Andra hjälpmedel



Bild: Audrone Vodzinskaite

Christoffer håller i ett bredband (hehe). Vissa lastbilssläp är väldigt ”mjuka”. De består bara av ett hårt chassi och en mjukare överdel, någon form av skåp. Skulle man ta tag runt en sådan med en vajer och dra, skulle vajern gå tvärs igenom. Ett bredband däremot, fördelar kraften över en mycket större yta och kan fungera bättre på den typen av fordon.

Ett av de vanligaste felen som uppstår när en lastbil kör av vägen är att en tryckluftsledning slits av. Ledningarna är ofta av PVC och ganska lätta att laga om man har en sån här dubbel skarvnippel. Därför har Christoffer massor av sådana i reservdelslådan. Han har också extraslang om man måste göra större reparationer.

Lyftkuddar är lågtryckssystem, ungefär som ballonger, som kan pumpas upp för att räta upp en bil som vält. Dessa används inte av RiB eftersom de är ganska dyra och har kort livslängd. De behöver användas ganska ofta för att vara lönsamma.

Bilbärgning inte bara att hala och dra



Bild: Audrone Vodzinskaite

Att bärga bilar innebär inte att man bara kommer ut med en stor biffig bil och drar upp vad som hamnat i diket, utan det är en hel mängd kringmoment.

  • Den allra första arbetsuppgiften är att rädda människoliv. Sådant varken ägnar sig bilbärgaren åt, eller har hjälpmedel för, utan det ska helst vara gjort när bärgaren kommer. Annars blir första åtgärden att ringa Räddningstjänsten som får komma dit och skära upp fordonet (avd. knipsa upp och knipsa av) och ta ut människorna.
  • Är fordonet lastat med miljöfarligt gods, måste Räddningstjänsten tillkallas för att avlägsna det farliga innan man försöker sig på en bärgning. Sekundärt är det haveristens ansvar att klara det via försäkringsbolaget. Det kan vara oljor, diesel, gaser, syror eller annat som helst inte ska rinna ut i naturen. Då kommer en sk. sugbil och pumpar över det miljöfarliga i en annan tank, varefter det är väghållarens ansvar att göra en miljöutredning. Bilar är märkvärdigt mjuka och böjliga och skulle man försöka släpa en full tankbil över stock och sten kan den lätt rivas upp.
  • Restvärdesräddning blir nästa steg. Om fordonet var lastat med något värdefullt, som gipsplattor, dyrbar fisk eller motsvarande så måste detta tas om hand, antingen på grund av att fordonet skulle vara för tungt att få upp ur diket, eller på grund av att sagda fisk spridit sig runt omkring i naturen och inte kan ligga kvar där. Då larmar man underleverantörer som får ta hand om godset. Skulle det exempelvis behövas en kranbil, en traktor, en hjullastare eller tio man som plockar lösdelar, ringer man efter sådana.
  • Därefter försöker man efter bästa förmåga att släpa tillbaka fordonet upp på vägen. Har fordonet blivit till en enda skrothög kan man släpa utan hämningar och tillkalla en lastbil som kan ta resterna med sig till skrot. I annat fall måste man rädda vad som räddas kan.

Christoffer påminner sig ett särskilt besvärligt fall, där en trailer med gipsplattor hade gått i diket. Då tog restvärdesräddningen 15 timmar, medan bärgningsförfarandet tog 6 timmar.
 
  • Fordonet måste kunna tas därifrån, helst på egna hjul. För det mesta har lufttrycket till bromsarna gått förlorat och det måste återställas, för annars ligger bromsarna till och fordonet kan inte flyttas. Inte så ofta har tryckluftsslangarna slitits av, så att det inte hjälper att pumpa in luft utifrån. Då måste slangarna skarvas och repareras.

Fordonets motor ger ofta smörjning till växellådor och dylikt och om motorn inte är igång kan växellådan skära om fordonet släpas någon längre sträcka. Går inte motorn att få igång får bärgaren ta fram en slägga och knacka ur diverse axlar eller demontera kardanaxeln för att få hjulen fria från låsning.

Utbildning


– Vad ska man ha för bakgrund för att bli bärgare?

– Det finns ingen särskild utbildning för bilbärgare och det finns inget som säger att någon med fordonsteknisk utbildning skulle vara bättre lämpad än någon annan, säger Christoffer. Man behöver folk som kan tänka utanför lådan och vara kreativa. Ingen olycka är den andra lik och det finns inga standardmetoder som bara kan användas efter någon regelbok. Det är lite grand av yrkets charm. Inget facit och ingen instruktionsbok. ”Bil ligger på sidan: gör så här”. Och ofta får man felaktiga uppgifter per telefon, så att när man kommer fram visar det sig att situationen är en helt annan än man planerat för. Problemet är vanligast med utländska åkerier, när man frågar ”hur mycket har du kört av vägen” varpå de svarar ”det är inte så mycket” fast det visar sig att de ligger 100 meter ut i snårskogen.


Kursverksamhet. Bild: BiR

Men eftersom de stora märkesoperatörerna (Falck m fl) och försäkringsbolagen kräver en viss minsta kunskapsnivå håller BiR regelbundet kurser för branschfolk. Ett av de få företagen som gör sådant.

Efter denna genomgång står det kanske klart att en bilbärgare måste ha kunskaper långt utöver hur man bara hakar fast en trasig bil i en vajer och kör iväg med den. Denne måste ha väldigt djupa kunskaper i hur bilar och bussar är konstruerade, var alla ventiler sitter, vilket tryck som är lämpligt i alla ledningar och vad man kan slå loss för att får fordonet på rull. Och vad man definitivt inte kan slå loss. Han måste veta hur man reparerar bromssystem, frigör automatväxellådor, hur smörjsystemet fungerar eller hur man tjyvkopplar så att det fungerar. Hur mycket man kan koppla förbi och manipulera en lastbil begränsas bara av fantasin.

Bärgningsbilen måste vara utrustad med allehanda verktyg och maskiner för att bärgaren ska kunna reparera, täta och iordningställa en havererad bil. Resultatet av en bärgning måste alltid vara att rädda så mycket av värdet som möjligt.

För att hålla baskunskaperna om mindre reparationer i färskt minne, utför personalen mindre reparations- och serviceåtgärder själva på bärgningsbilarna. De större verkstadsjobben lämnas bort till lämplig verkstad.

Sida 4 / 6

Innehållsförteckning