Kor är extrema vanedjur och vill ha samma behandling hela tiden för att trivas. Det är därför en mjölkningsrobot är så bra, för den är aldrig på dåligt humör eller oaktsam, den låter likadant hela tiden och den sätter alltid på spenkopparna på samma sätt. Det gillar korna. Om de gillar läget, ökar produktionen. Den automatiska desinfektionen gör också sitt till. Juverhygien är ytterst viktigt, dels för att inte infektera kon, dels för att inte en infekterad spene ska smitta de andra spenarna, och dels för att inte kon ska smitta andra kor. Så var vi där med minskad produktion igen.
En glad ko gör bonden glad
Så här säger DeLavals internationella affärschef för VMS, Thierry Pierrotin, uppenbarligen ko-glad:
– Kon är systemets mittpunkt. Och en glad ko gör bonden glad och roboten fungerar bättre. Till skillnad från industrirobotar, arbetar vi här med oberäkneliga djur. Industrirobotar är stendumma. De arbetar i industrin där allt är tillrättalagt och de går bara från punkt A till punkt B. I detta fall vet vi aldrig var punkt B är och var den kommer att hamna. Roboten ska klara kyla och värme, fukt, vatten, ko-utsläpp, ammoniak och ett djur på 700 kilo som sparkas. Maskinen ska koppla in en maskindel på ett levande djur.
Roboten har funnits på markanden sedan 1998 och den fungerar faktiskt. Roboten har maskin-syn som spårar spenarna, men vi spårar även själva kon, för hon står inte still.
Mjölksensorerna analyserar mjölken direkt när den kommer ut från kon. Man söker efter blod och mäter konduktivitet och flöde och håller statistik, per ko. När en ko kommer in i roboten vet man hur mycket mjölk man förväntar sig, exempelvis 12 kilo. Och om det bara kommer 10, kan man undra varför. Dessutom kan bonden skaffa en cellräknare (Online Cell Counter) som räknar antalet vita blodkroppar i mjölken genom att blanda in en reagens i mjölken och räkna cellerna med en ultraviolettsensor. Ju färre celler, desto bättre mjölkkvalitet.
Man kan gå ännu längre med Herd Navigator. Den tar små mjölkprover och kan mäta förekomsten av hormoner och andra ämnen, för att visa om kon är sjuk, dräktig eller har fortplantningssjukdomar. Om bara korna kunde tala! Det kan de inte, så Herd Navigator är det bästa vi har hittills. Man kan försöka lära sig vad korna vill genom att se på deras beteende, men alla kor är olika. Har man 200 kor på en gård, skulle man aldrig kunna hålla dem tipp-topp manuellt, men med Herd Navigator kan man enkelt skilja ut de sjuka korna som behöver medicinering. Mjölken ljuger inte. Navigatorn är unik för DeLaval. Ingen annan har en sådan.
Mjölkböndernas barn har massor med möjligheter idag. De går i skolan och ser hur deras kamrater får olika jobb och de kan tänka att ”jag tänker inte bli gisslan på gården och mjölka kor de nästa trettio åren, på julafton och födelsedagar.” När dagens mjölkbönder blir för gamla, kan deras barn numera ta över och behålla gården, eftersom det inte är hårt arbete längre. Roboten ger mycket stora känslomässiga fördelar för både ko och bonde.
Roboten jobbar hårt. Ingen annan DeLaval-produkt får jobba så hårt. En mjölkningscykel är mellan 6-7 minuter, vilket kräver regelbundet preventivt underhåll, ungefär var fjärde månad, då slitdelar byts. Datorn i varje VMS håller reda på vilka delar som behöver bytas, och påminner bonden. Skulle maskinen gå sönder tvärt, ska det finnas en servicetekniker på 1-2 timmars avstånd, som kan få igång den igen. En reservgenerator är bra att ha om det skulle bli strömavbrott. Det behöver inte betyda katastrof. Mjölken i tanken kan hålla sig kall i en timme utan kylsystem, men sedan måste kylningen tillbaka i drift igen. För övrigt har en svensk bondgård världsrekordet i utvunnen mjölk, nämligen 3100 kilo på en DeLaval-robot på ett dygn.
– De är smarta också, korna. Och de luras. Vi skapar system med grindar som leder korna, men om de hittar en svaghet, så utnyttjar de den.
Men hur blir det mjölk av gräs?
