Den senaste tidens framflyttningar i positioner mot fildelare har nog inte undkommit någon, men är det effektiv propaganda eller tandlöst agerande?
Låt mig för ett ögonblick ställa mig på "lagens" sida och belysa Thomas Bodströms senaste utlåtande därifrån.
Igår gav han sig in i debatten med andemeningen att polisen inte ska jaga tonåringar som fildelar och piratkopierar film och musik för eget bruk.
I praktiken tolkas detta som att det är fritt fram för alla tonåringar att kopiera film och musik utan att riskera några bittra efterföljder. Och Magnus Mårtensson, jurist på branschorganet Ifpi, säger att han litar på svenskarnas goda omdöme när lagen är i kraft - när det då blir tydligt att denna typ av nedladdning och fildelning är olaglig.
Men människor är redan vana vid att fildela. Sedan många år. Riskerar nedladdaren heller inga efterföljder så har jag inga större förhoppningar om att fildelningen minskar efter sommaren.
Motiveringen är att man vill komma åt dem som tjänar grova pengar på att fildela.
Nu är fildelning ett ämne fyllt av gråzoner, det finns flera positiva effekter av fildelning och det innebär inte i samtliga fall en förlust hos ett företag när någon laddar ner. Men fortfarande finns många som nöjer sig med en mp3:a, struntar i att se filmen på bio eftersom man redan har sett den på svensktextad hembränd dvd, och fortfarande nöjer sig många med en dyr piratkopia av ett program istället för att köpa en billigare version som i många fall skulle räcka lika långt.
Var drar man då gränsen? Vid 20 år, enligt Bodström. Fläskigaste studentrabatten hittills! Kommer de före detta tonåringarna sluta fildela därefter? Inte heller här jag några förhoppningar om att fildelningen ska sluta.
Många fildelare vet ju inte ens att det i nuläget är ok att ladda ner musik och film, medan det sedan länge är olagligt att ladda ner upphovsrättsligt skyddade program! Allt material samsas ju i samma gränssnitt och nätet gör ingen skillnad i vad det är för material som laddas ner eller delas.
Vad Bodström behöver göra, om han verkligen vill komma tillrätta med fildelningen, är att statuera exempel. Inte som Antipiratbyrån gjorde mot Bahnhof, ett företag - utan mot dem som fildelar. Även om det för den enskilde inte kommer leda till några stora efterföljder i jämförelse med storpiraterna, tror jag att vetskapen om att det inte är ok att ladda ner vad som helst från nätet och vetskapen om att polisen faktiskt agerar även mot mindre pirater, kan få vem som helst att tänka till en extra gång innan man laddar ner senaste Kent-plattan. Då är man medveten om att man tar en risk. De signalerna får man inte idag.
Vore jag Bodström, skulle jag sätta ner foten och se till att skicka signaler som visar att piratkopiering är riskfyllt även för småpirater.
Men vi bor i byråkratins Sverige. Magnus Mårtensson på Ifpi svarar i Aftonbladet:
- Först måste vi utvärdera hur den nya lagen påverkar den illegala verksamheten.
Om jag ville så skulle jag kunna vara pirat länge till, gissar jag.
Av Björn Olsberg, chefredaktör för Studio