– Det här en av de datorerna som hängt med och levt allra längst tack vare extremt hängivna fans. De har verkligen försökt kräma ut max ur hårdvaran. I boken kan man se vilka framsteg som gjorts med pixeltekniken om man jämför det som görs i dag jämfört med vad som gjordes då, berättar Klas Benjaminsson.
Förra året släppte han sin bok Masters of Pixel Art där han noggrant finkammade Amiga 500-scenen efter de bästa bilderna. I volym två, som finansieras via Kickstarter, har han riktat blicken mot den älskade folkdatorn Commodore 64 och andra åttabitarsdatorer.
– Jag ville inte blanda ihop Amigan och C64:an för att estetiken skiljer sig väldigt. C64-grafiken är blockig, pixlig och har bara 16 färger, medan Amiga 500 har bättre upplösning och många fler färger. Det är två skilda eror, även om de är sammankopplade, säger Klas Benjaminsson.
Läs också: Commodore 64 gör comeback – här är The 64
Han beskriver övergången från Commodore 64 till Amiga 500 som en brytpunkt mellan två eror.
– Båda är hemdatorer som var tillräckligt billiga för att ungdomar kunde ha råd att köpa dem, men man kan se att det är två rejält skilda discipliner både i grafik och prestanda, säger han.
Klas Benjaminssons första dator var en Commodore 64, men det var först när han fick en Amiga 500 som han började skapa sina egna konstverk. Pixelgrafiken på C64 har han plockat upp långt senare, och den är mer tekniskt avancerad.
Det finns många tekniska begränsningar, bland annat finns bara 16 färger att jobba med och inom varje ruta på åtta gånger åtta pixlar får man nöja sig med fyra av dem.
– Sedan finns det så klart hackare som hittat tekniska lösningar för att kringgå det, det är mer av ett tekniskt race på Commodore 64. Man måste kunna lite programmering för att kunna göra den mest avancerade grafiken, medan Amigans grafik ligger närmare dagens standard, säger Klas Benjaminsson.
Precis som i förra boken har Klas Benjaminsson blandat pixelkonstnärer som var verksamma på 80-talet med nyare förmågor. Scenen lever fortfarande vidare, och utvecklas hela tiden.
– På samma sätt som det finns olika ismer inom konsten finns det väldigt tydiga inriktningar inom pixelkonst. En del har en ren grafisk estetik och använder väldigt solida färger och har inga detaljer, andra kör med olika raster som gör mönster av pixlarna för att göra bilderna mjukare, säger Klas Benjaminsson.
I den nya volymen ingår, förutom Klas Benjaminsson själv, sex svenska konstnärer. Där finns bland annat pixelkonststjärnan och arkitekten James "Joe" Svärd, spelgrafikern Kenny "Louie64" Magnusson som jobbat på DICE och Joachim "The Sarge" Ljunggren som i dag är en av Sveriges främsta tv-grafiker.
Läs också: En Raspberry Pi Zero i en Game Boy blir den coolaste retro-spelkonsolen vi sett
Precis som många utvecklare inom spelbranschen började på Commodore 64 har plattformen också varit ett startskott för många grafiker och designers.
– I boken berättar många hur C64:an blivit grunden för en karriär inom film, grafisk design eller spelbranschen. Säkert 80 procent av dem har gått vidare inom sådana yrken, säger Klas Benjaminsson.
Han tror att mycket av charmen i Commodore 64 ligger i de tekniska begränsningarna. Med så få färger och pixlar på skärmen kan man lägga tid på motivet, och det är därför plattformen står sig stark än i dag.
– Det ger en slags harmoni att man har en bestämd miljö att jobba i, man slipper överväga val av färger och annat som är en del av processen i andra medium. Det är bara att göra det bästa man kan utifrån förutsättningarna, säger Klas Benjaminsson.