Kor är inte annorlunda än människor inuti (nja, lite annorlunda). Maten korna äter bryts ned och spjälkas i de fyra magarna och vidare i tarmen och en mängd nyttigheter kommer ut. Juvret får alla de råvaror som gör mjölken så nyttig och god, som vitaminer, mineraler och fett, men framför allt vatten, och blandar ihop alltihop till det bonden kallar råmjölk.
Kons juver är fulla av mjölkkörtlar. En körtel är en samling celler som producerar ett ämne. Ämnet kommer rätt ut genom cellväggen och samlas upp i en behållare för omedelbart eller senare bruk. Typiska exempel på körtlar är hypofysen, som producerar hormonerna vasopressin (som styr blodvolymen) och oxytocin (som hjälper till vid amning), bukspottkörteln som producerar insulin (som styr blodsockerhalten) och matsmältningsenzymer och testiklarna som producerar könshormon (som styr könsdifferentieringen). Eller, som sagt, mjölkkörtlarna. Mjölkkörtlarna syntetiserar huvudsakligen fettsyror, protein och laktos, medan mineraler, vitaminer och vatten huvudsakligen kommer direkt från blodet. Råmjölk är till 88% vatten, medan mjölk i handeln är betydligt uttunnad.
Det är inga små mängder blod det rör sig om. För att skapa en liter mjölk måste juvret genomflytas av 500 liter blod. Så om en ko skapar 60 liter mjölk per dygn, behöver 30 kubikmeter blod strömma genom juvret.
Juvret är indelat i fyra sk kvadranter (fjärdedelar). Varje spene har sin uppsättning mjölkkörtlar och sin cistern och de fyra är hermetiskt isolerade från varandra. Därför kan en fjärdedel mjölkas tom före det tre andra. En annan aspekt är att smitta från en fjärdedel kan smitta de tre andra om man är oförsiktig med hygienen.
Handmjölkning går till som det gått till sedan stenåldern.
Efter att man förmjölkat så att mjölken frigivits, och väntat på frigivningen i cirka en minut, kan man börja mjölka. Man klämmer helt enkelt kring spencisternen och eftersom ringmuskeln nederst är förslappad av oxytocin och inte kan hålla emot, sprutar mjölken ut nedåt. Men hur löser man det maskinellt?
Det här var Gustaf de Lavals andra stora uppfinning, efter separatorn. Spenen omsluts av en spenkopp i metall, inuti vilken det sitter en gummikopp kallad ”liner” (svart i bilden). Genom att omväxlande ha vakuum och övertryck i utrymmet utanför linern kan man simulera klämmandet. Tryckpulserna åstadkoms av en maskin kallad pulsator. När mjölken runnit ut, förs den bort genom ett undertryck i mjölkröret. Det gäller att inte ha för kraftigt vakuum i mjölkröret. Ungefär halva atmosfärstrycket är optimalt. Man skulle kunna tro att man med ordentligt vakuum kunde tömma mjölkcisternen i ett enda sug, men så är det inte. Istället kommer detta att orsaka skador på juvret, med resultat att mjölken förorenas med blod och annat otrevligt.
Vakuumet i mjölkröret ser också till att spenkoppen hänger fast i spenen (de blå kamrarna överst) och när mjölkmaskinen bedömt att cisternen är tom, när flödet har sjunkit under 240 gram/minut (avtagningsnivån), släpper den vakuumet och spenkoppen ramlar rakt ned. I robotfallet tillåts den inte ramla rätt ned i sörjan utan fångas upp av maskinen och dras in i desinficeringsenheten.
Exakt vilket vakuum man ska använda, hur fort pulsatorn ska pulsa (cirka 1 Hz), lämplig pulsbredd, vilket material linern ska bestå av och hur lång och bred den ska vara, är en del av magin kring mjölkning. I vilket fall som helst kommer linern att pulsera ungefär 400.000 gånger i månaden och klarar sällan mer än 2500 mjölkningar innan den måste bytas ut.
Det viktiga för bonden är att det finns förslitningsdelar tillgängliga. Så här ser linerna ut för VMS. Det är spenkoppar och slangar i ett.
