Två avhuggna robothuvuden stå på hyllan, deras ögon är precis, som alltid, blanka och livlösa. Skalpen på den ena har plockats bort, så hjärnans kretskort ligger blottat.

Professor Mary-Anne Williams sitter vid skrivbordet mitt emot, under en rad med böcker om datavetenskap, om tyska filosofen Immanuel Kant, om logik och jämförande psykologi. Hon tittar ut genom glasspanelen, ut över Sydneys tekniska universitets, UTS, laboratorium för innovation och företagsforskning. Ett laboratorium som även går under namnet Magic Lab, som är fyllt av robotar i alla möjliga former och storlekar. Deras exoskelett i plast kommer i alla nyanser mellan beige och skinande vit.

Några av robotarna är rundögda och söta med färgade lampor för att lyfta fram deras funktioner. Andra är nakna och isärplockade och allt man ser är deras mekaniska inre. En robot har ett strypgrepp på en annan.

Williams hoppar upp från skrivbordet och skrattar.

– Jag är ledsen, men något fick PR2 att strypa en annan robot. Jag är säker på att de bara gjorde det för att fånga min uppmärksamhet, säger hon.

Läs också: Ta kontroll över robotar och drönare med Swift

Forskarnas påhitt har en poäng, och en som de varit upptagna med att få fram. För att robotar fullt ut ska förstå sin nytta, måste de fånga vår uppmärksamhet och vinna vår sympati anser Mary-Anne Williams. Men för att göra det, måste de först utveckla en ny form av intelligens.

Utvecklingen inom artificiell intelligens har fram tills nu fokuserat på problemlösning. Från att förstå och vinna i brädspelet Go till att hitta mönster och förutsäga dödlighet utifrån röntgenbilder. Artificiell intelligens har överträffat sig själv när det kommer till att hitta lösningar för komplicerade uppgifter.

Men om intelligenta system är något som ska existera tillsammans med människor i den fysiska världen krävs att de också har andra egenskaper.

– De behöver emotionell intelligens, ett system som innebär att de är medvetna om sig själva och förstår att de påverkar andra. Andra aktörer, andra människor, andra robotar och annan teknik som kan känna av dem. De behöver också social intelligens, att de kan interagera, samarbeta och övertala människor att hjälpa dem med saker de inte klarar av på egen hand, säger hon.

Ta till exempel något så enkelt som en robot som delar ut brev och som varje dag tar posten från kontoret till de olika mottagarna. Tekniken finns i dag säger hon till australienska CIO, men robotens beteende passar sig inte riktigt alltid.

– Roboten har ett brev till dig och den levererar brevet till din arbetsplats, men passerar förbi din plats eftersom du just då är borta och dricker kaffe med en kollega. Om det var en riktig person skulle det inte vara så lätt att förstå varför du inte fick brevet. Det är inte så vänligt. En robot kan lösa problemet, men har ingen emotionell intelligens – den beter sig som en klassisk psykopat.

På Sydney tekniska universitet har robotik funnits som forskningsområde sedan 2002. De första pionjärerna finns fortfarande kvar. Som Smokey, en byst av en robotisbjörn, som är programmerad att brusa upp så fort den ser färgen röd. Och den spelar bongotrummor. Namnet kommer sig inte av att den har vit päls eller så. Nej, den fick sitt namn efter att den börjat brinna för andra gången.

Att lägga till en social aspekt inom robotiken är däremot en ganska ny företeelse.

Läs också: 500 år efter Luthers reformation – nu är robotprästen här

– Sociala robotar kommer nå varenda industri. I hemmet, på arbetsplatsen. De är teknik disruptiv, som kommer att vara billig och göra allting. Sociala robotar är inte bara till för automatisk problemlösning, de har emotionell och social intelligens som gör att de kan samarbeta med människor på ett tryggt, sömlöst och behagligt sätt som förstärker den mänskliga upplevelsen, säger Mary-Anne Williams.

Det finns inget bättre sätt att testa hypotesen kring interaktion mellan människa och robot än genom att skicka ut roboten i verkligheten tycker hon. Förra året samarbetade den australienska banken Commonwealth bank of Australia med mäklarföretaget Stockland och det tekniska universitet för att ta reda på hur människor interagerade med robot i en säljsituation. I en workshop ska de utforska relationen som människor bygger med robotar i olika sammanhang. Vill man till exempel att roboten du har som assistent i hemmet känner dig på samma sätt som roboten du har med dig när du handlar?

– Du vill inte tillbringa hela ditt liv och dela med dig av dina preferenser till alla teknik. Vi måste hitta en balans mellan att hantera intrånget i privatlivet och samtidigt leverera en tjänst som efterfrågas som förbättrar upplevelsen i hemmet, som kund i en butik. Och när du är ute och rör dig på stan. Det finns robotar du bara träffar en gång, precis som människor. Du vill inte att de ska veta allt om dig, äger hon.

Om framtiden på något sätt liknar science fictionvärlden bild av robotsamhället, som I, Robot, kommer fysiska robotar en dag bo och arbeta bland oss. Att utveckla deras emotionella och sociala intelligens är därför nödvändigt. Där jobbar universitetet med ett flertal partner, som Cisco, Google och IBM. Men också den svenske filosofen och professorn i kognitionsvetenskap Peter Gärdenfors och Apple-grundaren Steve Wozniak.

Steve Wozniak
Steve Wozniak.

– Robotiken är den nya psykologin, det är den nya filosofin. Man kan inte göra den här typen av jobb utan en robot eftersom det krävs enormt mycket experimenterande för att få robotarna att interagera med människor, säger Mary-Anne Williams.

Läs också: Nu stegar samarbetsroboten in på företaget – är din it-avdelning redo?

Enligt henne är inte detta något som psykologer jobba med.

– Filosofer pratar om robotetik, men utan att faktiskt jobba med robotar och verkliga etiska dilemman kommer det bara vara abstrakta frågor. När du leker med verkliga robotar ändras dessa frågor dramatiskt och blir betydligt mer intressanta, säger hon.

Av George Nott, IDG News Service