Android 1.0
Android 1.0

Begynnelsen
Android 1.0 såg dagens ljus för nästan exakt tio år sedan, i september 2008. Namnet var inte roligare än så. Den kreativa person som kom på temat med godsaker hade kanske inte anslutit till arbetsstyrkan än. Även om version 1.1 inofficiellt, enligt Wikipedia, kallades Petit Four.

Det säger sig självt att tekniken då var rätt grundläggande. Men mycket av mjukvaran känns igen, Gmail, Maps, Calender och Youtube. Alla var en del av operativsystemet. Till skillnad från i dag, då vi istället vant oss vid fristående appar.

Cupcake 
Sötsakerna träder in i historien i början av 2009. Vad hände med A och B då? Alpha- och Betaversionerna kan tänkas. Därav C. Användarna introduceras till en förfinad version av operativsystemet, framför allt gränssnittet och ett tangentbord i skärmen. En annan nyhet är ramverk för tredjepartsappar. En funktion som till slut öppnade dörren för plattformens första alternativ för videoinspelning.

Läs också: 17 smarta sätt att använda din avlagda Android-telefon

Donut
Donut.

Donut
Hösten 2009 rullade Donut ut från Google-fabriken. I och med denna version löstes några stora brister i systemet, som möjligheten att anpassa sig till olika skärmstorlekar. En nödvändig egenskap har det visat sig i efterhand. De öppnade också upp för stöd från så kallade CDMA-nät, en amerikansk motsvarighet till GSM.

Eclair
Den franskaste av alla bakelser fick ge namn åt nästa generations operativsystem. Eller ja, nästa generation – det hade faktiskt bara gått sex veckor sedan Donut. Nu når operativsystem för första gången den breda allmänheten. Det kan Google tacka Motorola Droid och Verizon för som körde igång en massiv kampanj.

Mest påtagliga förändringen var röstguiden i karttjänsten som säger exakt när man ska svänga. Och realtidsinformation om trafikläget. Då helt nya verktyg för användarna. Nu så vanligt förekommande att vi knappt tänker på dem.

Eclair var också starten på det ”heliga krig” Steve Jobs drog igång mot Google. Han gillade inte att konkurrenten snodde idéen ”zoom-nypet”, ni vet när man nyper ihop eller drar isär fingrarna för att förminska/förstora en bild.

Froyo.
Froyo.

Froyo
Google hade tydligen eld i baken 2009, 2010. Bara fyra månader efter Eclair dök nästa version upp. Vi hälsade Froyo välkommen till Androidfamiljen (Froyo är för er som inte vet en förkortning för frozen yogurt, en något hälsosammare alternativ till glass – sägs det).

Denna gång rörde det sig främst om uppdateringar under huven. Men för användarna kom ändå några nyheter: den numera standardiserade dockan i nederkant på startsidan samt en första version av röstassistenten. Eller ja, den hade väl mycket lite med dagens teknik att göra. Men kunde göra anteckningar och komma åt vissa funktioner med rösten.

Vid denna tid var Flash ännu inte ett av internets mest hatade program utan tvärtom en nödvändighet för att surfa på nätet utan svarta luckor över allt. Froyo lanserades med Flashstöd till Androids webbläsare, något som konkurrenten Apple vägrade redan då.

Android 2.3 Gingerbread
Gingerbread.

Gingerbread
Här är första gången operativsystemet började så en visuell identitet. Den supergröna lilla maskoten har varit med från start. Men nu började färgen gå igen genom hela plattformen. Svart och grönt blev Androids färger, ett första steg mot en egen unik design.

Honeycomb.
Honeycomb.

Honeycomb
2011 visade sig vara ett märkligt år i Androids historia. Version 3.0 lanserades enbart för surfplatta samtidigt som Motorola Xoom. Och fortsatte så vara genom hela livscykeln.

Detta var också året då användargränssnittet förändrades dramatiskt. Det grönsvarta temat ersattes med en slags rymdliknande holografisk design. Tanken var att ta till vara hela skärmen. Konceptet blev inte långlivat men vissa detaljer har hängt kvar och utgör grunden till det operativsystem vi ser i dag. Inte minst en av de första skärmknapparna.