Mjölkning kan försiggå enligt tre huvudprinciper i ladugården, eller trafikregler om du så vill: Feed First, Milk First eller Free Cow Traffic. Eftersom man inte kan prata med korna, måste de styras av ett antal automatiska, pneumatiska grindar. Grindarna öppnas och släpper igenom kon, eller inte, beroende på vilken princip man valt för mjölkningen. Exakt vilken ko som får gå vart, anges av den RFID-transponder kon har runt halsen. Den ko som får gå och bli mjölkad sägs ha mjölkningstillstånd.
Vid Feed First får korna äta så mycket de vill och blir sedan insläppta till mjölkningsroboten när de vill. Principen fungerar bäst när korna går ute och betar. Vid Milk First måste kon alltid passera mjölkningsroboten för att komma fram till maten. Man kan också styra mjölkningen med ”koncentrat”. Koncentratet är extra god mat, ko-godis, som korna gärna vill åt. Vid principen Free Cow Traffic får korna alltid mat och viss mängd koncentrat i ladan, men vet att det finns mera mumsigt koncentrat i mjölkningsroboten. Om en ko har mjölkningstillstånd kan den när som helst gå in i roboten och bli mjölkad.
Sen då, när kon har blivit mjölkad, vad gör man åt den då? Då ska juvret tvättas och desinficeras och sedan ska kon få komma tillbaka till sina ko-kompisar igen.
Sjukdomar och hygien
Mjölkning har historiskt haft stora problem med olika sjukdomar och förorening i mjölken. Det var därför Gustav de Laval så stolt kunde annonsera att hans mönstergård Hamra redan 1899 var fri från tuberkulos. Tuberkulos är inte längre ett problem, men det finns andra sjukdomar som plågar kor och bönder och den vanligaste är mastit, juverinflammation. Det viktigaste motmedlet är hygien och åter hygien. Därför spolar VMS alla slangar och spenkoppar med ånga mellan varje ko. Juvret tvättas och desinficeras.
Sen går kon ut och lägger sig i båset och så kan man börja tvätta juvret en gång till.
Industriell mjölkning är ett system
Kor har mjölkats industriellt väldigt länge. Alfa Laval presenterade sin karusellmjölkningsfabrik Rotolactor redan 1930, men den byggde på att korna skulle mjölkas på fasta tider. Den krävde dessutom manuell hantering.
Inte förrän 1998 hade robotteknik och maskin-syn kommit så långt att DeLaval kunde presentera en robotmjölkare som själv kunde hitta spenarna och mjölka kon och därefter desinficera både ko och mjölkmaskin. Den första automatiska karusellmjölkaren AMR (Automated Milking Robot) presenterades 2010. Även ”påsättningen” på AMR är robotbaserad.
Industriell mjölkframställning är ett helt system, där mjölkningsroboten bara är en liten del. Det behövs andra delsystem för foder (matning), färskvatten, kornas välbefinnande, bortforsling av avfall, kylning och analys av mjölken, samt system och apparater som matar ladan och robotarna med det de behöver, som tryckluft, varmvatten, vakuum, el och obrytbar kraft. Dessutom behövs övervakning som ser till att temperatur, ventilation och fuktighet är den rätta för kornas trivsel.
Vi låter DeLavals utvecklingschef Mats Nilsson förklara principen.
Allting centreras systemmässigt kring bondens kontorsdator, en windowsmaskin med DeLavals eget program DelPro dairy management system. Den är bondens ko-mässiga bokföringsdator med all information om hur mycket korna mjölkar, utfodring, sjukdomar, kalvningar, allt.
DeLaval har implementerat en ladugårds-databuss kallad Alcom-bussen. Den är ansluten till allt i ladugården som hämtar eller lämnar data, eller behöver någon form av styrning. Alcom är en seriell buss baserad på två partvinnade ledningar. Den börjar (eller slutar) i System Controller som är en linuxdriven tillsats som sitter på bondens kontorsdator. VMS-maskinerna sitter dessutom på ett Ethernet tillsammans med kontorsdatorn. Kontorsdatorn är sedan lämpligen kopplad ut på Internet. Om bonden har Internet och lämnat sitt tillstånd kan man, eller DeLavals lokala servicebolag, ansluta till alla gårdar över hela världen och lämna kundstöd, kolla statistik, till exempel vad gäller förslitning. Naturligtvis kan bonden själv fjärransluta via Internet till sin anläggning, från exempelvis mobilen och undersöka läget med olika appar (se nedan). Dessutom sitter alla övervakningskamerorna i ladugården på Ethernet och är åtkomliga utifrån.
