Och det låter så otroligt idylliskt, eller hur? Att dag in och dag ut få utlopp för sina idéer och kreativa kunskaper i en miljö där nöjet står i centrum. Det är dock ett jobb, ett yrke med deadlines som måste hållas, sena nätter och hundgöra, hundgöra samt ännu mer hundgöra. De där parkbänkarna, träden och papperskorgarna i San Andreas dyker inte upp av sig själva.

Vad krävs egentligen för att komma in i branschen? Och vad kommer branschen att kräva av dig? Player1 har talat med svenska spelutvecklare och lärare på spelutbildningar runt om i landet för att ge dig råd om vad du bör tänka på, och vad som väntar dig.

Tre skrån
Allt tar sin början med ett brinnande spelintresse. Ett brinnande spelintresse och en vilja att skapa något eget som andra spelare kan förtrollas av. Högtflygande planer förvisso, men innerst inne i varje hoppfull framtida spelutvecklare döljer sig en Kojima eller Miyamoto. För att ta ned fötterna på jorden en stund bör man fundera på var man ska börja.

För att dra en generalisering kan en spelstudio delas in i tre läger: Grafiker, programmerare och speldesigners. Har du någonsin sett ett spels eftertexter vet du förstås att det inte är riktigt så enkelt. Beroende på ett projekts, och en studios, storlek kan varje avdelning ha underavdelningar som specialiserar sig på olika saker.

Generaliseringen gäller även de flesta spelutbildningar som finns. Utbildningarna i sig lär ut grunderna inom varje område för att studenterna sedan själva ska kunna välja specialisering. Vill man enbart ägna sig åt karaktärsanimering bör man starta som grafiker, och är programmering av spelmotorer det enda man tänker på, ligger en karriär som programmerare närmast till hands.

Estetiskt och teoretiskt
Grafiker har hand om hela den visuella biten av ett spel. Allt vi ser, alla 3D-modeller, texturer eller animationer är en grafikers hantverk. Branschstandard för de grafiska avdelningarna är numera Maya. Ett stort och komplext verktyg där 3D-modellering, rendering, animering och färgläggning ingår. Inget program man lär sig över en dag med manualen i knäet. Enligt Oscar Carlén på Dice innebär detta många kul uppgifter, men även andra mindre roliga uppdrag.
- Alla objekt måste ha en eller flera kollisionsmodeller och kulissversioner för att fungera i spelet. Att bygga dessa är tråkiga moment eftersom det inte ger synliga resultat i spelet, berättar han.

Ett estetiskt sinnelag är dock grunden varje grafiker måste kunna stå på. Vad många spelutbildningar trycker på är personer som först och främst kan framställa en snabb och bra skiss. Givetvis behövs det ingen spelutvecklingsutbildning för att lära någon att teckna.
- Skola eller inte, många är mer eller mindre självlärda på grund av det brinnande intresset. Visst kan man gå en kurs i Maya eller 3D-studio men i slutänden är det den konstnärliga förmågan som räknas. En vanlig konstskola kan vara minst lika användbar som en utbildning som riktar sig speciellt mot spelutveckling, förklarar Robert Petersson, före detta anställd på spelföretaget Grin.

En programmerares arbete har en mera teoretisk utgångspunkt. Utan flytande kunskap i programmeringsspråk som C++ och matematiska färdigheter är man så gott som förlamad. Arbetsuppgifterna består till största delen av att lösa tankenötter för att ge spelet liv och rörelse, samt att bygga (eller kanske snarare skriva) ramen och verktygen för att fylla densamma. Texten som de skriver in har en matematisk logik och länkar ihop allt som ska finnas i spelet.
- Programmerarnas uppgifter kan skilja sig väldigt mycket inom spelbranschen beroende på intresse och kunskap. Problemlösning är nog den faktor som binder samman dessa olika typer av programmering, vare sig man programmerar motor, shaders, AI eller själva spelsystemet. Vanligt bland programmerare är, till skillnad från grafiker, en högskoleutbildning, förklarar Robert Pettersson.

En över dem alla
Speldesigners är i teorin de som kommer på hela spelet, hur det ska spelas, hur det ska se ut och sedan måste förmedla det till resten av teamet på bästa vis.
- Om någonting saknas i spelet så måste speldesignern veta vad som är fel. Det kan vara allt från att spelet inte är tillräckligt roligt att spela, till att det är för svårt i vissa situationer, förtydligar Robert.

Ganska naivt skulle man kunna påstå att personer med något sämre tekniska färdigheter, fortfarande kan sitta på ett spelföretag och komma på idéer. Riktigt så enkelt är det förstås inte. En speldesigner måste också veta vad ha egentligen kan begära av sina programmerare och grafiker. Något som blir ganska svårt om man själv inte har åtminstone grundläggande kunskaper inom deras respektive områden.

Utan en bra kommunikation och ett pedagogiskt handlag kan man nästan kasta in handduken. Kan man inte förklara idén för dem man arbetar med, kommer de i sin tur inte göra ett bra arbete när idén ska bli spel. Att erhålla titeln som speldesigner på ett företag är inte heller något som nödvändigtvis kommer på beställning, berättar Mats Persson, lärare på SOFE i Karlshamn.
- Idébiten på ett företag kan vara väldigt fastmurad, menar han eftersom de största utvecklarna har sina stora producenter de litar blint på. Behöver de illustrationer hyr de helt enkelt in illustratörer utifrån. Vad man kan göra är att ta till sig från andra företag. Man skaffar sig något att göra under några år, som grafiker eller programmerare, och försöker dra lärdom av branschen. Sedan kan man försöka hitta en entreprenör som faktiskt är galen nog att satsa på nya idéer.

Jobbet
Det är inte bara förkunskaperna som är krävande. Oavsett om man söker sig till en spelstudio, med en avslutad utbildning eller år av självstudier från källaren bakom sig, är det en slitsam bransch som kan ge dagdrömmare en obehaglig kalldusch av verklighet. Mats Persson tror att företagen inte alltid vet exakt vad de är ute efter. Platsannonser utomlands kan vara väldigt specifika när de söker fler level designers, eller texturgrafiker. I Sverige är dock övergripande kunskaper till stor fördel. En högskoleutbildning garanterar heller ingen plats hos en spelutvecklare.
- Det spelar egentligen ingen roll om man har högskolepoäng. De flesta spelföretag i Sverige går på arbetsprover. Har du ett brinnande intresse för spel som du kan visa upp med en schysst portfolio är det givetvis en fördel. De kanske söker en 3D-grafiker som kan Maya, men ser de att man även kan animera lite och kanske även scripta själv, kan man få förtur. Relationen mellan skola och näringsliv är inte heller så bra ännu. Nya utbildningar och skolor dyker upp och många ser nog fortfarande ned på spelutbildningar lite. Därför borde man inte ha inställningen att enbart tjäna in sina 80 högskolepoäng och omedelbart kunna börja jobba efteråt. Vi på skolan, berättar Mats, vet vilka hårda krav som ställs inom branschen och försöker tidigt förbereda våra studenter på det. Vi brukar fråga dem som kommer hit på intervju varför de är här och vill jobba med spel. Många tycker ”att spel är kul” eller att ”3D-modellering är kul” med bilden av att det är ett glassigt yrke. I grund och botten är det ett hantverksjobb, där det handlar om att dagligen ta fram material under tidspress. Arbetsuppgifterna är inte alltid speciellt glamorösa heller.

Har man satt ribban högt för sig själv, kanske rentav har ambitionen att få jobb på ett japanskt spelhus, är situationen annorlunda. Många japanska speldesigners har ingen regelrätt spelutvecklingsutbildning, utan en högre universitetsskolning. Oscar Carlén berättar hur situationen för arbetssökande på Dice ser ut.
- Kraven varierar väldigt mycket beroende på vilken tjänst man söker. På Dice har vi en relativt hög utbildningsnivå med många universitetsutbildade, främst bland programmerare och i ledningsgruppen. Men som jag uppfattar det så är utbildning inte speciellt viktigt när man söker jobb på svenska företag. Erfarenhet, talang och personlighet är det första man tittar efter. Spelutveckling är ett lagarbete och det är viktigt att komplettera och inspirera sina medarbetare. Ett motiverat, välsmort och glatt team är A och O för att kunna producera toppspel. Sökande från spelutbildningar har ofta fått tid att sätta sig in i programmen och fått en grundförståelse för hur spelutveckling fungerar. De har hunnit bygga upp en bredare portfölj som givetvis kan väga tungt vid en gallring. I vissa fall kan dock självlärda sökande vara ett bättre val än utbildade då det i denna bransch krävs en stor förmåga att själv hitta innovativa lösningar på problem.

Robert Pettersson delar Oscars uppfattning. Personkemi går definitivt före tidigare utbildning.
- Nu vet jag inte hur mycket detta vägs in på de olika spelföretagen, men du kan få min personliga uppfattning. Jag skulle anställa en person som framför allt funkar att jobba med. Om vi sen kollar på kompetens så skulle jag anställa den som är bäst, oavsett skola eller meriter.

Morgondagens bransch
Sven-Erik Fredrikssen från skolan Playground Squad i Falun håller med om att spelutveckling inte alltid är en dans på rosor. Det är inte alla gånger man helt enkelt har kontroll över vad man kommer att få arbeta med.
- Det händer ofta att ett spel är ett beställningsarbete från en publisher. Hela spelkonceptet har redan tagits fram, och allt utvecklaren har kvar att göra är att framställa ett fungerande spel. Någon annan har alltså bestämt vad som ska göras, hur det ska se ut, och tidsramen är då väldigt liten, förklarar Sven-Erik. Kraven på noggrann planering är hårda, och kan gå ned på individnivå. Det gäller att inte pilla för länge med varje liten detalj.

- Visst älskar jag mitt jobb och skulle inte vilja syssla med något annat, men det finns en hel del saker som jag saknar. Till exempel skulle det vara kul att träffa mer nya människor. Projekten är ofta långa och påfrestande. Det är inte heller speciellt roligt att speltesta en halvfärdig version som är fylld med buggar, berättar Oscar Carlén.
I slutänden är det mesta upp till dig ändå, hur stora kunskaper inom en programvara eller ett programmeringsspråk du än kan tänkas besitta. Hur stor din passion, motivation och vilja är att vara med och skapa något med en grupp likasinnade. Oavsett om du kanske själv är den som faktiskt får äran eller ej. Det är en hård bransch där tidspress och monotona arbetsuppgifter är vardagsmat. När arbetet är färdigt, alla bitar sitter på plats och spelet kommer färdigtryckt och förpackat är dock arbetet äntligen mödan värt. Enligt Oscar Carlén är det också i den ständigt progressiva spelbranschen som framtiden ligger.

- Om man ser framåt tycker jag att det är ett av de mest spännande yrken som finns i dagens samhälle. Spelen kommer att få en mycket större roll än filmen har idag. Branschen är fortfarande i sin vagga och under det kommande århundradet kommer vi att få se fantastiska framsteg. I och med The Matrix och Sagan om Ringen har filmen så långt den kan. Nu är det dags för spelen att ta över spiran.

Av Kasper Nowakowski

Artikeln finns i tidningen Player1 nummer 12.
Här kan du prenumerera på tidningen.