en delarkedja för var och en av oktavens 12 toner. Erkki kallar generatorn för kvasitempererad eftersom den inte genererar exakta tonsteg enligt metoden n+1 = n*2^(1/12). Tolfte roten ur två är lite knepig att skapa med enkla binära delare, så man för nöja sig med approximationer.
I bakgrunden syns mängder med annan spännande elektronik, bland annat Andromatic och ett antal mystiska ljusorglar.
Här är en detaljbild av den generella logiken. Man hittar massor av gamla kompisar, som TTL-kretsar i 74-serien, en del CMOS-logik i 40-serien och några op-förstärkare av typen 741. 741 torde vara den mest användbara krets som någonsin gjorts. Möjligtvis med undantag av 555.
Den mest komplicerade kretsen i apparaten är ett dynamiskt skiftregister av typen MM4016, ett 512 bitars skiftregister från National Semiconductor. Tre sådana i serie ger precis de 1536 bitar som behövs för att kunna lagra 48 toner gånger 32 positioner. National föreslår själva i sitt datablad från sjuttiotalet att kretsen exempelvis kan användas som ersättning för ett trumminne. Och då handlar det inte om trummaskiner!
Det är många anslutningar till omkopplarna på frontpanelen!
Nätaggregatet är typiskt, enkelt, linjärt med två C-kärnetransformatorer. Apparaten kräver 5 volt och +/– 12 volt.
