Det stora problemet med mjukvarupatent är att patent skyddar idéer och tekniska innovationer och inte ett specifikt utförande. Datorprogram skyddas idag av upphovsrätt, vilket innebär att man kan skapa två datorprogram som utför samma funktion utan att det andra datorprogrammet utgör intrång i upphovsrätten till det första. Det nya EU-direktivet skulle harmonisera de nationella domstolarnas tolkning av vad som är patenterbart och inte när det gäller datorprogram. Så långt är allt bra.

Det som ministerrådet nyligen röstat om kan emellertid i praktiken innebära ett utökat område för patenterbarhet. Det kan innebära att det går att patentera rena datorprogram som inte är en del av det som vi idag kallar för en uppfinning. Den som får patent på ett datorprogram kan sålunda kräva att den som skapar datorprogram nummer två som utför samma uppgift måste betala en licensavgift. Det innebär ökade kostnader för utvecklarna: för att kontrollera att nya program inte utgör intrång i andra patent, för att patentskydda egna uppfinningar, för att erlägga licensavgifter. Den samhälleliga nyttan av mjukvarupatent är emellertid begränsad och kommer knappast att leda till ett ökat antal innovationer på datorprogramsmarknaden.

Förening för en fri informationsinfrastruktur, FFII, formulerar sig något mer propagandistiskt på sin webbplats:
"Så alldeles bortsett från de allvarliga ekonomiska konsekvenserna som mjukvarupatentet skulle innebära om det blev verklighet, så är det dessutom en fråga om yttrandefrihet för programmerare."

Låter det allvarligt och som en viktig valfråga? Socialdemokraterna tar saken med ro. Att partiet drivit frågan om mjukvarupatent i Bryssel och därför blivit hårt kritiserat på nätet bekymrar inte pressekreteraren.

"Vi har svårt att se att utvecklingen av program inklusive fri programvara skulle påverkas negativt av det här direktivet, det handlar inte om att tillföra något nytt utan att skapa tydligare gränser med utgångspunkt i en praxis som sedan många år är vägledande i Sverige och övriga Europa", säger Svante Hådell, internationell pressekreterare på näringsdepartementet till Computer Sweden den 2 juni 2004.

På nätet gror missnöjet med den här inställningen. Piratbyrån har lanserat vad de kallar "Piratmyndigheten". Piratmyndighetens "rösttips" är två överkryssade logotyper för moderaterna och socialdemokraterna, vars representanter i ministerrådet röstat för ökade möjligheter till patenterbarhet av datorprogram.

Så vem skall man rösta på om man tycker att detta är viktigt? Privatpersonen Martin Olsson har på egen hand undersökt respektive kandidats inställning till patenterbarhet av datorprogram. Olsson är frustrerad över resultatet och skriver:

"I allmänhet tycker jag dock det är mycket skrämmande att endast 13 av de 38 tillfrågade kandidaterna lyckades producera ett vettigt svar och jag anser att detta är en ren demokratifråga. Kandidaterna bör anstränga sig för att klargöra sina åsikter och bakomliggande argument, vad skall vi annars basera våra röster på? Utseende eller tärningskast?"

Det är lätt att förstå Martin Olssons frustration. Samtidigt bör ett så pass viktigt val som det som arrangeras den 13 juni handla om betydligt mer än en enda fråga. Jag tänker inte på den perssonska skrämselpropagandan kring tjänstedirektivet, utan om vad respektive kandidat vill med Europa och varför. I brist på en europavision kan jag dock förstå folks ointresse för valet och frustration över kandidaterna.

Det är kanske dags att protestera genom att missnöjesrösta med Piratbyrån? Heta namn i sammanhanget är miljöpartiets Carl Schlyter och folkpartiets Olle Schmidt. Om de har tur i spel eller är särskilt snygga vet jag inte. Men de kan frågan om mjukvarupatent. Och röstar nej.

Av Mikael Pawlo