Laserskrivaren inifrån och ut

Den här artikeln handlar om laserskrivare i allmänhet och HP Laserjet 4 i synnerhet, en arbetshäst från 1992. Alla skrivare är inte skapta lika och HP har sina små finesser som andra tillverkare inte använder. HP har rationaliserat bort detaljer som exempelvis Minolta hade kvar i maskiner av samma årsmodell och hade problem med.

Hur många hundratusen ark just denna skrivare har skrivit ut under sina 20 års levnad vågar jag knappast tänka på. Skulle det ha passerat färre än 100 kartonger med 2000 ark igenom den under denna tid? Knappast. Alltid med högsta möjliga utskriftskvalitet. HP uppskattar själv livslängden på visa förslitningsdelar som laddningsrullar och fuser till 200.000 ark och jag nådde ungefär dit. Utan problem. Laserjet 4 måste vara den mest pålitliga apparat jag någonsin haft med att göra. Näst efter Laserjet II, kanske.

Innehåll

Xerografins historia

Innan Chester Carlson (svenskättling? Fadern hette Olaf Adolph Carlson) uppfann xerografin 1938 gjordes alla kontorskopior genom att man helt enkelt skrev om dokumenten på skrivmaskin med karbonpapper, eller på fotografisk väg. Dokument fotograferades av med reprokamera och framkallades med vanlig våtframkallning i ett fotolabb. Det var givetvis omständigt och medförde att man inte gärna gjorde fotokopior av enklare dokument allt för ofta.

Carlsons ursprungliga metod var ursprungligen helt manuell och såg i stort sett ut som ett fotolabb. Man fick ladda upp en ljuskänslig plåt med en högspänningsstav, lägga på dokumentet, lysa igenom, strössla på toner med ett ”saltkar”, knacka bort överflödig toner och slutligen lägga på ett papper och värma med värmelampa. I mörker. Carlson tillverkade ett antal maskiner och ställde ut på olika större kontor och fick tillbaka allihop efter ett tag. Användarna tyckte att även om kopiorna höll hög klass, var maskinerna för komplicerade att använda. I ett samarbete med Haloid Company såldes de första maskinerna, Xerox Model A, år 1949 men de var ingen direkt succé.

Den första verkligt användbara maskinen, Xerox 914, xerografin i helautomatiserad form med någon som helst likhet med våra dagars kopiatorer, började säljas först år 1959. Chester Carlson hade fått slåss och slåss genom åren, men i och med Xerox 914 hade han äntligen en kommersiell succé, som vägde 250 kilo. Det var efter den ofantliga säljsuccén som Haloid bytte namn till Xerox Corp. Carlson blev en av USAs rikaste män, men hade för avsikt att dö som en fattiglapp och skänkte därför bort sin förmögenhet till välgörenhet och lyckades sannolikt med sin avsikt den 26 september 1968.

Undertecknad har under åren stött på ett antal olika våtkemiska snabb-processer som inte varit xerografiska, jämväl en maskin som gjorde fotokopior på termopapper, av samma typ som användes i termoskrivare. De våtkemiska var alla långsamma och den termiska metoden led av samma problem som andra termoutskrifter, att skriften bleknade efter ett tag. Och vem har inte stått vid en stencilbrännare? Eller kopierat ritningar (blåkopior) med en ammoniakdoftande ritningskopiator?

Laserskrivaren i sin moderna form uppfanns 1969 av Gary Starkweather vid Xerox, som tog en vanlig kopiator och byggde om den med en laser som reflekterades från en roterande spegel, som i stort sett ersatte den vanliga kopieringslampan och dess optik.

Den första verkliga storsäljaren var HP Laserjet 500 från 1984, men massmarknaden tog först fart i och med Laserjet II från 1987. Den var snabb, hade okomplicerad pappersbana, vilket gav få papperskvaddar och skrev ut på i stort sett vad som helst. Undertecknad provade att skriva ut på toalettpapper, plastfilm och självhäftade plastark av olika typer. Fusern satt fast med endast fyra skruvar och kunde nås uppifrån om man öppnade locket. Det räddade värmaren många gånger när jag använde en för lättsmält plastfilm. Rekordet på att få ut fusern och skruva isär den och få ut kletet, ligger på 20 sekunder. Den hann inte ens kallna. Det var en bra mekanism.

Idag tänker vi inte längre på laserskrivaren. Den bara står där, finns på varje kontor och fungerar för det mesta utan mankemang. De enda gånger vi tänker på den är när papperet trasslar.

Printern utanpå

Så här sitter de viktiga delarna monterade i skrivaren. Den mesta datorkraften finns på skrivarens högersida i form av två kretskort, processorkorett och I/O-kortet staplade som en dubbelmacka, samt Ethernetinterfacet baktill. Under detta ligger nätaggregatet i en plåtlåda.

Laserscannern som ritar upp bilden, sitter i skrivarens tak eftersom den ska lysa ned i den utbytbara tonerkassetten.

Pappersmatningen ur de bägge kassetterna börjar med att lämplig oval hopprulle slår ett varv och rycker loss ett ark ur bunten. Papperet börjar framifrån, passerar längs pappersbanan och igenom fusern som sitter längst bak, och matas ut upptill.

Högspänningskortet, som förser olika amskindelar med laddni8ng, sitter under pappersbanan.