Carl-Ivar Bergman var med nästan från allra första början. Jag mötte honom för några år sedan i hans blommande villaträdgård i Bromma: en gänglig yngling på 74 år som först hävdade att han inte kom ihåg någonting och sedan berättade minnen i över en timme:
- Jag blev intresserad av datorer redan på Chalmers, där min professor Stig Ekelöf talade om dem. Så kom jag till Stockholm 1949 och arbetade med analogimaskiner några år på Foa. När min chef Erik Stemme kom hem från USA 1951 med skisser och idéer följde jag med honom till gamla Teknis på Drottninggatan 89. Då stod Bark ännu och tuggade men nu började vi bygget på en riktig, rörbestyckad maskin. Stemme var chefskonstruktör och jag hans närmaste man, berättade Carl-Ivar.
Han ingick alltså inte i den skara som skickades på stipendieresor till USA 1947 utan handplockades direkt av Stemme på Foa, där de tillsammans på något vis lyckats förse analogmaskinen Freda (Foas och robotvapenbyråns elektriska diffrentialanalysator) med ett digitalt trumminne!
- Själv var jag i Cambridge och Liverpool och där fanns en väldig entusiasm i kontakterna. De lyssnade till och med på mina föredrag med intresse och det fanns en väldig kollegial öppenhet, en anda där alla hjälptes åt och till och med bytte grejor med varandra.
Williamsminnet rivs ut
Besk fick från starten ett Williamsminne från England, en uppsättning av 40 katodstrålerör där infomationen lagrades som små ljuspunkter, vilka kunde avläsas via ett tunt metallraster framför skärmen. Men det räckte inte till:
- Erik Stemme gav mig en tidsfrist på ett par veckor och vi började riva ut och kapa koaxialkablar. När det såg som jävligast ut kom Stemme och sa "Herre Gud, det ser ut som tarmar som runnit ur ett kadaver". Ferrit-ringarna var bara 2 mm stora och det gick åt hundratusentals. Vi anlitade en skara hemmafruar som satt hemma och sydde matriser. Vi behövde 40 stycken, för det skulle klara 40 bitar på en gång, och alla ferritringarna fungerade utom en position. Den lyckades vi klippa ut och ersätta, minns Carl-Ivar Bergman.
Hemliga körningar
Besk invigdes den 1 april 1954 och räknade statistik åt Televerket, väderprognoser åt SMHI, vingprofiler åt Saabs Lansen och vägprofiler åt Vägverket.
På nätterna körde FRA dekryptering av inspelad radiotrafik, men det var hemligt, så hemligt att körjournalerna fortfarande är hemligstämplade.
Lika hemliga är de delar av det svenska atombombsprogrammet som kördes i Besk, men till de flesta sådana bearbetningar användes den lilla Beskkopian Smil i Lund.
Saab och Asea var de första industrierna som upptäckte möjligheterna med Besk men annars dröjde det innan andra industrier kom igång.
Carl-Ivar Bergmans anekdot om SKF är belysande:
- De hälsade på uppe hos oss, en passant, och berättade att de hade problem att räkna hyperboliska ekvationer för rullager. Vi gjorde en algoritm, bad dem om parametrar och gjorde en körning som täckte halva deras sortiment. Stemme skickade dem tabellerna men ingen hörde av sig.
- Det är en snygg uppställning, sa de när Stemme ringde.
- Har ni kontrollerat siffrorna, frågade han.
Det hade de inte, de trodde att det bara var en uppställning. När de räknat en timme ringde de och begärde ett möte redan dagen därpå!
Utskriften flaskhalsen
På bilden av Besk skymtar tre elektriska IBM-skrivmaskiner.
De var en trång flaskhals. Siwert Forslund arbetade på Flygförvaltningen som hyrde Besk i treminuterspass för prestandaberäkningar av flygplansprojekt.
Så här berättar han i ett brev:
- När jag kört mina tre minuter hade jag fått en hålremsa som jag sedan satte i en IBM-skrivmaskin som knattrade fram 15 tecken i sekunden. Det brukade ta mig tre fyra timmar at få fram resultatet av en körning
Carl-Ivar Bergman minns också att skrivmaskinerna brukade stanna oförklarligt någon gång i halvtimmen och släppa ifrån sig ett par kugghjul som trillade ut. Men IBM hade en servicestyrka till hands och efter några år hade de lärt sig att skruva ihop riktigt stabila maskiner.
- Vi körde dygnet runt. Två timmars service och 22 timmar effektiv tid och det fanns perioder när jag knappast sov på flera dygn. Men vi debiterade 1 000 kronor i timmen, så maskinen var snabbt intjänad och gav staten en hygglig förtjänst. Men vi fick nej till att bygga ännu en dator så 1956 gick de flesta av oss över till Åtvidaberg, som bytte namn till Facit. Där byggde vi ett tiotal Facit EDB, som var en modernare och delvis transistoriserad Besk, berättar Carl-Ivar Bergman.
Men det är en annan historia.
Av Pär Rittsel, seniorreporter på Computer Sweden.
Artikeln finns i tidningen ComputerSweden nummer 132 för 2004.
Här kan du prenumerera på tidningen.
Fyra unga män skickades sommaren 1947 till USA som "teknikspioner" i den korta fredsperioden mellan andra världskriget och det kalla kriget.
I arkiven kan man fortfarande läsa hur IVA-chefen Edy Velander sållade fram dem. Påfallande är att de redan börjat jobba inom försvaret eller andra nyckelområden:
Erik Stemme (född 1921) civilingenjör från Chalmers med toppbetyg, anställd på Foas radioavdelning.
Carl-Erik Fröberg (1918) fil mag från Lund, anlitad av Flygförvaltningen för att räkna bombtabeller. Med tiden blev han professor i Lund.
Göran Kjellberg (1920) fil kand från Stockholms högskola, anställd vid försvarsstaben och LME, studerade matte och teoretisk atomfysik i Paris på ett franskt stipendium.
Gösta Neovius (1921) civilingenjör från KTH, forskar under professor Torben Laurent där, "byggt en elektrisk räknemaskin för specialändamål".
Året därpå kom även Arne Lindberger (1923) över, en mekanikingenjör från KTH som arbetat med differentialanalysatorn och räknat projektilbanor i Oslo.
I USA hamnade Fröberg och Stemme hos John von Neumann i Princeton, där IAS-datorn blev en förebild för Besk.
Kjellberg och Neovius kom till veteranen Howard Aiken i Harvard.
Lindberger reste via Cambridge i England till IBMs forskningslabb i New York. Han anställdes flera år senare på svenska IBM.
Under några månader 1954 betraktades Besk som världens snabbaste dator, mycket tack vare Erik Stemmes finurliga aritmetiska enhet. Normalfarten var 25 000 additioner i sekunden.
1957 slog matematikern Hans Risel ett nytt världsrekord med Besk genom att få fram ett 969 siffrors primtal.
Det slogs först efter tre år av en IBM 7090.
I dag närmar vi oss en miljon siffror.