Allra längst bort på KTH:s stora campus ligger den institution som kort och gott kallas för Maskin. En institution med lång tradition. Här sitter Sara Ilstedt – hon är professor i produkt- och tjänstedesign. Men hon är inte ingenjör – hon är designer.

När vi ses på eftermiddagen är det tomt i korridorerna. Förklaringen är rätt uppenbar eftersom solen lyser utanför.

Färg och form och vackra föremål var det som lockade Sara Ilstedt till att studera industridesign på Konstfack. Men rätt snart började vägen slingra bort från den traditionella designerrollen.

Sara Ilstedt
Sara Ilstedt.

– Jag tyckte det var för lite diskussion kring design, om vilka signaler den sänder ut. Att produkter kommunicerar ett budskap. Men det fick jag ingen respons för då. Då var det ergonomi och funktion som var i fokus.

Så hon sökte sig vidare för att kunna fördjupa sig i hur design fungerar som kulturobjekt började skriva om design och såg att det utlystes en doktorandtjänst i människa-datorinteraktion. Hon sökte och till sin förvåning kom hon in.

– Det var som en tvärdisciplinär forskarskola. Sociologer, journalister, beteendevetare, teknikfolk – alla möjliga inriktningar samsades här.

Läs också: Internetstiftelsen skapar mötesplats för galna idéer – "varenda lampa ska vara uppkopplad"

Och för tolv år sedan doktorerade Sara Ilstedt som första industridesigner någonsin i Sverige.

Sedan dess har det handlat om tvärvetenskapliga samarbeten för hennes del. Nya sätt att se på teknik och utformningen av teknik har stått i centrum.

– Jag tycker det är jätteviktigt med tvärvetenskap. Min mission är att föra in designtänkande i forskarvärlden. Vi har så mycket att vinna på att samarbeta och det finns också mycket kunskap i teknikvärlden som designbranschen behöver när det gäller utvecklingen av hållbara produkter och tjänster, medan designern kommer in med användarperspektivet.

I flera år arbetade hon på Interaktiva Institutet och där var hon med och tog fram spelet Brainball, ett spel där spelarna styr en boll med hjärnan. Eller snarare genom att inte använda hjärnan – bara genom att vara mest avslappnad och passiv får man bollen att rulla mot den andra spelaren och vinner spelet. Fast då måste man alltså koppla bort just vinnarinstinkten först.

– Vi ville få med kroppen i det hela. Hade en datalog skapat spelet hade det troligen blivit en grafisk representation på en skärm. Och det är där som design kommer in som ett viktigt kunskapsområde för att kunna skapa materiella objekt – saker som är lockande. Saker som kan vara fascinerande, stimulera vår fantasi eller som provocerar.

Läs också: ”Design mycket mer än färg och form”

Ett annat projekt som öppnat upp för nya tankar initierades av Energimyndigheten som ville få hjälp med att få ner elanvändningen genom att öka medvetenheten

Så Sara Ilstedt och några andra forskare på Interaktiva institutet kopplades in och resultatet blev genomskinliga sladdar där elen visualiserades som vatten som rann, en blomlampa som slår ut bladen allt mer ju mer energi som förbrukas i hemmet och en klocka som visar energiförbrukningens rytm under dygnet.

– Det här var helt nya sätt att få oss att förstå vad elförbrukning är. När vi började så var energibranschen inte alls intresserad av det här sättet att använda design för att få ner vår elförbrukning – men i dag finns en massa olika projekt, säger hon.

Och det är på det här sättet som forskning ska fungera tycker Sara Ilstedt, den ska få oss att tänka på nya sätt och utmana det invanda.

– Designbranschen har ett otroligt inflytande över hur all teknik ser ut. Över interaktionen. Men ute på ett designkontor är ramarna begränsade – uppdraget ska slutföras på en viss tid och inom viss budget. Det finns väldigt lite utrymme för undersökning – inom forskningen kan vi ta ut svängarna mycket mer.

Och om det inte finns tid för det utanför forskningen – desto viktigare att studenterna får testa och undersöka under utbildningen.

