Ett praktikfall


En innerstadsbuss av typen Volvo B7 hade tappat sugen och skulle bärgas. Motorn kunde inte startas. Det gav ett utmärkt tillfälle att studera ett skolexempel på en bussbärgning, krypa inunder och irritera bärgaren genom att ta blixtbilder.

För att bussen över huvud taget skulle bli manöverduglig, för att kunna lossa bromsarna, öppna dörrarna (utan kofot) och manipulera luftfjädringen, måste bärgaren få upp trycket i bussens luftsystem till 11 kg/cm². Bussen hade stått avstängd så länge att trycket fallit till noll och när motorn inte gick att starta kunde bussen inte själv förse sig med lufttryck. En tryckluftsslang från bärgningsbilens anslutning baktill, till bussens anslutning bakom kylargrillen ordnade det initialt.

Tryckluftsslangen avlägsnades och bärgningsbilen backades in mot haveristens framände och ställdes så att stickan skulle passa någorlunda under bussens framände.

Tryckluften hotade att pysa ut igen, särskilt som bakdörren inte ville hålla stängt och därmed förbrukade mycket luft. En permanent koppling till bärgningsbilens tryckluftsmatning var nödvändig för att säkra att bromsarna inte skulle gå till igen. Bussens egen motor gick ännu inte.

Ett kort besök i hytten och motorn gick upp till 1000 rpm för att förse hydraulpumpen med lämplig kraft.

När lufttrycket kommit upp måste bärgningsbilens sticka passas in under det främre reaktionsstagets fäste så att bussen kunde lyftas korrekt. Det är inte helt lätt att få in lyftokets mittpunkt precis under bussens mittlinje, men det måste gå. Det blev många omtag och mycket passande med bärgningsbilen innan bärgaren var nöjd. Det handlar om centimetrar. Men det visade sig att det var för lite utrymme inunder för att klykorna skulle få rum.

Bärgaren valde klykor anpassade för reaktionsstagen. Stagen ser ganska lika ut oavsett fabrikat, både vad gäller bussar och lastbilar.

Det är inte alla bussar som har ett reglage för hur högt luftfjädringen ska stå, åtkomligt ifrån förarplatsen. Det hade inte heller denna modell. För att underlätta lastningen fick bärgaren manuellt manövrera en nivågivare till framaxeln för att få lite mer utrymme att komma in med klykorna. Det gäller att veta att den givaren sitter på ett särskilt ställe innanför höger framhjul. Resultatet av detta blev att systemet pumpade in mera tryck i de främre luftbälgarna och höjde bussen över marken.

Bilden visar hur klykorna passats in precis under reaktionsstagen och bussen provlyfts. Notera även luftcylindern som skjuter ut ett fotsteg att användas när passagerarna ska liva på. Cylindern är helt oskyddad för vatten, salt, snö och is. Hur bra är det?

Nu var klykorna på rätt ställe och ekipaget kunde lyftas ordentligt. Det tycks här som att bussen var väldigt högt upplyft och det berodde på att bärgningsbilens egen luftfjädring inte hunnit kompensera för den ökade lasten, tryckts ihop och därefter kompenserat. Cirka 4 ton av bussens vikt låg nu på bärgningsbilens lyftanordning. Det var inga problem. Den klarar 20 ton i detta läge.

Sedan skulle bussens motor igång för att hjälpa till att hålla lufttrycket och ordna med smörjning för olika roterande delar. Bussens batterier var givetvis urladdade, men med hjälp av en Nato-kabel och några hundra ampere gick bussmotorn igång och fick stå på tomgång. Här ser vi nyttan med standarder. Nato-kontakten är kompatibel med de flesta tyngre fordon och passar rakt av.

All last måste lastsäkras. Bussen får inte hoppa av klykorna och ge sig iväg på egen hand ut i naturen. Därför fäste bärgaren en kedja mellan oket och bussens stag, drog runt några varv och låste fast.

Till skillnad från i vanliga fordon hamnar belastningspunkten bakom bärgningsbilens bakaxel när man hänger på så här tung last. Trots blyvikterna framtill. Bärgningsbilen har dubbla bakaxlar och man vill att den bakre axeln ska bära mest last, för att ge mera vikt över framhjulen och därmed bättre manöverförmåga. Därför var bärgaren tvungen att minska lasten på den främre bakaxeln. Bilen är en sk tandembil som driver på båda bakaxlarna. Genom att ändra lufttrycket i bärgningsbilens luftbälgar kan bärgaren balansera axeltrycket för att nå lämplig lastfördelning.

Då var det klart att köra bort haveristen. Denna bild är tagen genom en backspegel och du ser hur köerna samlas bakom oss. Hastigheten vid så här långa ekipage är begränsad till 40 km/t.

Så nådde vi lyckligen fram till Norrtäljes närområde igen.

Sida 5 / 6

Innehållsförteckning