Just när man inte trodde ståhejet runt Anita Sarkeesian kunde bli större drämmer hon till med en uppkäftig nyhet. Hennes omdebatterade Youtube-serie "Tropes vs Women in Video Games", som granskar kvinnorollen i spel, ska inte bara fortsätta under 2015 - den ska dessutom kompletteras ytterligare två serier om spel: den ena om positiva kvinnliga karaktärer, den andra om män och maskulinitet.

Men det är inte bara de nya serierna som har potential att skapa liv i luckan, även de nya siffrorna om hennes stiftelses ekonomi och tillväxt lär sticka i ögonen på en del.

Läs mer: “Spelare och utvecklare behöver parterapi”

Anita Sarkeesian driver sin verksamhet genom den icke vinstdrivande, och därmed skattebefriade, stiftelsen Feminist Frequency. Hittills har den främsta inkomstkällan varit gräsrostfinansiering via främst Kickstarter, men i takt med att Sarkeesians kändisskap vuxit har antalet gåvor rakat i höjden.

Anita
Anita Sarkeesian.

Enligt stiftelsens redovisning kom det under 2014 in 230 000 dollar i gåvor, nästan allt under andra halvåret. Allt detta gör att Sarkeesian och Feminist Frequency nu har satt en budget på 400 000 dollar för 2015, vilket alltså bland annat räcker till att producera tre Youtube-serier.

Sarkeesian behöver knappast någon närmare introduktion längre, men här är ändå en kort för säkerhets skull:

2012 gjorde hon en Kickstarter för att finansiera sin feministiska Youtube-serie om spel. Hon sökte 6 000 dollar, drog in 150 000 och har sedan dess varit utsatt för en skitstorm av nättrakasserier, näthat, hot om våldtäkt och mord, fått fly sitt hem, haft personskydd och i samband med hennes framträdanden har hot om bombningar och massmord blivit närmast standard.

I spelvärlden har det här varit känt länge (och, så klart, omdebatterat, i vissa kretsar under den populära vinjetten "hon hittar bara på och gör sig själv till ett offer"), men bekant för resten av världen blev det först i oktober förra året.

Det var då ett universitet i Utah fick hot om att utsättas för en skolmassaker om Anita Sarkeesian fick hålla sitt planerade föredrag där, samtidigt som polisen inte kunde garantera säkerheten eftersom det är tillåtet att bära dolda vapen i delstaten (även på föredrag som terrorhotats).

Över en natt blev hon Sarkeesian med hela Nordamerika efter nyhetsinslag och sedan intervjuer i nästan alla de stora kanalerna. Rolling Stone kallade henne efter det för "popkulturens mest värdefulla kritiker" och hon gästade The Colbert Report. Genomslaget blev så stort att det till och med blev stora rubriker i Sverige.

I spelvärlden räcker det sedan länge med att nämna hennes namn för att allt ska gå fullständigt åt skogen i kommentarfält och i sociala medier; det började långt innan vare sig Gamergate uppstod eller CNN knackade på dörren. Situationen är så spänd att det är snudd på omöjligt att ens diskutera vad Sarkeesian säger, allt är uppdelat i ett för och mot.

Är allt Anita Sarkeesian säger och gör bortom kritik och hundra procent korrekt?

Knappast.

Pekar hon på stora problem i spelvärlden när det gäller jämlikhet och kvinnors roll? Utan tvekan och med hela handen.

Motståndet mot henne ser lite olika ut. Vi har först och främst det där otäcka, massiva hatet, som både leder till mordhot av sådan magnitud att både FBI och lokalpolis anser att det ska tas på högsta allvar och till en uppsjö av våldtäktshot i kommentarfält, på forum och i Sarkeesians egen Twitterfeed. Härom dagen gav hon själv ett exempel på hur det kan se ut:

Sedan har vi nördkritiken som alltid dyker upp när man pratar och skriver om ett ämne som just spel, det vill säga folk som hänger upp sig på detaljer och som nagelfar vartenda ord som säger. Till exempel får Sarkeesian massiv kritik för att hon inte publicerade sina Youtube-avsnitt exakt när hon lovade och i exakt den mängd hon lovade.

Metal Gear Solid

Befogad kritik kan tyckas, men jämfört med många andra spelprojekt som kickstartats är det ju knappast något att bli upprörd över eftersom hon ju faktiskt till slut levererat vad hon lovat. Förseningar är närmast standard i kickstartade spelprojekt. Dessutom har Sarkeesian ju åstadkommit det hela projektet syftade till - att skapa debatt och förändring.

Speldesignern Adrian Chmielarz, som bland annat gjort Painkiller och The vanishing of Ethan Carter, tillhör den här gruppen som kritiskt granskar allt hon säger. Samtidigt som Sarkeesian berättade om sina nya projekt, lanserade Chmielarz ett eget.

 
 Här är några exempel på Chmielarz invändningar mot Feminist Frequency:

Det är ju inga problem med den typen av kritik, tvärt om tycker jag. Med en budget på 400 000 dollar, Youtubeprogram som setts 5.7 miljoner gånger har Anita Sarkeesian blivit en maktfaktor i spelvärlden; visserligen en förföljd och trakasserad sådan, men ändå en maktfaktor. Hennes dagar som underdog är över och hon får finna sig i granskning, även mycket nördig och petig sådan.

Dessutom har - oavsett hur högljutt delar av spelvärlden än klagar - Sarkeesians budskap får genomslag både i gammelmedia, spelmedia och bland spelutvecklare (inte minst eftersom de trakasserier hon utsätts för ju knappast motsäger hennes påståenden om en misogyn spelvärld).

Läs mer: Spelbranschens genusmärke blir en certifiering

Och, det tål att påpekas, hon möter inte bara hat; man kan med fog påstå att hon är spelvärldens både mest hatade och älskade person just nu.

Själv önskar jag mig ett klimat under 2015 där det faktiskt går att diskutera både Anita Sarkeesian och hennes utsagor på ett rimligt sätt. Att man kan påpeka fel utan att framstå som antifeminist eller dudebro, att man ska kunna lyfta fram bra saker utan att kallas en, som det heter i spelvärlden, en social justice warrior, SJW.

Gears of war

Men jag är ju också mannen som varje jul önskar och tror att mamma ska vara tyst medan vi kollar tv, att jag fortfarande kan spela basket med hedern i behåll samt att Pink Floyd ska sluta spela in skivor. Med andra; risken för att min önskan är fåfängt naiv och inte ska infalla är överväldigande.

Feminist Frequencys serie om positiva kvinnliga karaktärer i spel lär inte bli värst lång, ety det finns ju inte så hemskt många. Inte heller lär den bli så där värst kontroversiell. Å andra sidan har ju serien om män och maskulinitet potentialen att både bli lång och omdebatterad, för att använda ett milt ord.

Låt oss hoppas att åtminstone ribban för lägsta nivån på kritiken kan läggas ungefär här:

 
I övrigt: Håll i hatten!