Konsulternas epok

Att läsa informationsbehandling i Lund i skarven mellan 1960- och 1970-tal var inget självklart val för Kjell Ulmfeldt som hade tänkt bli läkare. Men han ville bättra på sin matte och lockades av ämnet informationsbehandling och så blev det fyra betyg i numerisk analys under professor Karl-Erik Fröberg.
– Jag kom ut 1972 och då fanns knappast några jobb. Vi var 300 som sökte alla jobb, även i Danmark och Norge. Till slut hittade jag en plats hos Siemens i München. Det blev fyra år med programmering i assembler, vi gjorde bland annat operativsystem till stordatorer. Men jag ville hem och chansade på att marknaden höll på att förändras.

Hemma i Sverige höll Lars Irstad på att bygga ut sitt konsultföretag Programator och Kjell Ulmfeldt fick jobb som den förste konsulten på ett nyöppnat filialkontor i Malmö.
– Det blev några år som konsult, där det största uppdraget gällde Lamco i Liberia under ett och ett halvt år. Jag var där nere i sju månader och jobbade med en IBM 360 som stod mitt ute i djungeln, berättar Kjell Ulmfeldt och påminner om att Lamco var ett gruvprojekt med en stark svensk ägarandel och ett hett politiskt debattämne under 1970-talet. Malmen tog slut och 1989 drog sig Gränges och de övriga svenska intressenterna ur projektet.

Delägarskap
Han fick ansvar för Malmökontoret 1979 och beskriver tiden som otroligt expansiv:
– Storföretagens datoravdelningar hade växt utan egentlig styrning och nu vare det läge att göra någonting dratiskt. Lars Irstad kom med den snillrika lösningen att gå in som hälftenägare i dataavdelningarna. Det var en vettig konstruktion som gynnade bägge parter. Vi satt i samma båt, vi hade närhet till varandra och det gick att mäta effektiviteten med nyckeltal. Det började med Uddeholm och sedan följde Bacho, Boliden, SCA, Frigoskandia ...

Men när Programator börsnoterades blev de långa avtalen en belastning för företagets egna nyckeltal och Lars Irstad slog in på ett annat spår.
– Vi startade nu specialistbolag i olika nischer, i några fall tillsammans med Ericsson. Ett bolag var Ericsson Programatic och i spåren efter Ericssons nedkläggning i Blekinge startade vi EP Data i Karlskrona, för övrigt med en viss Jan-Åke Kark som chef. Vi gled över på tekiniksidan och fick interna uppdrag med till exempel gsm-utvecklingen. Vi gick också in i företag som AU-Stem, Lärdata och Kontorsutveckling. Nu började ju PC:n komma och Roland Nilssons kedja Kontorsutveckling hade både Mac och DECs Rainbow-PC. Snart insåg vi dock att det inte var vår business att kränga persondatorer, så vi sålde vår andel till Esselte.

Kjell Ulmfeldt fortsatte uppåt i Programator, fick ansvar för södra Sverige och för en expansion i Europa.
– Lars Irstad var en märklig person, snabb till beslut, orädd, men också en man som vände på varenda femtioöring och hade förslag på den billigaste korvkiosken inför en tjänsteresa. Ander Skarin var hans högra hand och tillsammans skulle vi nu erövra världen. Det låg kanske inte världens mest strategiska planering bakom – jag åkte till Köpenhamn och satte in en annons, anställde en person och det gick bra. Det blev snart några hundra anställda, säger Kjell Ulmfeldt.

Globalisering
Tyskland, Holland och Spanien följde. Kunderna körde stordatorer men allt mer minidatorer. Den administrativa programsviten Gudapaketet tillsammans med minidatorn 2500 från Datasaab/EIS var en relativt framgångrik exportartikel som Programator hade tillgång till via Ericssonsamarbetet i Programatic.
– Vi insåg att våra kunders framtid var global och började diskutera samarbete med en del av våra konkurrenter som Hoskyns i England och Cap Gemini i Frankrike. Reglerna för goodwillavdrag var förmånligare i Frankrike och Cap köpte och köpte – Hoskyns i England och Data Logic och Accept Data i Sverige. Samtalen slutade med att vi blev uppköpta 1992.

Resten är historia. Programator hade med sig 130 bolag in i boet från bland annat bygg- och finansvälden. Cap Gemini gick i hop med Ernst & Young 2000 och tre år senare skiljdes Gemini ut som ett bolag frör lokala uppdrag medan det globala bolaget fick namnet Capgemini.
Där är Kjell Ulmfeldt Sverigechef. Han vill fortfarande arbeta med de raka beslutsvägar som Lars Irstad etablerade, därmeot kanske inte med samma ledarstil:
– Man kunde gå in till honom, fast besluten att få 200 kronor mer i veckan. Så kom man ut nöjd med att ha fått en hundralapp lägre lön!

Computer Sweden nr 132 2004