Den numera ökända nätrörelsen Gamergate är svår att beskriva, däremot är några av dess effekter desto tydligare. I rörelsens namn har framför allt kvinnor i spelvärlden näthatats, flera på en sådan nivå att de tvingats fly sina hem och ha polisbevakning.

En av de mest kända är spelutvecklaren Zoe Quinn; men att kalla henne offer blir nästan fel, trots att hon är en av de som drabbats allra hårdast och under längst tid. Gamergaterörelsen hade i själva verket sin upprinnelse i anklagelser som hennes före detta pojkvän publicerade på sin blogg, men Quinn hade långt innan dess trakasserats grovt av, för någorlunda normala och friska människor, obegripliga anledningar.

Läs mer: "Spelföretagen måste ta bladet från munnen"

Först slog hon tillbaka genom att wallraffa på de stängda onlineforum där många Gamergateledare fanns, och nu gör hon det igen - genom att starta hjälptjänsten Crash Override för andra som råkar ut för det hon har gjort. Hon gör det tillsammans med en kollega som råkat ut för ungefär samma saker.

Cash Override
Crash Override. 

Organisationen, som beskrivs som en "online anti-harassment task force", är finansierad av grundarna och erbjuder sina tjänster gratis. Crash Override bemannas av folk som själva doxats (doxning är när någon letar reda på personliga uppgifter på nätet och sedan använder och sprider dem) och trakasserats, och har som mål att ge ytterst handgriplig hjälp till offer.

Bara några dagar efter lanseringen har Crash Override över 6 000 följare på Twitter, rekommenderas av den internationella spelutvecklarorganisationen IGDA och har omskrivits i bland annat Wired, The Guardian och The Daily Dot.

Här är några av organisationens första tweets:

Även om Crash Override har sitt säte i USA, och primärt riktar sig mot offer där, är tjänsten öppen även för svenskar. Det berättar organisationen för mig i en mailkonversation.

– Vi har ju mest kunskap om hur amerikanska lagar och det amerikanska polisväsendet fungerar, men det finns mycket annan kunskap som inte är specifik för USA. Så på frågan om vi tar oss an fall i Sverige är svaret ja, vi har ambitionen att hjälpa människor var de än finns, skriver talespersonen.

När jag ställer frågan om inte den här typen av tjänst vore något att erbjuda även för svenska Dataspelsbranschen är dess talesperson Per Strömbäck positiv.

– Det är absolut en fråga vi ska ta tag i. Vi behöver så klart först kolla med våra medlemsföretag hur situationen är och behovet ser ut, men att bli doxad och nättrakasserad är mycket grovt övergrepp, det finns all anledning att se allvarligt på de här sakerna, säger han.

Den svenska spelbranschen har redan agerat mer än sina kollegor runt om i världen, bland annat genom ett upprop mot just näthat. Men det är ett allmänt upprop och föga hjälp för den som faktiskt drabbas personligen av trakasserier.

– Vi kan verkligen inte säga att det här är nytt för oss, vi bjöd in Anita Sarkeesian till Sverige redan för två år sedan och fick då en grundlig och tydlig genomgång av hur näthatet kan drabba inte minst kvinnor. Men under hösten och i spåren av Gamergate har läget blivit mer akut och behovet kanske mer trängande, men det är möjligt att vi borde agerat tidigare i de här frågorna, säger Strömbäck.

Anita Sarkeesian
Dataspelsbranschen bjöd in Anita Sarkeesian till Sverige för att diskutera jämställdhet i spelbranschen. 

I samband med respons på artiklar jag skrivit om de här sakerna samt i privata dialoger har jag märkt en tydlig trend det senaste halvåret, alltså sedan just Gamergate startade; att många kvinnor i spelvärlden självcensurerar sig. Det är nog rimligt att anta att det inte är någon ny företeelse, men däremot en ökande - samt ett ökat medvetande om att det sker.

En kvinna som arbetar med marknadsföring på ett av de större spelföretagen och är aktiv på sociala medier, berättade till exempel för mig att hon enbart pratar om "trygga" ämnen och aldrig skulle säga något som kan väcka vare sig troll eller mer avancerade attackera. Ett ämne hon aldrig pratar om är till exempel jämlikhet (eller Gamergate för den delen). Hon kommer inte ens nära ämnet, även om hon har åsikter. Jag har fått ungefär samma sak berättat för mig av många andra kvinnliga youtubare, skribenter och spelutvecklare. Att jag inte vill namnge dem ligger i sakens natur, men listan är lång.

Logiken är svår att argumentera mot: Om en kvinna i spelvärlden uttalar starka åsikter om saker - inte minst om det tangerar ämnet genus eller handlar om att efterlysa förändringar i spelvärlden - finns bevisligen risken att de kommer att drabbas av trakasserier på nätet, försök till hackning av mail och i värsta fall doxning. Vilket alltså leder till att många självcensurerar, eller som det heter på ren svenska, håller käften.

Läs mer: "Spelföretagen måste ta bladet från munnen"

– Det är ett stort problem på många nivåer, inte minst på det personliga planet. Men för oss som bransch har det dessutom en negativ påverkan på vår allmänna utveckling och konkurrensförmåga. Det är ju inte alls bra om vissa grupper väljer att vara tysta, för hur får vi då utveckling i branschen, hur får vi nya idéer att ta form?

