En tämligen varm novemberkväll år 2002 höll jag ett anförande på drygt en timme om fri programvara och öppen källkod på Svenska föreningen för Upphovsrätt ("SFU"). Många av SFU:s medlemmar håller huvudsakligen på med klassiska verkskategorier såsom musikaliska och litterära verk och konstverk. Föreningens nye sekreterare Daniel Westman försöker bredda föreningen och skapa nya kontaktytor. Därför hade jag engagerats för föredraget. Med anledning av medlemmarnas bakgrund inledde jag med att förklara hur skyddet för datorprogram är uppbyggt och hur licensieringen traditionellt brukar gå till. Därefter berättade jag om de nya typerna av datorprogramlicenser såsom GNU GPL, Apache Server License och BSD-licenserna.

Under presentationen kom nästan inga kommentarer vilket förvånade mig något. Efter presentationen bröt dock en hetsig diskussion ut som pågick en dryg timme. Personligen tycker jag att det är roligt med debatt och särskilt när den förs av insatta. Flera av de uttalanden som gjordes under debatten förbryllande mig dock mycket.

En av Sveriges mest prominenta upphovsrättsexperter inledde med att dödförkla fri programvara och menade att det är väl ingen som kan vara intresserad av att det "skvätts omkring" massor av okontrollerad kod på nätet. Han sade också att detta högst var ett fenomen på marginalen. Jag bad honom - kanske lite väl fräckt och uppstudsigt - att försöka skicka e-post till mig utan att använda fri programvara. Såväl domännamnssystemet och funktionerna för att vidaredistribuera e-post bygger nämligen på fri programvara. En annan medlem i SFU förklarade välvilligt att fri programvara är ett fenomen som existerar och att majoriteten av världens webbservrar körs på fri programvara. Hans kommentarer verkade dock få litet fäste.

Snart gav sig nämligen en annan av De Prominenta in i debatten. Han menade att fri programvara skulle förstöra marknaden och sade:
-Mer konkurrens ger sämre verk!

Denna - utifrån klassisk konkurrensteori - smått fantastiska slutsats bemötte jag endast med att avmätt - och återigen möjligen väl vanvördigt - säga att mer konkurrens ofta leder till bättre och mer prisvärda produkter. Till viss del kan man möjligen förstöra marknaden om det helt saknas incitament för nyskapande, men det är ju knappast det som händer. Det finns incitamentsstrukturer även inom utvecklingen av fri programvara, en del baserade på ekonomiska incitament, en del baserade på andra faktorer, såsom strävan efter andras aktning, självkänsla och varumärkesbyggande. Det som trots allt kan hända när nya fenomen, såsom fri programvara, introduceras på marknaden är att gamla strukturer förändras och att vissa befintliga aktörer som inte tillräckligt snabbt anpassar sig till den nya situationen slås ut.

Skeptikerna till fri programvara samlades i det läger jag valt att kalla De Prominenta. De Prominenta har lagstiftarens öra och är tveklöst Sveriges främsta upphovsrättare. De Prominenta var tämligen oförstående inför de nya fenomenen och ville inte ens acceptera att de existerade som "fenomen" utan endast att sträcka sig till att fri programvara kan vara en kul grej på marginalen som kanske några tonåringar kan tycka vara roligt. I samma argumentationslinje fanns slutsatser om att Linus Torvalds idag måste svära över sitt beslut att släppa koden till Linux. Det senare bemöttes av den ende programmeraren på plats som mycket underhållande berättade om en alternativt scenario för Torvalds som misslyckad proprietär programmerare och någorlunda framgångsrik Nokia-utvecklare. De Prominenta verkade dock inte helt övertygade om detta utan såg skapande utan direkt ekonomiskt incitament som någonting såväl barnsligt som lönlöst.

Jag var tämligen frustrerad efter seminariet och funderade på om jag lagt upp det hela fel på något sätt. Jag kontaktade försiktigtvis den fria programvarans fader Richard M Stallman som kommenterade mina upplevelser väldigt träffande:
- We all get these stupid questions, based on insuperable ignorance. When people say that people won't write free software, it's like saying airplanes won't fly. Their ideology blinds them to the facts.

Jag hade även en kontakt med professor Lawrence Lessig, som skrivit mycket om datorprogrammens egenskaper. Lessig sammanfattade mina upplevelser på detta kärnfulla sätt:

- Age and ignorance and unfortunately they go together.

När jag blev inbjuden till SFU för att tala hade jag svårt att tro att åhörarna skulle ha så stort utbyte av mitt föredrag på grund av dess starka tyngdpunkt på just frågorna kring datorprogramlicenser. Det visade sig dock att tröskeln för att förklara fri programvara är betydligt högre än bara licensfrågorna. Kännedomen om den fria programvarans för- och nackdelar samt genomslag är väldigt illa spridd. Jag brukar själv säga att jag inte är religiöst övertygad om den fria programvarans förträfflighet och jag är alltid skeptisk alltför stor tro på nya fenomen oavsett om de heter push, Linux eller den nya ekonomin. Att helt förneka den fria programvaran som ett nytt fenomen är dock lika galet som att säga att den är lösningen på alla världens problem.

Det som SFU:s sekreterare Daniel Westman åstadkommer genom att försöka föryngra SFU och föra in nya tendenser i föreningen är viktigt och mycket beundransvärt. Som en kollega noterade bör man inte heller dra alla medlemmar i SFU över en kam. Det finns många insiktsfulla i SFU och det bör även sägas att få slår De Prominenta på fingrarna när det gäller upphovsrätt i allmänhet. Till viss del tror jag dessutom att Lessig har fel. Frågan om förståelse för fri programvara är inte bara en åldersfråga. Den som läste Computer Swedens ledarsida för bara ett par år sedan kunde mötas av ungefär samma brist på insikt som presenterades av De Prominenta på SFU. Detta trots att Computer Swedens redaktörer är en väsenligt yngre skara än De Prominenta. Computer Swedens över tiden ökade insikter har lett till en mer nyanserad rapportering och ökad bevakning kring exempelvis Linux.

Samma sak bör inträffa även på lagstiftarens nivå, det vill säga bland De Prominenta. Det är inte bara De Prominentas fel att insikterna inte kommer till dem snabbare. Även om jag personligen inte kan skryta med att undanhålla mig fräcka och uppstudsiga kommentarer i dessa sammanhang är det nog främst en ödmjuk relation mellan utvecklare av fri programvara och De Prominenta som behövs framöver.

Jag inser att du som är programmerare och läser detta vill ägna dig åt att programmera, men om du berättar för SFU:s medlemmar hur fri programvara fungerar, kan de bättre förstå och ta hänsyn till dina synpunkter. Kanske kan vi då få en regulatorisk miljö som tar hänsyn till den fria programvarans villkor när upphovsrättslagen förändras under 2003. Det skulle kunna vara katastrofalt för den svenska utvecklingen av fri programvara om lagstiftaren agerade utifrån utgångspunkten av Linux inte finns.

Relaterade länkar:
Svenska föreningen för Upphovsrätt.
Free Software Foundation
Microsoft gläntar på källkoden

Fler krönikor av Pawlo gällande öppen källkod: