Så vad krävs det för att en person ska kunna dömas för brott mot upphovsrättslagen? Det räcker inte med en skärmdump, sådant kan manipuleras. Uppgifter som florerar på nätet kan av samma anledning heller aldrig bli bevisning.

Det som behövs är ett spår av ip-adresser, användarnamn, transaktioner. Men utredarna måste också se vad som pekar på att det inte är den misstänkte personen som ligger bakom brottet, om ett brott begåtts.

I dag är de fyra personer som jobbar med immaterialrätt på internationella åklagarkammaren i Stockholm. När de började sitt arbete 2010 hade debatten om fildelning pågått ett par år. Men det var en infekterad debatt med många starka åsikter, en ideologisk debatt. För Fredrik Ingblad och hans kollegor har det därför varit viktigt att vara öppna med vad de gör, så öppna man kan vara.

Läs mer: Pirate Bay blockeras i Norge

Han sökte tjänsten som immaterialrättsåklagare på inrådan av en kollega som hörde av sig dagen innan ansökningstiden gick ut.

– Dels tycker jag att det är kul med processer och juridik, det är därför jag sitter här. Men här kan jag kombinera det med ett lite mer konstnärligt perspektiv. Sen var det ett område som ingen kunde. Advokater har alltid funnits som kan, men inte inom straffrätten, svarar han på frågan om varför han blev fildelningsåklagare.

Efter att Pirate Bay släcktes ner i december dröjde det inte länge innan sajten var uppe igen. Lagret av torrenfiler hade flyttats till nya gömmor och allt kunde fortsätta som vanligt. Och så har det varit nästan varje gång en sajt plockats ner eller blockerats. Fildelarna hittar alltid andra vägar.

Fredrik Ingblad

– Man kan inte gå in med ambitionen att stoppa brottsligheten, ibland ökar den, ibland minskar den. Men man kan göra det bra i just det här fallet. Ett problem är att det inte finns utrymme för de allvarligare brotten i straffskalan. Ofta får de korta straff, villkorliga domar eller samhällstjänst. Det paradoxala är att det är skadestånden som är avskräckande, jag tycker att det är påföljden som ska vara tyngden i det hela, säger han.

Att påföljden blir samhällstjänst eller villkorlig dom vid mindre brott tycker han är bra. Däremot när det kommer till mer omfattande och organiserad fildelning ser han gärna att man ser över en hårdare straffskala.

Från sitt håll har han sett hur fildelningen blir allt mer kommersiell. Ochmer internationell. En server placeras i Ryssland, domännamnet är registrerat i ett annat land, någon sitter i Sverige och någon i ett fjärde land och drar in pengarna. Han ser också hur man i högra grad drar in pengar på annonser och via donationer.

– Man lämnar det här kompisgänget och det drivs mer som ett företag. Och det försvårar processen. Det är väldigt många datorer som tas i beslag och i en process förutsätts att man ska kunna redovisa precis vad som finns på datorn. Så man ställs inför enorma resursproblem när man ska utreda brott på internet, och det gäller generellt, säger Fredrik Ingblad.

Utredningen om de misstänka Pirate Bay-servrarna tuffar på. It-forensikerna håller så sakteliga på att analysera innehållet men det är en långsam process. Fredrik Ingblad vet att han inte kommer stoppa fildelningen, det är en fråga vars svar ligger utanför juridiken. Men han vill se att åklagare får starkare verktyg, som möjlighet att beslagta domännamn, och att de trubbiga processerna effektiviseras och anpassas till ett digitalt samhälle.

Läs mer: Här är svenska skådisarna som är farligast att fildela

– Från politikerhåll har de svårt att göra kopplingen mellan vad som är straffbart och hur det ska utredas. Ena dagen sitter man och säger att näthat måste utredas. Andra att datalagringen måste inskränkas. Det är en politisk fråga, jag säger inte vad som ska datalagras. Men man måste ta konsekvenserna av att om man säger att ip-adresser inte ska lagras. Då är det många brott på nätet som inte kommer att kunna lagföras, säger han.

Upphovsrätten är till för att skydda filmskaparen, musikerns och producentens rätt till sitt eget verk. Frågan har krockat med en gratiskultur som växt fram och helt nya sätt att ta del av film och musik, och dela med sig av sina verk.

– Man måste ha möjligheten att nå ut på sitt eget sätt, man måste kunna släppa det på internet om man vill och tjäna pengar på det. Annars blir det så att små filmskapare tvingas in under paraplyet av stora produktionsbolag. Ibland är det som att vi jurister ska debattera för att upphovsrätten ska finnas. Var är alla filmskapare, musiker och artister? Det blir en juristdiskussion som är intern och det är inte så intressant alltid, säger han.

Sida 2 / 2

Innehållsförteckning