Huvuddata


Portfolio är utrustad med den allra första sextonbitarsprocessorn som kunde exekvera MS-DOS, Intels 8088 i CMOS-version, kallad 80C88. Åttan på slutet indikerar att den trots sin sextonbitarsarkitektur har åttabitars databuss, för att förenkla uppbyggnaden av primärminnet, eftersom minneskretsarna huvudsakligen var åtta bitar breda på den tiden. Maskinen har 128 kB RAM och 256 kB ROM där operativsystemet och de inbyggda programmen (förlåt, apparna) ligger. RAM delas mellan exekveringsminne och RAM-disken C:.

Som resultat av kommandot CHKDSK visar skärmen att det finns totalt 32 kilobyte på C-disken, som alltså är den RAM-disk som finns i primärminnet. Det finns inte särskilt många användarfiler, bara 2 stycken, gjorda för denna artikel. Filer blev inte särskilt stora då. Ett tecken var en byte, liksom. Idag kan filer snabbt barka iväg uppåt en megabyte. Ja, sanningen är väl att om vi fortfarande hade disketter skulle en fil ta upp en hel diskett. Då för tiden var man lite snålare med utrymme. Man ser vidare att primärminnet totalt är sisådär 127 kilobyte. C-disken går att konfigurera om så den blir större, men det är enklare att använda minneskort som externa diskar.

Men får alla program rum i bara 256 kilobyte? Det är väl knappast möjligt? Jo, mycket väl. Vi är så förblindade av all modern högnivåprogrammering som ger usel, uppumpad maskinkod, och alla krav på grafisk bling-bling som egentligen inte behövs för att bara mata in och redigera text. På min första hembyggda dator med operativsystemet CP/M fick ordbehandlingsprogrammet WordStar och ett antal textfiler plats på samma 80 kilobytes diskett. Idag tar ett ordbehandlingsprogram flera tiotals megabyte, eller i extremfall uppåt hundra, men det gör ändå bara samma sak, tar emot text, medger redigering, lagring och utskrift.

Det enda grafiska bling som fanns i WordStar var inverterad video. I avsaknad av mus och ikoner lärde man sig mycket snabbt att göra fetstil med Ctrl-P-B och spara med Ctrl-K-S.


WordStar

Kommandohjälp fanns för den som inte hunnit lära sig snabbkommandona. Men det gick fort att lära sig. Allt detta bara för att bevisa att det går att skriva och redigera utan grafik, plingplong och muspekare, även om det sistnämnda, hrmpf, kan vara bekvämare.

Operativsystemet


Operativsystemet DIP DOS 2.11 liknar MS-DOS 2.11 men med vissa extra bells and whistles.


Versionskommandot VER

Till skillnad från i MS-DOS kan man få tillbaka förra kommandot genom att trycka högerpil flera gånger och det fanns ett hjälpkommando mm.


Hjälpkommandot HELP