Det handlar om så kallad hemlig dataavläsning och innebär att polisen får använda trojaner och liknande teknik för att kunna spana på kommunikation som sker krypterat. Utredningen tillsattes efter terrordåden i Paris 2015.

Lagen föreslås träda i kraft redan i januari 2019 och vara tidsbegränsad under fem år. Förslaget ska nu ut på remiss.

Läs också: Nya Mirai? Elakt virus skulle kunna sänka internet

– Det har skett en kraftig ökning av kryptering, en markant ökning på bara några år, dessutom är anonymiseringstjänster lätta att komma åt och därför är vår slutsats att det finns ett starkt behov av hemlig dataavläsning, sa regeringens utredare, lagman Petra Lundh under presskonferensen när utredningen offentliggjordes.

Enligt utredningen är mer än 90 procent av den avlyssnade internettrafiken krypterad – vilket i praktiken innebär att brottsbekämpande myndigheter bara kan läsa av mindre än 10 procent av den datakommunikation som får avlyssnas eller övervakas. I de andra nordiska länderna har hemlig dataavläsning också genomförts. Danmark var först när de införde en lag 2002.

Justitieminister Morgan Johansson (S):
– Det finns ett uppenbart starkt behov, inte bara när det gäller terroristbekämpning utan också när det gäller grov organiserad brottslighet. Vi måste hålla jämna steg med den tekniska utvecklingen.

Metoden är kontroversiell och bland annat har Advokatsamfundet varnat för integritetsriskerna.

– Det medför risker för den personliga integriteten och därför krävs tydliga regler, säger Petra Lundh. Men det är viktigt att påpeka att metoden bara får användas som riktad åtgärd till exempel mot en misstänkts mobiltelefon och vid brott med minimistraff på två år, i viss fall fyra år. Det handlar alltså inte om någon massavlyssning.

Utredningen är teknikneutral, påpekade Petra Lundh, men det kan antingen handla om mjukvara, så kallade trojaner, som placeras i utrustning eller hårdvara som kopplas till utrustningen.

När det gäller operatörernas roll i det här så säger utredningen att ”det ska vara en möjlighet och inte en skyldighet” att medverka, men att de ska kompenseras.