”Jag har svårt att se popmusik som någonting som man kan äga eller ha tillstånd till. När jag sitter hemma och gör musik tänker jag inte på copyright-lagar och advokater.”
Uttalandet är Håkan Hellströms. Han hade återigen anklagats för en låtstöld. Den gången handlade det om Andrew Lloyd Webbers ”Pie Jesu” som hade vissa likheter med Hellströms ”När jag ser framåt”. Den gången darrade skivbolaget på manschetten och drog in låten.
Nu finns det nya skäl att darra för varje ny upphovsman. Upphovsmännen har nämligen segrat.
Som rapporterats har parlamentet i Strasbourg nu röstat igenom EU:s förslag till upphovsrättsreform. Förändringarna innebär bland annat att mellanhänder har att tillse att inget upphovsrättsligt skyddat material sprids via dess tjänster. I praktiken sker detta genom algoritmiska filter. Vill du som upphovsman ladda upp en ny låt som väldigt mycket påminner om ”Quem te viu, quem te vê” eller kanske än mer pikant – en film från avslutningen av prins Carl Philip och prinsessan Sofias bröllop – så finns risken att Youtube säger nej.
”Deirdres Samba” med Cornelis Vreeswijk må svänga friskt, men den påminner ju mycket om sin brasilianska förlaga. Och ligger inte fenomenale Anders Neglins arrangemang av ”Joyful, Joyful” nära Mervyn Warrens arrangemang till ”En värsting till Syster 2”? I Cornelis fall hade han möjligen stulit melodin, medan det är mer osannolikt i Neglins ärende. Det intressanta efter avgörandet i Strasbourg är att ett algoritmiskt filter mycket väl kunde stoppat båda uppladdningarna.
Läs också: Googles robotkompositör har släppt sin första låt och den är inte så bra
Är det då inte rätt att stoppa detta och gå på EU:s linje? Nej, därför att syftet med upphovsrätten är att stimulera skapandet av nya verk, och det kan finnas rimlig anledning att tillåta uppladdningen. All användning av upphovsrättsligt material förtjänar nämligen inte skydd. All användning skall inte heller upphovsmän eller upphovsrättsinnehavare få ersättning för. Vad som är tillåtet varierar från land till land.
Dessutom är viss användning och förändring av gamla verk tillåten. Vilket i sig är ett måste för att kunna skapa nya verk. För att tala med Frank Zappa: ”All the good music has already been written by people with wigs and stuff.”
När det gäller andra typer av verkskategorier är problemen ännu större. Det finns ett begränsat antal sätt att skriva programkoden som producerar ”hello world”. Nu kanske någon anför att den korta kodraden saknar verkshöjd. Förvisso, men väldigt mycket kommer stoppas av Githubs kommande algoritmiska filter ändå, för att Github måste vara på säkra sidan och kommer jämföra befintliga verk (datorprogram) med kommande uppladdningar. Det är så att säga enda sättet att undvika ansvar för plattformen i den kommande lagstiftningen.
Så låt oss återvända till pudelns kärna: en algoritm kan inte avgöra huruvida en låt är lik en annan. Det finns alltför många variabler den inte tar hänsyn till. Ren ackordföljd, harmoni är inte tillräckligt för att fälla ett sånt avgörande eftersom musik är ett utnyttjande av en finit mängd harmoniserande toner. Det är som att låta en algoritm avgöra om en kortlek med 24 kort i är globalt unik, trots att det bara finns 24! (matematisk ”!”) permutationer.
All kultur bygger på det som kommit innan. Vi har den skala och de tonarter vi har. Frank Zappa var det förra århundradets kanske mest inflytelserike och definitivt intellektuelle kompositör av modern "klassisk" musik och hans kommentar är på pricken.
Upphovsrätten är i dag hanterad av människor som inte förstår musik som styrs av lobbyister vars enda intresse är att "skydda" existerande verk. Vilket de inte gör eftersom ny musik skapar nyfikenhet. Vi hör någonting och rör oss bakåt, till influenserna. Vi börjar i modern ”garagerock” och slutar i bluesens urfäder. Ny musik säljer gammal musik. Stöld är inte stöld. Det är influenser. Och influenserna är det som skapar vår framtid och medvetenhet om vårt ursprung.
Läs också: GDPR: Här är allt du behöver veta om EU:s nya dataskyddsregler
Det här torde över tid vara ett problem även för befintliga upphovsrättsinnehavare, då legitimiteten i lagstiftningen kommer att vara svår att upprätthålla. En inte uppladdad spelning är också en spelning, men världen har blivit lite fattigare. För Europa skapar EU en gigantisk konkurrensnackdel.
Emanuel Karlsten, som själv var på plats i Strasbourg för omröstningen, har i en underhållande krönika publicerad hos Breakit anfört att ledamöterna tycks ovetande om vad de egentligen röstat om. Det finns dock ett betydligt värre alternativ: att ledamöterna förstått vad de röstat om.
Det har i vissa kretsar noterats att upphovsrättslobbyisterna kraftigt skruvat upp tonläget efter sommarens nesliga förlust. Samtidigt har motkrafterna inte någon gemensam samlande kraft på samma sätt, utan utgörs huvudsakligen av gräsrötter som oroat sig över Internets framtid och ett och annat multinationellt företag med rötter i Silicon Valley. Det finns dock inget europeiskt EFF som samlar en slags oberoende röst som kan stå emot upphovsrättskrafterna.
Såsom varandes Stockholmare överlever jag utan nästa låt från Håkan på Youtube, men hotar ni min Cornelis, då osäkrar jag pennan. Upphovsrättsorganisationer, ni har nu lobbat fram en lösning värdig Pyrrhus. En sådan här seger till och ni är förlorade. Grattis.
Mikael Pawlo
Vd, Red Flag
