Äventyrsspel – från Drakar och Demoner till det svenska spelundret

Det tog så lång tid att Target Games faktiskt hann ge ut ett annat spel dessförinnan – Svea Rike. Det blev en storsäljare i sig, men utvecklingen sköttes av den lilla spelstudion Korkeken.

Efter två misslyckade försök med Europa Universalis bestämde sig Target Games för att göra hela processen internt istället. Men vändningen kom först efter ett oväntat besök på kontoret.

– Det knackade på dörren och där står Johan Andersson, som är en av cheferna på Paradox i dag. Han gick upp till mig och sa ”jag måste jobba på det, jag älskar det här brädspelet och jag kan inte ta något annat jobb – jag måste programmera det”, berättar Fredrik Malmberg.

– Ja, det är väl ungefär så jag minns det, svarar Johan Andersson när jag når honom på telefon.

– Jag hade spelat Svea Rike och hört att Target satsade på spel, och själv hade jag jobbat utomlands i spelbranschen ett gäng år och ville hem till Stockholm. Och så gillade jag Europa Universalis och tänkte att shit, det där vill jag jobba på. Så jag dök upp på deras kontor, och de anställde mig efter typ två timmar – och sedan dess har jag jobbat med EU.

I dag är han kreativ chef på Paradox Development Studios, en direkt avknoppning av Target Games spelutvecklingsavdelning.

Läs också: Mobilutvecklingskriget: Är hybrider vägen framåt?

– Funcom där jag jobbade innan var lite som lumpen. Alla var så unga och ingen hade så mycket erfarenhet och så var det äldre som inte visste mycket om spel men som bara skrek på oss. På Target var det folk som jobbat 10-15 år med rollspel, brädspel och börjat titta på dataspel. De kunde spel, de brydde sig om spel och det var spel de ville göra, säger Johan Andersson.

1999 blev blev slutet för Target Games. Efter några dåliga affärer var ekonomin körd i botten, och både Äventyrsspel och sällskapsspelsförlaget Casper gick under. Men Target Games Interactive, där Johan Andersson satt och byggde spel, levde vidare.

Dotterbolaget döptes om till Paradox Entertainment och tog över alla licenser och rättigheter som Target Games ägde. Det nya bolaget jobbade vidare, och Fredrik Malmberg följde med i övergången.

Det är här Äventyrsspels arv till den svenska spelbranschen börjar synas. I dag är Paradox Sveriges största spelutgivare med titlar som Cities in Motion och Pillar of Eternity. Samtidigt håller de fast vid rötterna och utvecklar strategiserier som Europa Universalis, Hearts of Iron och Crusader Kings.

De som i begynnelsen gjorde Johan Andersson sällskap på utvecklingsavdelningen har gått vidare till andra bolag. Grafikern Linus Blomberg träffade Christofer Sundberg under tiden på Paradox, och de gick senare vidare och grundade Avalanche Studios som utvecklat Just Cause-serien och Mad Max-spelet som släpptes i höstas. Andra personer som jobbade på det första Europa Universalis var Niklas Smedberg som numera jobbar på Epic Games som utvecklar Unreal-motorn, och Henrik Strandberg som är chef på Sega.

Johan Sjöberg är ett annat exempel. ”Det känns som att jag gått hela varvet runt nu”, säger han när han möter upp i Paradox lobby.

– Jag skulle säga att i min generation fostrades en speciell kultur hos alla de människor som var inne och jobbade eller frilansade för Target. Det finns många tjejer och killar som tillhört det här gänget som sitter på höga poster, speciellt i spelbranschen, säger han.

Sedan ett par år tillbaka är han produktchef på Paradox, men hans första kontakt med Target Games ligger långt tillbaka i tiden.

– Jag och en av mina äldsta kompisar älskade att gjuta tennsoldater. Vi tyckte det var det bästa som fanns. Det fanns ett bolag som hette Prins August som gjorde tenngjutningsformar, och i katalogen hade de en serie fantasygubbar som hette Drakar och Demoner. Det var dvärgar, svartalfer och en och annan alv.

Johan Sjöberg var åtta år när han såg Drakar och Demoner i katalogen, och han och kompisen önskade det sig i julklapp det året, 1982, men det blev inte riktigt som de tänkt sig. Under kompisen träd låg istället rollspelet med samma namn.

– Eftersom vi var åtta bast fattade vi inte ett jota av vad som stod i de här reglerna. Men hans mamma förbarmade sig över oss och blev spelledare. Vi träffades på helgerna och spelade ihop med henne, hennes nya man, och den ingifte sonen, berättar Johan Sjöberg.

