Föreställ dig ett rum, du sitter där i godan ro. I ögonvrån ser du hur något rör sig. Plötsligt hoppar en decimeterstor, hårig spindel upp framför dig. Det är worst case scenario i Mimerse spindelsimulator. Inget nöje för den med svagt hjärta eller minsta tillstymmelse till spindelfobi.
Exponeringsterapi, eller fobiterapi, är bara ett av många användningsområden där virtuell verklighet bryter ny mark. Tack vare hightech-manicker som Samsung Gear, Oculus Rift och Hololens är VR med stora steg på väg in i våra vardagsrum, och vardagsliv.
Läs mer: Här är svenskarna som ska ta dig in i den virtuella verkligheten
För det är vad bröderna William och Alexander Hamilton hoppades på när de grundade Mimerse, att skapa lösningar för VR som minskar lidande och ökar livskvalitéen hos till exempel de som lider av ångest relaterat till olika typer av fobier. Men också att bidra till forskningen genom att erbjuda skräddarsydda VR-lösningar för forskare i psykologi.
William har tidigare studerat på psykologprogrammet, men har tagit ett uppehåll för att som vd leda utvecklingsarbetet på Mimerse. I dag läser han fristående kurser och skriver på en c-uppsats i ämnet. Både han och brodern har en bakgrund som utvecklare, med stort intresse för teknik.
William Hamilton på Mimerse tror på VR som terapi-verktyg.
– Internets inverkan på psykologin, sett i efterhand, kommer inte vara någonting mot den påverkan VR kommer att få. Så det var nu eller aldrig, säger William Hamilton.
Än så länge är projektet i sin linda. Arbetet började i september förra året och den första versionen av spindelsimulatorn tog form i början av 2015. Simulatorn är framtagen för Oculus Rift och är uppbyggd på samma sätt som ett VR-spel.
Med på tåget är också Daniel Kihlgren Kallander, som på konsultbasis agerar bollplank och utvecklare. Han är en av Sveriges få VR-konsulter. Från Vinnovas utlysning Forska & Väx har de också fått 500 000 kronor i bidrag.
– Vi är ett nytt företag byggt runt en forskningsidé. Jag hörde talas om Oculus Rift och insåg att VR började bli billigt och såg samtidigt värdet i tekniken som forsknings- och behandlingsverktyg, säger William Hamilton.
Hela tanken är att en patient, i en kontrollerad miljö, ska exponeras för den situation hen är rädd för. Under behandlingen sker exponeringen gradvis och strukturerat, alltså inte som vid detta testtillfället. Mimerse har valt att börja med att simulera spindlar men planerar att utveckla simuleringar för träning av flera andra vanliga fobier.
– Fobier kan vara så många saker och fobiträning är lätt att tillämpa. Ta flygrädsla som exempel. Att träna på flygplanslandningar ihop med sin terapeut är omöjligt av praktiska skäl. Forskning har visat att behandling fungerar lika bra i VR, dessutom är det både billigare och effektivare, säger han.
Så hur funkar det? Simulatorn är som sagt uppbyggd med spelmotorer, med den stora skillnaden att nivåerna inte fungerar som en level gör i ett spel. I dag är det William som styr spindeln.
– I dag styr vi spindeln med en joystick. Men vi kommer också programmera beteende för spindeln. För terapeuten innebär detta möjligheten att utföra fobiträningen med mer precision och kontroll än när man använder verkliga spindlar, säger William Hamilton.
En första session skulle kunna innebära att patienten, på avstånd får titta på spindeln. Nästa att den börjar röra sig. Men allt beror på hur rädd personen är.
Till er som är skeptiska kan meddelas att väl i situationen känns spindeln både verklig och obehaglig. Även för en person som inte lider av någon fobi. För naturligtvis testade vi.
För inte allt för många år sedan dök internetbaserade KBT-behandlingar upp och erbjuds i dag på flera håll, både inom den offentliga och privata sjukvården. Men tröskeln för ny teknik på området är hög.
– För att nya behandlingsmetoder ska lyckas krävs en kombination av forskning och entreprenörskap. Det räcker inte med att empiriskt belägga effektiviteten av en ny behandlingsmetod, den måste paketeras och säljas för att komma till nytta. Det är där Mimerse kommer in i bilden, säger William Hamilton.
Mimers växte fram ut en forskningsidé och det är inom forskningen som de ser största möjligheter just nu. Professor Per Carlbring på Stockholms universitet, ledande inom digital psykologi, är ansvarig för forskningsprojektet. För William Hamilton har det varit en självklarhet att samarbeta med honom.
– Tanken är att vi ska göra forskning som gjorts tidigare, men med det skillnaden att de lever kvar. Mycket psykologisk forskning genererar ingen data. Men med VR kan man få data kring interaktion, hur länge man exponeras och när, säger han.
En första klinisk studie med Mimerse programvara är planerad till i höst.
Exponeringsterapi, eller fobiträning som det också kallas, är en slags KBT-behandling, eller kognitiv beteendeterapi. Forskningen lägger stort vikt vid utvärdering av metoder.
– VR ger forskaren otroligt mycket data och möjlighet att reliabelt återskapa samma situation gång på gång med hög precision, säkerhet och kontroll. VR ger möjlighet att istället för att ta labbet ut i verkligheten, ta verkligheten in i labbet, med allt vad det innebär, säger William Hamilton.
Utvecklingsarbetet fortsätter och inom kort hoppas Mimerse på att de kan nå en kommersiell marknad. Ett år från nu kan spindelsimulatorn finnas på en mottagning nära dig.
