De verkliga informationsarbetarna är bibliotekarierna. De måste ha kunskaper om alla ämnen för att kunna klassificera de böcker och artiklar vi andra ska hämta våra kunskaper ur senare. Alla ämnen måste inordnas i samma system och systemet måste ge ett enkelt begrepp, ett tal (som 005.44, operativsystem) eller en bokstavskombination (Pubdbz) som resultat, som är lätt att minnas och lätt att knappa in i en databas.
För att gå till botten med detta går vi genom portarna till Kungliga Biblioteket i Humlegården i Stockholm, rakt in i stora tempelhallen.
Kunskapens tempel.
Avsikten med ett klassifikationssystem är att klassificera all mänsklig kunskap! Att göra ordning i alla de förvirrade skrifter och utgåvor som mänskligheten producerar och sortera dem på ett sådant sätt att man kan hitta i hyllorna efteråt. Man klassificerar skrifter för att göra det möjligt att finna en bok utifrån författarens namn, titeln eller ämnet och för att kunna redovisa vad som finns av en viss författare, inom ett visst ämne eller inom en viss typ av litteratur.
Biblioteken har inte alltid haft samma ordning på böckerna som de har idag och det har inte alltid varit givet att alla bibliotek inordnat en och samma bok i en och samma kategori. Och det är det fortfarande inte. Olika länder, företag, skolor och universitet har olika system, allmänna eller specialutvecklade och för det mesta inkompatibla. Alla biblioteksvärldens skarpa hjärnor har arbetat ända sedan mitten av 1800-talet med att få ordning på allt mänskligt vetande och det har resulterat i ett antal olika klassifikationssystem, varav Dewey decimalklassifikation (DDK), eller på originalspråket Dewey Decimal Classification (DDC), är den mest avancerade, heltäckande och mest spridda i världen. Den har översatts till över 30 språk, de senaste är vietnamesiska, arabiska och svenska. Ungefär 200.000 bibliotek använder sig av systemet. Studiet av DDK innebär en fascinerande utflykt i kunnandets värld.
Va? Bibliotekens klassifikationssystem? Nu har Städje spårat ur totalt. Vad är det för kul med det, undrar du.
Vänta bara tills du träffat Kungliga Bibliotekets (KB) klassifikationsansvariga Harriet Aagaard och Olof Osterman och hört dem berätta om Dewey decimalklassifikation. Harriet arbetar vid Svenska Deweyredaktionen och inleder med att berätta vad de har DDK till.
– Vi klassificerar allt mänskligt vetande.
– Jag ryser. Säg det igen!
– Vi klassificerar allt mänskligt vetande.
Klassifikationssystemens ursprung och historik
DDK skapades av Melvil Dewey redan 1876, en amerikansk förgrundsfigur inom biblioteksutveckling och biblioteksteori. Systemet är sålunda väldigt gammalt, men är nu inne på 23 upplagan, från 2011. Systemet har utvecklats från att vara en enkel lista till ett komplicerat system där man kombinerar en lista med olika tabeller.
I början av 1900-talet började man på olika bibliotek diskutera behovet av ett allmänt klassifikationssystem, så att flera bibliotek skulle använda sig av samma system. I Norge resulterade det i att man började med Dewey redan på tidigt 1900-tal. I Sverige resulterade det istället i att man skapade ett eget system, det sk SAB-systemet (Sveriges Allmänna Biblioteksförenings klassifikationssystem) som var färdigt 1921. Du har säkert sett början av listan, A – Bok- och biblioteksväsen, B – Allmänt och blandat, och så vidare.
Under 1980-talet vidareutvecklades SAB och då funderade man på om det var så bra att Sverige hade ett eget system. Sedan dess har man funnit att det blivit allt viktigare att återutnyttja katalogposter från andra länder (internationalisering, att slippa katalogisera en bok om igen) och då är det en väldig fördel att ha samma system som i andra länder.
Bibliotek i mer än 138 länder använder DDK och mer än 60 nationalbibliografier (en sammanställning av alla böcker som utges i ett land) har deweyklassningar. De flesta bibliotek i exempelvis England, Italien, Norge och Australien använder DDK även om det finns specialsamlingar med andra klassifikationssystem. I exempelvis USA används DDK på folkbiblioteken medan universitetsbiblioteken istället använder samma system som Library of Congress (LC). Det finns länder som nyligen har börjat med DDK, som exempelvis Tyskland, men där används det bara på Nationalbiblioteket, medan de tyska folkbiblioteken har ett system och universitetsbiblioteken ett annat.
– Är det bra? frågar vi.
– Tyskland är ett mycket större land än Sverige. För Sverige är det i alla fall inte bra att ha olika system. I mitten av 2000-talet gjordes en stor klassifikationsutredning för de forskningsbibliotek som är med i organisationen Libris och katalogiserar sina böcker i den gemensamma databasen Libris. 2008 tog riksbibliotekarien på KB beslut om att man skulle gå över till DDK. Därefter har många forskningsbibliotek följt med. Svenska Biblioteksföreningen rekommenderar att folkbibliotek och skobibliotek ska gå över till DDK, men det har gått trögt. 2011 började övergångsarbetet för KBs del.
UDK, Universell Decimalklassificering är ett annat system som kom år 1905 och utvecklades av två fransmän. De hade sett DDK, som då bara var en enkel lista, och var inte nöjda med det, utan ville ha ett flexiblare system. UDK används på cirka 150.000 bibliotek i 130 länder och är vanligare än DDK i Östeuropa.