Rollspelet blev en familjeaktivitet och som belöning för lyckade äventyr fick de lite snacks. Långt ifrån den hotfulla bild av rollspelare som skulle målas upp i media några år senare.

– Efter några månader vågade vi spela själva och jag sögs in i det totalt. Jag tänkte att den enda rimlig karriär jag kunde ha var det att bli rollspelskonstruktör. Så jag började bombardera Äventyrsspel med alla tänkbara idéer – goda som dåliga. Och fick faktiskt förvånandsvärt nog även svar, säger Johan Sjöberg.

Redaktören Anders Blixt förbarmade sig över den unga entusiasten och skickade artiga brev tillbaka. De köpte visserligen inte Johan Sjöbergs många uppslag, men i flera år fortsatte han envist att skicka in saker han skrivit.

– Jag älskade rollspelet Mutant – för vem gillar inte muterade bävrar, och älgar med musköter? Så jag köpte en box som heter Efter Ragnarök och satt och bläddrade i den. Vissa grejer i den påminner väldigt mycket om något jag skickade in, så jag bläddrade vidare – och så hittade jag faktiskt mitt namn bland de som gjort produkten! Jag blev vansinnigt glad – och så började jag så klart ringa och trakassera dem ännu mer.

Johan Sjöberg var tolv år gammal, och publicerad rollspelsmakare. Han hade vunnit en tävling om att designa sitt eget äventyr, fast ingen hade kommit sig för att berätta det för honom.

Sedan fortsatte det långsamt. Först fick han speltesta nya rollspelsmoduler, men när han blev lite äldre, 15-16 år, fick han mer ansvar och skrev flera kampanjmoduler och monsterböcker under de sena tonåren. Runt 30 produkter hann han klämma ur sig fram till 1997.

Tempot var högt. En gång när han kom hem från gymnasiet en fredag låg ett centimetertjockt kuvert på hallmattan, fullproppat med bilder på drakar och ett brev från Henrik Strandberg på förlaget. Han undrade om Johan kunde fixa texterna till en 64-sidig bok om drakar. Den skulle vara klar om en vecka.

Sedan dess har han jobbat på en lång rad företag inom spelbranschen – och sedan ett par år är han tillbaka där han började.

– Det känns smått surrealistiskt att jag kommit till en miljö där någon bryr sig om att jag för 25 år sedan satt och skrev böcker om hur drakars eld fungerar, säger Johan Sjöberg.

Han tror att det finns en enkel anledning till att så många av de som jobbat med Äventyrsspel gjort samma resa som han.

– Jag skulle säga att i min generation fostrades en speciell kultur hos de många människor som var inne och jobbade eller frilansade för Target. Det finns många som tillhört det här gänger som sitter på höga poster, speciellt i spelbranschen.

Läs också: Fantasterna som utvecklar ett Warhammer-spel för att förverkliga sina drömmar

Vad betydde det för dig att få börja skriva rollspel redan när du var tolv år gammal?

– Det var allt att få den där chansen. Jag har ingen aning om vad jag pysslar med idag om jag inte lyckats bryta ned deras försvar. Då hade jag väl blivit advokat eller något annat tråkigt.

Target Games-grundaren Fredrik Malmberg stannade kvar länge i Paradox Entertainment. 2004 sålde företaget av datorspelsdivisionen till Paradox Interactive, de som idag utvecklar och ger ut spel i Stockholm, men behöll många av rättigheterna. I somras köpte han till sist själv loss alla rättigheter och varumärken till det egna företaget Cabinet Holdings.

Han är fortfarande delvis kvar i spelbranschen. Företaget äger och licensierar ut rättigheterna till bland annat Conan Barbaren, Mutant och Kult. Själv bor han i Kalifornien sedan många år tillbaka, men just nu håller han på att snickra på ett datorspel baserat på Mutant som ska utvecklas hemma i Sverige.

– Det är jättekul! Allihop är svenskar och de flesta av dem har vuxit upp med rollspelet, så det är verkligen tillbaka till rötterna för mig. Det är nästan surrealistiskt. Jag är tillbaka precis där jag var på 80-talet, säger Fredrik Malmberg.

Han konstaterar att många av dem som blivit nyckelpersoner i den svenska spelbranschen på ett eller annat sätt haft med Target Games och Paradox att göra. Själv är han mest nöjd med att se att flera de som han och kollegorna gav en chans visat att de förtjänade det.

– Det jag tittar tillbaka på med stolthet är att många gamla medarbetare fortfarande är kvar i branschen, på en högre nivå, mer framgångsrika och större än någonsin. Det vi gjorde då var att bryta ny mark för många av de här människorna, och de har faktiskt bevisat att vi gjorde rätt.