För sex veckor sedan tog den amerikanske 21-åringen Brandon Vedas sitt liv. Han gjorde det genom att medvetet blanda stora mängder receptbelagd medicin med alkohol. Under hela förloppet var han inloggad i ett chattrum och uppkopplad med sin webbkamera. Kompisarna i chatten kunde se honom bli allt mer drogad, men gjorde ändå ingenting för att hjälpa honom. Några av dem uppmuntrade honom till och med att ta mer droger. Att läsa loggarna från chatten är både tragiskt och skrämmande och visar tydligt att de flesta inte förstod vad som hände, innan det var för sent (läs mer i separat artikel).

""Spelar ett spel""
World Internet Institute är ett oberoende forskningsinstitut. De bedriver samhälls- och beteendevetenskaplig forskning med fokus på Internet. Forskningschef Olle Findahl menar att internetanvändare har svårt att tolka situationer som uppstår i exempelvis chattar.
- Många som deltar i chattar är antingen anonyma eller låtsas vara någon de inte är. Vi spelar ett spel. Följden av det blir att internetanvändare inte tror på varandra. Om någon hotar att ta sitt liv, räknar man knappast med att det är på riktigt.

Sajtägare har ett stort ansvar
Men det som finns i verkligheten finns också på nätet. Självmord är inget undantag, inte heller på svenska webbsajter.

På webben finns allt från engelskspråkiga diskussionsforum som exempelvis alt.suicide.methods till privata sajter upplagda av människor som har eller har haft tankar på självmord, och communitys där grupper om självmord skapats av användarna.

- Alla som lägger upp chattar, sajter och communitys där självmord diskuteras har ett otroligt stort ansvar, säger Danuta Wasserman, professor i psykiatri och suicidologi och chef för NASP, Nationellt centrum för suicidforskning och prevention av psykisk ohälsa.

Självmordsgrupper på svensk sajt
Svenska Skunk är en communitysajt med ungdomar som målgrupp. På sajten kan medlemmarna lägga upp egna grupper. En sökning bland grupperna på ordet självmord ger drygt femtio träffar. Exempel på grupper är ""Självmord idag"", ""Självmordsbenägna"" och ""Självmordstankar"".

I gruppen ""SjälvMord"" på Skunk finns bland annat följande inlägg, från signaturen någån:
""grejen är den att jag börjar bli smått desperat i jakten på en metod som garanterat funkar (har försökt 7 gånger,4 olika sätt, men misslyckats varenda gång) jag vill inget annat än att få dö,men hur???? är mycket tacksam över all ""hjälp"" jag kan få vad gäller tips""

- Det här är ett växande problem. Vår erfarenhet är att många av de unga människor som söker information och deltar i chattar eller liknande aktiviteter på nätet ofta har dåliga sociala nätverk. När de exempelvis frågar efter metoder att ta sina liv, handlar det om rop på hjälp. I det läget är det svar de får livsviktigt, eftersom de i många fall inte har någon annanstans att vända sig, säger Danuta Wasserman.

Litar på användarna
Skunk ägs av Spray. På Spray hänvisar man i första hand till vad som är lagligt eller inte.
- Vi använder lagen som riktlinje för vad som får och inte får finnas på våra sidor. De rent moraliska gränsdragningarna är svåra att göra, säger Fredrik Pallin, ansvarig för Sprays medierelationer.

Spray hävdar att de inte har någon möjlighet att kontrollera alla grupper som skapas. Istället litar de till att användarna anmäler olämpligt innehåll.
- Vi har ingen kontrollfunktion på vilka grupper som skapas på Skunk, utan agerar om användarna säger till. Främst har det handlat om rasism och anorexi. Ingen har hittills anmält någon grupp som handlar om självmord, säger Fredrik Pallin. Men han tillägger också att organisationer som arbetar med ungdomar med problem borde bli bättre på att använda nätet.

Strategier saknas?
- De som arbetar aktivt med frågor som rör ungdomar, exempelvis självmord, borde surfa runt på communitys som Skunk. Det är ju här ungdomarna finns. Jag tror att många av dessa organisationer och myndigheter ofta är bra på att ta emot ungdomarna när de kommer till mottagningen. Däremot saknar man strategier för hur man ska arbeta med nätet, säger Fredrik Pallin.

Danuta Wasserman kände inte till att just Skunk innehåller grupper om självmord, men uppmanar Spray att ta kontakt med NASP för att diskutera den problematik som finns. Och på Spray håller de ansvariga med:
- Vi är intresserade av alla idéer som kan hjälpa till att göra nätet bättre, säger Fredrik Pallin.

Inte bara dåligt med nätet
Danuta Wasserman ser även fördelar med Internet och på NASP arbetar de just nu med att ta fram en informationssajt för ungdomar.
- Internet kan vara positivt på så sätt att ungdomar som bär på de här funderingarna får prata av sig. Men som sagt, det helt avgörande är vilket svar de får. Ett dåligt svar kan vara förödande, säger hon.

Olle Findahl vid World Internet Institute påpekar att sajter som handlar om självmord även kan vara ett positivt inslag på webben.
- Det finns många hjälpsajter för människor med självmordstankar, så kallade Life Lines. Och det finns exempel på att sådana sajter verkligen har hjälpt till att rädda människor som tänkt ta sitt liv, säger han.

Läs också artikeln ""Brandon tog sitt liv på Internet"".

Fakta

NASP (Nationellt centrum för suicidforskning och prevention av psykisk ohälsa) grundades 1994 och är statens och Stockholms läns landstings centrala expertenhet inom självmords-
forskning.

Centret är knutet till Världshälso-organisationen, WHO.

Verksamheten delas in i fyra huvudområden: forskning och utveckling, epidemiologisk bevakning, information och undervisning.