För några år sedan var det inte svårt att få tag i hembrända programkort för några hundralappar som gjorde att du kunde få in kodade betalkanaler gratis i din digitalbox. Med lite kunskaper och rätt hård- och mjukvara kunde du bränna programkort hemma på kammaren. Efter flera års kamp, där både pirater och leverantörer kämpade för att ligga steget före, vann till slut leverantörerna. De nya krypteringssystemen, i kombination med nya säkrare kort, satte stopp för piratkorten. Men inte för alla pirater …

Samma kort till flera boxar

Även om det i dagsläget handlar om betydligt färre personer än tidigare finns det fortfarande några som tittar på tv utan att betala för sig. Den nya piratlösningen kallas cardsharing och innebär att ett programkort delas mellan flera mottagare, via nätverk eller direktkommunikation (trådlöst eller med kabel). Idén kan tyckas både smart och praktisk, men det innebär naturligtvis ett stort hot för tjänsteleverantörerna och ett brott mot det avtal du tecknar som abonnent.

Den enkla, och i sammanhanget mest oskyldiga varianten, är att använda en lösning där du replikerar ditt eget programkort (ofta trådlöst via radio) till ytterligare ett eller flera fysiska kort i hushållet. Dessa får sedan boxen att tro att det är originalkortet som sitter i samtliga mottagare. På så sätt kan du titta på dina betalkanaler i mer än ett rum, utan extrakort som kostar pengar. Men det innebär även att du bryter mot leverantörens avtal, vilket kan få konsekvenser. Dessutom kostar det en ordentlig slant att köpa en splitterlösning, och det är långt ifrån säkert att det fungerar med just din box. Sist men inte minst måste du ha ett gäng digitalboxar, vilket leverantörerna brukar bjuda på om du binder upp dig på ett tvillingabonnemang. I slutänden kanske det kostar mer än det smakar.

Den andra varianten, som är betydligt krångligare och som leverantörerna på alla sätt och vis försöker stoppa, är användare som olagligt delar ett abonnemang mellan olika hushåll. Lösningen fungerar så att den användare som har originalkortet sitter med en server som levererar koder på beställning från klienterna. När en kanal ska dekrypteras handlar det inte om en enstaka kod som ska överföras, mottagaren måste ha kontinuerlig kontakt med servern för att bilden inte ska försvinna. Om personen som har originalkortet får för sig att släcka ned servern, eller om servern hänger sig när han eller hon är borta över helgen, blir det svart i rutan. Ingenting för dig som prioriterar tillförlitlighet alltså.

En bredbandsuppkoppling på 0,5 Mbit klarar att leverera koder till mellan tio och tolv användare, men det finns de som fixar upp emot 200 användare mot snabba utländska servrar, dock med ganska dålig och hackande bild som resultat.

När vi ställer en blygsam fråga inom ämnet i ett populärt forum på nätet och efterlyser någon som anonymt vill ge sin syn på card­sharing, möts vi av flera personer som med aggressiv ton och fula smileys uppmanar oss att hålla oss borta. De misstänker förmodligen att vi är utsända av Viasat eller Canal Digital. Flera personer skriver uttryckligen att de inte vill att vi ska skriva om cardsharing. Till sist får vi dock kontakt med ett par personer som är villiga att ge sin bild av fenomenet, ur tv-piratens synvinkel. Dock efter att våra inlägg först har redigerats och därefter helt tagits bort.

Höga priser och dåligt utbud driver piraterna

– Orsaken till att en del håller på med card­sharing är leverantörernas prissättning, hanteringen av abonnenter, programutbudet och tillgängligheten, menar en person som kallar sig "Radiopiraten".
– När man använder kortdelning slipper man långa avtalstider och får tillgång till kanaler som annars inte är tillgängliga där man bor.

"Radiopiraten" kör med en Linuxbaserad digitalbox och han berättar att det kräver en hel del kunskaper för att få det att fungera.
– Konfigureringen av boxen tar tid och kräver mycket surfande på olika forum för att hitta nycklar och konfigurationer av olika slag. Det är så det är, och såvida du inte har en kompis som redan kan allt, är det ett nödvändigt ont, berättar han.

När det gäller cardsharing via internet är Linuxbaserade mottagare som Dreambox populära. I teorin skulle det emellertid kunna fun­gera lika bra med en htpc i Windowsmiljö. Det stora hotet för tillverkarna är om det börjar dyka upp programvaror som gör cardsharing enklare för användaren än det är i dagsläget.

"Vi spårar upp dem och stoppar dem"

När vi kontaktar digital-tv-levererantörerna märker vi att en del håller en mycket hård linje när det gäller cardsharing.
– Vi är medvetna om att denna dyra, tekniskt komplicerade, instabila och opålitliga teknik existerar. Vi vet vilka som utnyttjar den, spårar upp dem och försöker stoppa dem, säger Bert Willborg, informationschef på Viasat.