Läs också: Så ska Google vinna det stora slaget om företagen

Ice Cream Sandwich
Ice Cream Sandwich.

Ice Cream Sandwich
Glass-versionen blev den bro som återförenade surfplattar och telefonen. Liksom föregångaren lanserades den 2011, i oktober. Designen skulle vara densamma oavsett enhet.

Visuellt försvann delar av den rymdinspirerade designen, man behöll vissa färgval och kärnfunktioner. Som skrämknapparna och det kortliknande system för att gå mellan appar som tagit fram. Svajp-funktionen blev mer framträdande för att ta sig runt. Samtidigt inleddes en långsam resa mot standardiserade designramverk.

Jelly Bean
Version 4.0 såg starten på en händelserik period för Android. Jelly Bean byggde vidare på det mer moderna gränssnitt som Ice Cream Sandwich la grunden för. Framför blev operativsystemet mer användarvänligt, även för genomsnittsanvändaren.

Här presenterades Google Now, användarna fick tillgång till interaktiva notiser (notifications), ett utbyggt system för röstsökning och ett mer avancerat system för att presentera sökresultat.

En funktion som däremot tyst lämnade scenen är widgets på den låsta skärmen. Och ingen har väl direkt saknat den.

Kitkat
Kitkat

Kitkat
Bort är de mörka dagarna! In med färg och flärd! Ljusare bakgrunder och mer neutrala färger för att framhäva vissa delar. En modernare version för en modern användare.

Här såg vi för första gången tjänsten Ok, Google. Dock fungerade bara hands-freefunktionen om skärmen inte var låst samt att man befann sig på startsidan eller i en Google-app. Men allt kan ju inte vara perfekt från början.

Lollipop.
Lollipop.

Lollipop
För att hålla användarna nöjda och ligga i framkant måste man hålla sin produkt uppdaterad. Lollipop såg en rejäl sådan uppdatering och påminner mycket om det operativsystem vi har i dag, designen kallas Material Design standard och gick igen över hela plattformen, appar och Google-produkter.

Det kort-baserade konceptet blev en av grundbultarna i användargränssnittet. Något som påverkade utseendet på allt från notiser till nyligen använda appar. En rad nya funktioner lanserades också, inte minst helt bättre fungerande version av Ok, Google.

Marshmallow

Marshmallow
Så här efterhand gav tillförde Marshmallow inte så mycket nytt till Android-användarna. I mångt och mycket är det mer en version 5.2 än 6.0. Men Google verkade ha som ambition att släppa en ny version av operativsystemet varje år, lite som när Apple och Samsung lanserar nya telefoner. Och då krävs ett nytt nummer.

Mest värt att uppmärksamma är nya skärmsökfunktionen Now on tap. Ett verktyg som analytiker inte riktigt utnyttjades på rätt sätt. Verktyget blev inte långvarigt och pensionerades redan året därpå.

Läs också: Bugg i Samsung-app – tycks skicka iväg foton slumpmässigt

Nougat.
Nougat.

Nougat
Året har nu blivit 2016 och lanseringen öppnade dörren för en inbyggd split-screen mode (delad skärm). Med följde också ett nytt system för att organisera notiser (notifications) samt möjligheten att på ett enkelt sätt hoppa mellan appar, ett slag tab-genväg.

Men framför äntrade Google Assistant scenen. Och icke att förglömma, Googles första egna telefon Pixel.

Oreo
Förra årets upplaga av operativsystemet blev versionen då Google lyckades nå målet att sammankoppla Android och Chrome OS, vilket förbättrade användarens upplevelse Androidappar på Chromebook. De släppte och den första Androidversionen av Project Treble, ett verktyg för hårdvarutillverkare tänkt att underlätta deras möjlighet att uppdatera mjukvaran.

Pie
Därmed har vi kommit fram till dags datum, med någon dag extra. I måndags avslöjades nästa version av Android – Pie. Först rullas den ut till Pixel-telefonerna och senare i höst till övriga tillverkare. Systemet har bland annat en uppdaterad inbyggd launcher, ett nytt gränssnitt för multitasking samt ett nytt sätt att navigera med gester. Nyfikna på ytterligare detaljer kan ni med fördel ta del vad våra vänner på M3 skrivit om Pie.