Gränssnitt


Maskinen lämnar felmeddelanden på en enradig 16-teckens display och tar emot kommandon på ett tangetbord på skrivarens ovansida.

Några LCD-displayer med "touch" fanns inte på 1980-talet utan skrivaren manövreras via ett tangentbord på översidan med åtta knappar och en vakuumfluorescent display. Om du tittar noga ser du tre tunna trådar framför displayfälten. Det är de tre glödtrådar som alstrar de elektroner som får displayens fält att lysa, med samma princip som bildröret i en gammaldags TV.

HP har tagit problemet med statisk elektricitet på allvar och den nu utvikta foliemasken ska egentligen ligga ovanpå kretskortet. Den utgör en jordad barriär mellan den statiskt uppladdade människan och skrivarens elektronik. Metallmasken går med en bred plåtbit till kortets baksida och är vidare ansluten till maskinens chassi. Själva tangenterna läggs sedan ovanpå foliemasken.

Nu för tiden har allt möjligt Ethernetinterface inbyggt, men på 1980-talet köpte man ett speciellt sk JetDirect-kort för att ansluta sin HP-skrivare till nätverk. Det pluggades in i tillbehörsporten baktill på skrivaren. Notera HPs kvalitetstänk: skruvarna man skruvar fast kortets fästplåt med har fjäderretur och är oförlorbara.

Kraft och värme


Skrivaren får lågspänning och viss högspänning från ett switchaggretat som ligger längs med apparatens högersida. Nätbrunnen som här är till vänster, kommer ut baktill på skrivaren och dess tilledare går rakt in i ett nätfiler bestående av en hel mängd ljusblå varistorer och ferritspolar. Mitt i detta sitter en svart klump med ett halvrunt segment. Det är nätbrytaren, som manövreras från skrivarens front via en lång stålpinne. Mitt emot denna sitter kontakten J102 som förser fusern och högspänningskortet med 230 volt. I övrigt kan man förflytta sig åt höger och finner att all lågspänning kommer ut på den stora kontakten J103 (märkt DC), i vilken man pluggar den grova kabeln från I/O-kortet, som i sin tur förser resten av skrivaren med kraft. Ovanför denna kontakt sitter en mindre signalkontakt som får signal tillbaka från I/O-kortet när någon sensor visar att skrivaren har öppnats. Den tvingar då nätaggregatet att stänga av fuservärme och högspänning av säkerhetsskäl.

Det åtgår en del högspänning i kilovoltområdet i en laserskrivare. Papperet ska laddas upp positivt så att det kan dra åt sig tonern från OPC-trumman, och ytan på OPC-trumman ska ha motsatt laddning. Dessutom ska tonern ha negativ laddning som håller fast tonern elektrostatiskt på de urladdade delarna av trumman, tills den når det motsatt laddade papperet. Högspänningen skapas av ett särskilt högspänningskort som ligger monterat i en låda under pappersbanan. På kortet finns ett antal switchande omvandlare som skapar varierande höga likspänningar och de växelspänningar som överlagras på dem av olika anledningar (se ovan). Spänningarna kopplas ut, främst till komponenter på pappersbanan genom att ett par spiralfjädrar, monterade i ordentligt isolerade plaströr, vilka vilar mot de 5 blanka plåtbitar som syns på kortet.

Till den åttapoliga kontakten som står rätt upp i kortets nederkant ansluter man ett litet tillbehörskort, som i sin tur är anslutet till 230-voltskontakten J102 i skrivarens nätaggregat (se ovan). Härifrån får högspänningskortet sin kraft.

Fusern


Tillsatskortet har också en kontakt till vilken fusens ansluts. Fusern är en löstagbar enhet som kan pluggas i och ur skrivaren bakifrån.

Fusern har till uppgift att värma fast tonern på det papper som passerar igenom den. Tonern består av ett mycket lättsmält, mycket finmalt svart plastpulver som gärna hänger fast på papper och egentligen småsmälter redan av handvärme.

Bilen visar fuserenheten i monterat skick. Papperet kommer in från vårt håll och går ut baktill. Kontaktdonet till höger är det som pluggas in i högspänningskortet och förser fusern med ström. Enheten är lös och kan pluggas i och ur skrivaren bakifrån.

Fusern består huvudsakligen av två rullar som roterar tillsammans och matar papperet tvärs igenom enheten. Den nedre rullen ligger tryckt mot den övre av kraften från två tryckfjädrar. Inuti den övre rullen, som är ihålig, finns en lång rörformig halogenlampa på 500 watt 240 volt som värmer rullen inifrån till 183 grader i drift och 170 grader i viloläge. En kaptonklädd sensor, till vänster, ligger emot den varma rullen för att meddela dess temperaur till processorn. Det är den sensorn som ger klartecken när skrivaren värmts upp tillräckligt för att första utskriften ska kunna börja.

Den nedre rullen är av halvhårt gummi och klädd med teflon för att toner inte ska fastna och man kan konstatera att strategin fungerat för rullen var helt ren vid demontaget. Den övre rullen är av aluminium och klädd med teflon, återigen för att tonern inte ska fastna. Den verkar ha fastnat lite i mitten, något som dock inte påverkade utskriftskvaliteten, som var ypperlig in i det sista.

I andra skrivare har man en särskild behållare med fuserolja, en mellanbägare för oljan och en serie filtkuddar som ska stryka på olja på fuserrullarna hela tiden, för att hålla dem hala. Det är ett eländigt slabb och så är oljan dyr och tar slut efter ett tag. Men det verkar inte behövas. Den är bortoptimerad.

I serie med halogenlampan finns en övertemperaturbrytare som bryter strömmen om lampan skulle bli över 230 grader varm. Den ligger också och släpar mot rullen och har med åren nött sönder kaptonskiktet och blivit alldeles svart på ytan. Det verkar inte ha stört funktionen.

De sorgliga resterna


Därmed skulle vi ha täckt in laserskrivarens hela funktionsprincip och jag hoppas det varit nöjsamt. Så här mycket grejs blir det kvar när man plockat sönder en laserskrivare.

Och ungefär så här många skruvar och småbitar blev det över när nästan allt innehåll tagits isär.

Min Laserjet 4 gick i åtminstone 20 år innan nätaggregatet lade av. Papperskvaddarna kan räknas på ena handens fingrar. Det är sann kvalitet!

Kära Laserjet. Du var en trogen kamrat. Vila i frid.
Må din laser alltid lysa.
Må dina plåtar alltid återvinnas och bli till nya skrivare.
Av plåt är du kommer,
Plåt skall du åter varda.
I evighet.

Läs mer


Xerografi på wikipedia: http://en.wikipedia.org/wiki/Xerography
Laserskrivaren på wikipedia: http://en.wikipedia.org/wiki/Laser_printer
Laserjet 4 servicehandbok: http://www.lbrty.com/tech/Manuals_HP/exsm.pdf
Laserjet 4: http://en.wikipedia.org/wiki/LaserJet_4
Ett HP-museum: http://www.hpmuseum.net/display_item.php?hw=351
Här finns ett TED-föredrag om hur man skjuter ihjäl malariamygg med en Blu-Ray-laser och en laserskrivarscanner: http://www.idg.se/2.1085/1.353814/malariamygg-bekampas-med-laserkanon
Hur man återfyller en skrivarkassett med toner: http://www.idg.se/2.1085/1.123894

Sida 6 / 6

Innehållsförteckning