Canal Digital formulerar sig i lite mjukare ordalag, men ser naturligtvis också delning av programkort som ett allvarligt problem.
– Båda typerna av cardsharing (i hemmet och via internet) existerar och kan bli ett växande problem om det blir enklare för kunderna att använda, vilket skulle vara ett hot mot programbolag och branschen, säger Patrik Hofbauer, VD för Canal Digital. Samtidigt framhäver Magnus Värmå, som är utvecklingschef hos samma leverantör, att det är en ganska liten skara användare som sysslar med cardsharing och att leverantörernas åtgärder för att stoppa gratistittandet den sista tiden varit mycket lyckade.

Även om antalet tv-pirater har minskat markant i och med att det har blivit svårare att gratistitta ligger inte tillverkare och leverantörer av hårdvara och tjänster på latsidan. Intresseorganisationen STOP (Scandinavian TV-Organisations Against Piracy), som bland annat består av de stora digital-tv-leverantörerna, Stim, SVT och TV4, jobbar aktivt med att komma runt problemet och hitta vägar för att komma åt piraterna. STOP arbetar även för bättre och effektivare lagstiftning, men tills dess fortsätter kampen mellan leverantörer och tv-pirater med nya säkerhetslösningar. Förhoppningsvis föder den intensiva utforskningen av teknikkunniga personer från bägge sidor något konstruktivt och positivt för oss vanliga tv-tittare i slutändan.


Så mycket kostar extrakorten

Samtliga leverantörer har insett att många abonnenter har behov av att kunna se digital-tv i flera rum. Därför erbjuder de flesta möjligheten att utöka standardabonnemanget med extrakort. Nedan får du ett hum om vad det kostar hos några vanliga leverantörer om du vill kunna se dina betalkanaler i ytterligare två rum. Därutöver behöver du fler boxar, något du vanligtvis kan få gratis om du binder upp dig på en abonnemangsperiod.

Boxer
Med boxer kostar det 3 747 kronor extra per år om du tecknar ett tvillingabonnemang samt ytterligare ett grundabonnemang. Om du klarar dig med de fria kanalerna samt Disney Channel, Nickelodeon och Animal Planet i ett av rummen, kommer du betydligt billigare undan med en extra årskostna d på 1 912 kronor. Mer information: www.boxer.se

Canal Digital
Familjepaketet som omfattar ytterligare två apparater i hemmet kostar 1 920 kronor per år. Vill du dessutom kunna se Canal Plus-utbudet hamnar kostnaden på 4 320 kronor extra. Mer information: www.canaldigital.se

Viasat
Om du har guldpaketet och vill kunna se hela utbudet på ytterligare två apparater blir extrakostnaden 1 776 kronor per år (99 kronor per månad för tvillingkortet, och 49 kronor extra för ett trillingkort). Mer information: www.viasat.se

Comhem
Nöjer du dig med lite sämre kvalitet kostar det ingenting extra eftersom omkring tolv kanaler skickas ut analogt till samtliga tv-jack i hushållet. Vill du ha digital-tv i ytterligare två rum får du teckna två extra vanliga abonnemang. Stora paketet ("Large") kostar 7 176 kronor extra per år (299 kr/mån x två rum). Comhem planerar att lansera syskonabonnemang framöver. Mer information: www.comhem.se


Vad säger lagen?

I maj 2000 kom lagen om förbud beträffande viss avkodningsutrustning (2000:171), som bland annat gör det olagligt att yrkesmässigt hantera piratutrustning. Sverige har dock betydligt mildare lagstiftning på området jämfört med våra nordiska grannländer, men intresseorganisationen STOP lobbar för fullt för att åtgärda detta. Framför allt gäller detta användningen av piratkort.
De kort som delas ut av distributörerna är endast avsedda att användas i en digitalbox hemma hos abonnenten, något som du som användare också godkänner när du skriver på abonnemangsavtalet. Cardsharing i alla former är därför ett avtalsbrott och kan leda till skadeståndsskyldighet. Tar du emot koder via nätet, utan att tjäna pengar på det, gör du dig däremot inte skyldig till något brott, eftersom du inte har skrivit på något avtal.
Eftersom cardsharing ännu inte har prövats i svensk domstol är det i dagsläget ganska osäkert hur lagarna kommer att tillämpas i sammanhanget. Flera andra lagar än den ovannämnda kan komma att användas.


Leverantörerna vann kortstriden

Viasats krypteringssystem Videoguard (NDS) som kom 2004 visade sig vara en hård nöt för piraterna, ännu har ingen lyckats knäcka skyddet. Ett tag körde några kanaler, bland annat TV3 och ZTV, på det äldre krypteringssystemet, men numera har även dessa kanaler flyttats över till Videoguard.

I januari 2005 slutade piratkorten till Canal Digitals sändningar att fungera, de gamla osäkra korten har bytts ut mot säkrare varianter. Dessutom knyter leverantören numera korten till boxarna.

Tidigare fanns det piratkort som fungerade till Boxer, som använder Viaccess-kryptering. Men sedan 2004 är det inte möjligt att använda piratkort till deras utbud.

Comhem gick över till Conax-systemet (samma som Canal Digital använder idag) redan 2003. Sedan dess är det mörkt i rutan för användare med egenhändigt brända kort.

Av Mikael Lindkvist

Artikeln publicerades ursprungligen i M3 nummer 4/2006.