Fredrik Wester, vd för spelstudion och spelförlaget Paradox, håller med.

– Det är inte det att spelvärlden i sig är värre än någon annan bransch, det finns samma företeelser över allt. Problemet är att internet är vårt vardagsrum, det är där vi alla är hela tiden. Om näthat tvingar bort kvinnorna från att vistas på nätet, då tvingas de i praktiken bort från den plats där alla andra i spelvärlden är. Det är väldigt allvarligt, säger han.

Wester
Fredrik Wester, vd för Paradox.

– Jag tror att en tjänst som Crash Override skulle kunna vara bra, att det finns snabb hjälp att få för enskilda som drabbas. Om man dessutom redan på förhand vet att den hjälpen finns, då kanske det här med självcensur också kan minska. Så jag är helt klart för initiativet.

Om Dataspelsbranschen går från ord till handling blir den svenska versionen av Crash Override en tjänst för just medlemsföretagen, det vill säga spelutvecklare och personal som jobbar på spelförlag och spelstudior. Men ser man både på vad som hänt internationellt och i Sverige är det ändå inte dem som de negativa effekterna av Gamergate drabbat hårdast. Det är snarare enskilda indieutvecklare samt speljournalister som råkat mest illa ut. De skulle troligen stå utanför det skyddsnät som en dylik tjänst erbjuder, även om Crash Override inte gör någon sådan åtskillnad.

I Sverige har flera kvinnliga spelskribenter drabbats hårt av näthat under senare tid. I några fall har det bidragit till skribenter slutat skriva helt, eller i vart fall dragit sig tillbaka från sociala medier. En av dem är Kerstin Alex, spelskribent på bland annat Aftonbladet, FZ och M3. Hon har under flera år varit trakasserad främst i kommentarfält och på spelforum, samt fått ett och annat hotfullt mail.

Men i höstas blev det slutligen för mycket.

Då skapades bland annat ett konto på Twitter som var tillägnat henne i egenskap av "Sveriges största feministf*tta". Samtidigt försökte någon, antagligen samma person eller personer, hacka både hennes och andra kvinnliga spelmediepersoners mailkonton, samt lovade att lägga ut nakenbilder på dem.

Kerstin Alex mail blev aldrig hackad, men personerna ifråga lade ut ändå nakenbilder på personer de tyckte var lika henne, och skapade diskussionstrådar om bilderna både på Reddit och 4chan.

När Alex kommenterade saken på Twitter fick hon genast dödshot: "Jag kommer att döda dig. Inte i dag eller i morgon men någon dag så kommer jag att ta ditt liv. När du minst anar det."

Händelsen fick Alex att dra ner sin närvaro på Twitter till ett minimum. Det finns andra som försvunnit helt.

– Jag blev kanske inte rädd, men däremot tappade jag lusten att vara på sociala medier. Det är inte värt det helt enkelt, säger Kerstin Alex i dag.

En tjänst som Crash Override välkomnar hon.

– Fast för mig hade den behövts mer i början av min karriär, nu har jag ju lärt mig hur saker funkar och hur jag ska hantera det. Jag har vidtagit de åtgärder man kan för förhindra hackning och så vidare.

Kerstin Alex situation sätter fingret på branschens problem; hon är frilansande journalist som kämpar för att dra in en skaplig månadslön, jobbar utan det nätverk och skydd som ett fast jobb på en redaktion ger - samtidigt som hennes jobb närmast kräver att hon har åsikter om spel och spelvärlden, vilket som bekant väcker reaktioner. Hon står även utanför Dataspelsbranschens skyddsnät.

Slutresultatet av det har även det sin inbyggda logik; Alex söker just nu nytt jobb, med något annat än speljournalistik. Det är främst av ekonomiska skäl, men näthatet bidrar.

– Trakasserierna blir det där extra som man inte orkar. Jag ska både jobba väldigt mycket för nästan ingen lön, och dessutom tåla alla påhopp. All hjälp som kvinnor i spelvärlden kan få med de här sakerna är därför bra, ett svenskt Crash Override vore välkommet, säger hon.

Per Strömbäck har noterat det jag just beskrivit, att många av de som allra mest utsatta inte ingår bland Dataspelsbranschens medlemmar och därmed ansvar. Samtidigt som spelskribenter, youtubare, bloggare och podcastare inte heller med automatik ingår i den övriga medievärlden, utan snarast verkar i något av en medial subkultur.

Ändå drabbas de alltså av problem som, åtminstone i fallet Gamergate, är just specifika för spelbranschen. De befinner sig i det vardagsrum Fredrik Wester beskriver, samma som alla andra i spelvärlden. Men medan spelstudior och spelutvecklare generellt sett mår gott ekonomiskt, jobbar många i spelmedia för småslantar eller till och med gratis.

– Det är absolut en aspekt att fundera över, men också en knepig fråga hur en svensk version av Crash Override skulle kunna hjälpa fler. Behovet finns absolut, och vi kommer att titta på det, säger Per Strömbäck.

Please do, säger jag.