Elektroniken


Bygg din egen laserskrivare. Här har du översikten av byggsatsen.

Korten är utlagda och hopkopplade så gott det går. Detta återspeglar inte alls hur de sitter monterade inuti skrivaren. Korten sitter istället monterade just precis där deras funktion behövs.

Vi tittar på de enskilda kretskorten och ser om de innehåller några lustigheter.

Processorkortet

All myndighet utgår från processorkortet (eller Formatter som HP kallar det), ett idag tämligen antikt kort med en i960 microcontroller stämplad 1986 som huvudsakligen kommunicerar med en del statiskt RAM och DIMM stående i ett antal socklar. Klockfrekvensen är fantastiska 25 MHz. Intill sitter en specialkrets från HP som huvudsakligen tycks ägna sig åt I/O. Den kommunicerar direkt med Centronics-porten till höger och via en nivåskiftare för att få RS-232-spänningar, med serieporten. Vidare kommunicerar den via buffertkretsarna 74F2244 med Ethernetinterfacet som ska pluggas in i den stående kontakten mitt på kortet, och slutligen även med tillbehörskontakten längst till vänster. Den mynnar ut i tillbehörsdockan framtill på skrivaren där man i teknikens barndom kunde plugga in en kassett med extra teckensnitt.

Processorkortet kommunicerar huvudsakligen med I/O-kortet.

Det är processorkortet som tar emot utskriftsfiler, rippar (bygger) sidan som en pixelbild med hjälp av det utskriftsspråk som den förstår. I HPs fall är det PCL, Printer Control Language, men denna skrivartyp, en LJ4M+ klarar även Postscript. Ett skrivarspråk är till för att ta de order som finns i utskriftsfilen och tolka dem (som: rita en cirkelbåge, ta tecknet ”a” och rita upp det 92 pixel högt) och skapa den bild i pixlar som sedan kan omvandlas till video och få lasern att blinka fram motsvarande på bild på OPC-trumman.

Processorn begär därefter att resten av skrivaren ska starta processen, papper ska börja matas, och sensorer ska rapportera. Processorkortet genererar också videon som ska ritas på OPC-trumman.

I/O-kortet

I/O-kortet (eller DC Controller som HP kallar det) är en koncentrator för alla in- och utsignaler i hela skrivaren. Alla sensorsignaler från lösa sensorer och andra koncentratorkort kommer hit. Det är också utgångspunkt för all drivspänning till alla enheter utom högspänningskortet och fusern. Kortet har två egna processorer som tuggar om insignalerna till en form som är mera smaklig för processorn. Processorerna matar också ut pulsbreddsmodulerad vågform, eller liknande till motorn som driver pappersmatningen.

Anslutningarna J205 och J206 går direkt till laserscannern och förser denna med dels instruktioner för drivning av motorn för spegelprismat, dels med video till laserdioden. Tillbaka kommer starsignalen från start-of-scan-sensorn, som talar om för videokretsen närt strålen passerar startmärket och det är dags att börja strömma video till lasern.

Det här kortet pluggas (J207) direkt ovanpå processorkortet och sitter som en dubbalmacka.

I/O-kortet undersöker i korthet följande:

Papperets framfart
Laserdioden och scannern
Tidshållnigen
Maskinens driftläge
Papperets format och tillgänglighet
Högspänningssystemet
Temperaturen i fusern
Drivningen av pappersmatningsmotorn
Kraftaggregatet
Tonernivån

Den stora leverantören av insignaler är sensorkortet. Den fungerar som en slags koncentrator för alla sensorsignaler.

Sensorkortet

Sensorkortet sitter monterat framtill på skrivarens högersida så att brytarna på det kommer i lämpliga positioner. Det gula kablaget går till I/O-kortet. De tre brytarna upptill till höger sitter lagom till så att papperskassetten, som är försedd med tre knaggar som anger papperstyp, kan trycka in rätt brytarkombination. Den stora inlödda mikroswitchen med hävarm känner om skrivarens lock är öppet. Den ensamma brytaren uppe till vänster känner om tonerkassetten sitter i. De ljusblå ledarna går till två läsgafflar som undersöker om det finns papper i papperskassetten och om det kom förbi hopprullen och in i pappersbanan, vid utmatning. De färgglada kabelbuntarna går till kontakter dels för en ytterligare papperskasett-enhet, dels till en kuvertmatare som kan sättas på framtill.

Stående på kortet finns en kontakt som passar direkt på det långsmala sensorkortet.

Det långsmala sensorkortet förbinder skrivarens båda sidor. Det har två läsgafflar som undersöker om det finns papper i övre manuella facket respektive om papperet har kommit ut ur facket, vid utmatning. Men kortet fortsätter och har dessutom två effekttransistorer som driver de båda cycle-clutchar som medger att hopprullarna, övre och undre, bara kan rotera ett varv, och bara mata fram ett papper, oavsett hur motorn för hopprullarna roterar. Det långsmala kortet kommer ut mitt i växellådan för hopprullarna.

Växellåda för hopprullarna


Hela maskinens yttre vänstersida upptas av denna växellåda för hopprullarna. Du ser hur långa sensorkortet kommer fram nedtill och direkt driver motorn och solenoiderna (cycle-clutcharna) som släpper loss hopprullarna ett varv.

Så här ser en typisk hopprulle ut, den som matar papper ur nedre kassetten. Den går ett varv medurs, när den släppts loss av cycle-clutchen och fastnar sedan i uppläge, så som visas.

Den andra motorn är den som driver papperstransporten (som HP kallar Main Motor), rullarna i tonerkassetten, rullarna i fusern och utmatningen baktill. Den är något större än hopprullemotorn och den och dess växellåda upptar hela maskinens yttre högersida, alldels bakom processorkortet. Den ansluts direkt till I/O-kortet.

Sida 5 / 6

Innehållsförteckning