– Då har de ändå med sig det i ryggen när de kommer ut i arbetslivet.

I dag har design vidgats och har inte bara stor betydelse för hur tekniken och produkterna utformas. Själva designprocessen har också spridits sig in till andra områden.

- Designmetodiken i sig är innovativ och används allt mer i innovativa processer, även sådana som i sig inte har med design att göra, säger Sara Ilstedt.

Läs också: Robotarna tar våra jobb – ska vi vara glada eller oroliga?

Det handlar också om väldigt mycket mer än att bara formge snygga mobiler. Hur ska exempelvis en hushållsrobot formges? Ska det vara en kvinna?

– I Japan, där man ju kommit väldigt långt med robotar, finns ingen genusdiskussion överhuvudtaget. Och det är ju ett rätt traditionellt samhälle så risken är att man förstärker och upprätthåller förlegade normer.

Det kan vara svårt att se och förhålla sig till normerna som reproduceras i nya produkter och ny teknik – men ofta överför man ändå det gamla sättet att tänka kring det. Exempelvis talar vi fortfarande om hästkrafter för att vi en gång tänkte på det som att hästarna satt i motorn.

Robotar är helt nytt för oss och kan upplevas som skrämmande när de rör sig och agerar på ett mänskligt sätt.

– För att vi ska känna oss trygga gör man dem gärna till kvinnor – för de upplevs som snälla. Och på så sätt förstärks den normen ytterligare.

Men är det inte också väldigt manipulativt att försöka dämpa vår rädsla genom att utforma robotar så de ser snälla ut?

– Allt är mer eller mindre manipulativt. Tydligt eller mindre tydligt. Jag tycker det är ganska fint när gamla människor i Japan slipper ta lugnande medicin för att vi skapat söta robotdjur åt dem som de kan klappa. Jag skulle gärna ha en sån själv, säger Sara Ilstedt.

Även när inte tillverkarna medvetet lägger in sådant som ska förmänskliga robotar så är vi duktiga på att göra det själva. Robotgräsklippare får ofta namn.

– Det finns undersökningar som visar att väldigt många människor sätter ögon på dem så att de ser ut som sådant som ska förmänskliga robotar. Det där sker inte så medvetet utan är mer känslostyrt och ligger djupare i oss, säger Sara Ilstedt.

Om du själv fick bestämma – vilket kön tycker du en robot som hjälper oss hemma ska ha?

– Det skulle vara problematiskt att reproducera könsrollerna och koda den kvinnligt. Men det skulle inte kännas särskilt kul att bara vända på det och göra den manlig. Så jag tycker den kan vara lite queer – med både maskulina och feminina delar. Gärna på ett lite humoristiskt sätt som får oss att fundera lite.

Robotar i all ära men det är inte de som upptar Sara Ilstedts tankar i första hand utan det är hållbarhet. Men den här gången handlar det inte om att ta fram produkter som när hon arbetade i energisparprojekten på Interactive Institute

– Jag tyckte det blev för mycket prylar och ville undersöka andra saker, som vilka drivkrafter det finns för människor att anamma en hållbar livsstil.

Så hon startade forskargruppen Green Leap som har just den utgångspunkten. Där förs design ihop med sådant som miljöforskning och beteendevetenskap.

Hur skulle it-området kunna bidra?

– Tyvärr verkar det fortfarande intresset vara ganska svalt. En kollega var på en it-konferens i USA och hållbarhet nämndes knappast – det är en icke-fråga, men det borde det inte vara. Inte minst de stora företagens serverhallar drar otroligt mycket energi, säger hon.

Ett annat problem är att teknikutveckligen går så fort att vi måste byta ut våra mobiler och datorer innan de är uttjänta.

– Samtidigt har it också en stor potential att effektivisera och bidra till ett hållbart samhälle. Och det finns sätt för it-branschen att bidra – om den låter solceller driva serverhallarna och använder sig mer av koncept som Fairphone där vi inte tvingas byta hela mobilen utan det räcker med enskilda delar. Det skulle innebära stora steg framåt.