Försvarets Radioanstalt växte fram i en annan tid. Året var 1942 och runt om oss rasade för andra gången på kort tid ett världskrig. Tanken var att på ett effektivt sätt kunna skaffa underrättelse om utländska makter genom signalspaning, vilket i praktiken betydde radiosignalspaning mot Tyskland och Sovjet.

När nu FRA vill utöka sina spaningsmöjligheter mot även trafik som går över IP lyckas man tillsammans med försvarsminister Mikael Odenberg tyvärr kasta bort möjligheten till att slagkraftig signalspaning i den värld där känslig information numera finns – i våra fibertrådar.

Att FRA även fortsättningsvis ska kunna insamla information för bearbetning i det nya landskapet är helt rimligt.

Men att man inte vågar tala klarspråk väcker människors skepsis.

FRA kommer inte, enligt en samlad expertskara, att kunna begränsa sitt insamlande till enbart utrikes trafik. Och istället för att konstatera det som ett faktum har man snärjt in sig i luddiga formuleringar och luddiga löften som inte kommer att kunna infrias.

Spelar det egentligen då någon roll om svenskars kommunikation råkar slinka med i FRAs signalspaning mot utländska intressen? Givetvis.

Spanandet mot de egna medborgarna har sprängkraft i flera led. Dels är det mot medborgarna oerhört enkelt att måla upp skräckscenarier om ett storebrorssamhälle där staten ser varje steg du tar. Även om det inte är ansatsen i lagförslaget är det så lätt att skapa framtidsvisioner som de flesta som reagerar instinktivt mot ett sådant samhälle.

Här har Odenberg inte på ett trovärdigt sätt lyckats övertyga oss om motsatsen.

Men även internpolitiskt är denna nya möjlighet kontroversiell. Traditionellt är spaning på den egna befolkningen något som är polismakten förunnat.

Att Säpo inlett en kampanj för att undergräva förslaget är inte vidare överraskande, och även denna fråga hade kunnat hanteras smidigare.

I måndags beslutade sig socialdemokraterna för att inte stödja det nya lagförslaget och tillsammans med vänsterpartiet och miljöpartiet kan man då via en så kallad minoritetsbordläggning skjuta fram beslutet ett år.

I den storm som har växt fram kring detta lagförslag är det förmodligen bra med en förlängd betänketid. Men med en ärligare retorik hade lagförslaget kunnat klubbas igenom tidigare än så.