– Det är svårt att hitta något liknande i dag. Demoscenen var hela vår värld, och ingen utanför förstod sig på den, säger Daniel Hansson, som är en av personerna bakom synthen Sidstation men en gång i tiden var känd som Matrix från demogruppen Zone 45.
Demoscenen är en datorsubkultur som hade sin storhetstid någon gång mellan slutet av 80-talet till början av 90-talet, som hade sitt ursprung i den kultur som knäckte kopieringsskydd till spel.
De personer som tog bort kopieringsskyddet lade ofta till en liten hälsning innan spelet startade. Till en början var det bara en kort text men med tiden blev de mer och mer avancerade med musik och grafiska effekter, för att till slut bryta sig loss och bli egna program.
Ett intro från den knäckta versionen av Amigaspelet
Dynamite Dux.
Den konstform som utvecklades utifrån detta kom att kallas för demon och målet med dessa var att skapa så avancerade program som möjligt med den begränsade hårdvaran i maskinen. Avancerad programmering kombinerades med grafik och musik för att pressa datorerna till dess gräns.
Kring dessa demon började det växa fram en scen av utövare. Demoskaparna slog sig samman i grupper, då det behövdes flera olika talanger för att skapa ett demo. En vanlig sammansättning var att gruppen bestod av minst en grafiker, en musiker och en programmerare.
Centralt i kulturen var tävlingarna som arrangerades regelbundet på så kallade demopartyn. Det var sammankomster där grupperna kunde visa upp sina alster, och samtidigt låta dem tävla mot de andra gruppernas demon.
Redstar från demogruppen Logic, som till vardags går under namnet Simon Leijnse, ser en viktig anledning till varför människor lockades till demoscenen.
– Alla verkar överens om att det hela gick ut på de sociala kontakterna. Vi bytte program via brev och träffades på stora partyn där man också tävlade mot varandra. Det fanns något roligt i det, säger Simon Leijnse.
De första demona skapades till de gamla 8-bitarsdatorerna som Commodore 64, Spectrum och Apple 2 men när 16-bitarsdatorerna Amiga och Atari dök upp utvecklades det flitigt med demon även till dem. Genom historien har demon kommit till i stort sett alla plattformar som funnits.
En sökning på CSDB, en databas över demoscenen på Commodore 64, ger nästan 1500 träffar på svenskar som varit aktiva på Commodore 64-scenen.
Simon var främst grafiker när det begav sig, även om han även programmerade lite, och Commodore 64 var maskinen som han föredrog.
– För mig började det hela med att vi bytte disketter via brev. Jag fick kontakt med folk i hela världen och bland dessa disketter som jag fick ingick det även demon, och med tiden började jag tröttna på spelen.
Simon blev intresserad av att själv skapa, och blev med tiden grafiker mycket på grund av att det inte fanns någon annan som ville syssla med grafik. Han var då i 16-årsåldern.
Daniel Hansson gick vidare från demoskapandet och blev det som många drömde om, spelprogrammerare. Det fanns en utbredd uppfattning om att var man bara tillräckligt bra på att göra demon hade man en plats i spelbranschen, men Daniel tror inte att det var särskilt många som faktiskt lyckades förverkliga den drömmen.
– Många fick mer grepp om verkligheten ju äldre de blev. Helt plötsligt hade man flickvän, bostadsrätt och jobb och däremellan försvann visionen. Men flera av de skickligaste inom spelbranschen har ändå en bakgrund i demoscenen.
Trots detta hade de flesta självklart användning av de kunskaper som de fick från demoskapandet. Simon Leijnse lärde sig teckna och har under perioder försörjt sig som serietecknare och illustratör. Daniel Hansson arbetade ett tag för Digital Illusions samt Disney som spelutvecklare men tröttnade ganska snart på den strikta och otacksamma miljön.
– Det tråkiga med spel är att de är dagsflugor och folk förstår inte hur mycket jobb som ligger bakom. Med demon var det annorlunda. Folk kommer fortfarande ihåg de bästa produktionerna, menar Daniel.
Daniel Hansson driver i dag ett företag som ger ut Sidstation, en synth som bygger på den ljudkretsen Sid som satt i Commodore 64. Sidstation var till en början ett hobbyprojekt som hade mycket med den gamla scenen att göra och de planerade att sälja 12 enheter för att täcka sina egna kostnader. Men när informationen om produkten väl kom ut på nätet blev de överrösta med mail.
Sidstation, den moderna synten som skapar sitt ljud med hjälp av ljudkretsen från Commodore 64.
Demoscenen är inte död, men är i dag inte alls lika aktiv som den en gång var. Med hjälp av moderna utvecklingsverktyg och uppåt 25 års erfarenhet av maskinerna blir de också mer avancerade än någonsin tidigare.
– Den stora skillnaden på demopartyn i dag är ju såklart att alla är äldre. Det har också tillkommit några tävlingar och människor är mer öppna mot varandra. Tidigare höll man gärna saker hemligt, förklarar Simon.
Intressant nog har det också kommit till nya generationer under tidens gång, särskilt bland de som gör remixar av gammal datormusik. Det är något som förmodligen har mycket med intresset för retro-datorer.
Missa inte webb-tv-sändningen med Logics demo New Gold Dream.
Det finns flertalet arkiv fulla med demon, både gamla och nya. För att köra dem på en modern dator brukar det fungera att använda en emulator. Tänk dock på att demona utnyttjar hårdvaran så mycket som går varför en så kompatibel emulator som möjligt är ett måste.
Emulators unlimited har en uppsjö olika emulatorer.
Scene.org samt Pouët är två av de större samlingarna av demon till de flesta plattformar.
