Du kanske har sett gamla filmbilder från en tidig tvstudio, när tv-kamerorna hade objektivrevolvrar med tre-fyra olika långa tuber frampå, som kunde växlas runt vid behov. Det var på det sättet man snabbt bytte brännvidd före zoomobjektivet.
Zoomobjektivet är ett optiskt mästerverk och samtidigt en uppvisning i balansgången mellan egenskaper, kostnad och vikt. Om man ville, skulle man kunna göra ett fantastiskt objektiv, med fantastisk kantskärpa, men det skulle bli så stort, tungt och dyrt att ingen skulle vilja köpa det. Det gäller att vara duktig och kompromissa. Olika kompromisser ger olika typer av fel i bilden, som kantoskärpa, punktvis oskärpa eller svansar efter objekt, och det gäller att hålla felen på så låg nivå att de kan vara acceptabla för en viss kundkrets.
De två huvudaktörerna i denna redogörelse, från vänster Lars Petterson, produktspecialist, och Tor-Björn Ericsson, tekniker och den som håller i skruvmejseln.
Hur det gå till ska vi tala med Lars Petterson, produktspecialist på Nikon om.
– Många tror att det bara finns ett problem med objektiv idag, den kromatiska aberrationen. Har man löst det, så har man ett bra objektiv. Men sanningen är att det finns en hel rad andra fenomen man också måste ta hand om när man designar optik.
Man måste hela tiden väga in vad optiken ska användas till, när man bygger den. Nikon gör allt från optik till blu-ray-spelare till steppers, alltså projektorer med noggrannhet på nanometernivå, som används vid tillverkning av integrerade kretsar (se vidare http://www.idg.se/2.1085/1.383976/intel-fab-24--ett-rent-monster) och dessemellan kommersiell optik till mätverktyg, mikroskop och fotografisk utrustning. Alla dessa objektiv har olika egenskaper och olika förutsättningar.
Man börjar med att bestämma sig för hur mycket fel optiken får göra för att vara acceptabel. Det är väldigt komplext att göra en optik som ska kunna användas till att fotografera objekt av olika storlek med olika färger på olika avstånd. Det vore mycket enklare att göra ett objektiv som bara klarade en färg och inte kunde fokusera. En av Nikons designers från Tokyo sade en gång. ”Min dröm vore att få göra ett objektiv som bara kunde fotografera apelsiner på en och en halv meters håll, för då skulle jag kunna reproducera apelsinen i två dimensioner ganska noggrant” men det objektivet skulle bli svårsålt.
Praktiskt användbara zoomobjektiv har inte funnits särskilt länge och de tidigaste varianterna var ganska stora och dyra. Skillnaden i kvalitet mellan ett zoomobjektiv och ett fast objektiv var mycket större på 1980-talet än vad den är idag. Idag kan zoomobjektiv till och med få bättre mätvärden, i fråga om upplösning och undertryckning av andra fenomen, än fasta objektiv.
